| Lovsång |
Författaren till Psalm nr 9 i vår Psalmbok är Johann Gramann luthersk präst,
först i Wurzburg och sedan i Köningsberg.
Psalmen har kallats reformationens första lovpsalm. Den översattes till svenska 1567.
Johan Olof Wallin bearbetade den för 1819 års psalmbok och Britt G. Hallqvist har
omarbetat den för den nya Psalmboken.
Psalmförfattaren var inspirerad av orden i den 103:e Psaltarpsalmen.
Min själ skall lova Herren, min tunga prisa skall hans namn.
Han är från oss ej fjärran han väntar oss med öppen famn.
Han hörer våra böner och läker våra sår.
Han oss med nåd bekröner och bär oss år från år.
Vår ungdomstid han mättar med fröjder utan tal
och ålderns börda lättar och hjälper oss i dödens kval.
Psaltarpsalm 103
"Lova Herren min själ, hela mitt liv vill jag prisa hans heliga namn!
Lova Herren min själ, minns allt det goda han gör; han förlåter alla mina synder
och botar alla mina sjukdomar, han räddar mig från graven och kröner mig med nåd
och barmhärtighet, han fyller mitt liv med allt gott och jag blir ung på nytt som en örn".
Var dag han oss förkunnar sitt stora verk, sin vilja god,
och han allt gott oss unnar, han ger försagda hjärtan mod.
Till Gud får vi oss vända när prövningen blir svår,
och vad som än må hända hans trofasthet består,
och åter han befäster det hopp som vi har mist.
Så långt som öst från väster förvisar han vår synd och brist.
Psaltarpsalm 103
"Herren handlar rättfärdigt och ger de förtryckta deras rätt.
Så långt som öster är från väster, så långt från oss förvisar han vår synd.
Som en far visar ömhet mot barnen, så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom".
Som sig en far förbarmar och barnens fel förgäter snart,
så Gud i sina armar oss tröstar underbart.
Han vet vårt svaga väsen, av stoftet är det gjort.
Vi blomstrar såsom gräsen och vissnar lika fort.
Som trädens blad skall falla och blekna rosens prakt
skall vi försvinna alla. Här hjälper ingen mänsklig makt.
Psaltarpsalm 103
Ty han vet hur vi är skapade, han minns att vi är mull.
Människans dagar är som gräset, hon spirar som blomman på marken,
så sveper vinden fram, och den är borta, platsen där den stod är tom.
Men Herrens nåd allena står fast i tid och evighet.
Så låt oss honom tjäna i ödmjuk tro och redlighet.
Hans rike skall ej bäva, det står när allt blir grus.
Ni helgon som får leva i himlens klara ljus,
ni änglar som får bära till människor hans bud.
Kom, låt oss alla ära och prisa Herren Gud, vår Gud.
Psaltarpsalm 103
"Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek.
Han handlar inte mot oss som vi förtjänat, han ger oss inte våra synders lön.
Ty så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är hans nåd över dem
som fruktar honom. Evigt varar hans nåd. Hans trofasthet når till kommande släkten,
när man håller hans förbund och minns vad han befallt och lyder".
Text: Johann Gramann 1530
Bearb. Johan Olof Wallin
Omarb. Britt G. Hallqvist 1982
