| många lågor - många hjärtan - enighet i Kristus - |
Psalm nr 58 "Hjärtan, enigt sammanslutna" skrev Nicolaus Ludwig Zinsendorf 1735.
Psalmen bearbetades först av prästen Oscar Mannström 1913,
och bearbetades senare, av Britt G. Hallqvist, 1983.
Hjärtan, enigt sammanslutna, sök i Herrens hjärta ro.
Lågor, ur Guds väsen flutna, brinn här klart i Kristi tro.
Han är den som oss förenar, solen han, och vi dess glans.
På hans livsträd är vi grenar. Han är vår, och vi är hans.
Gud ske ära! Vilka höjder, vilka djup av idel nåd,
vilka osägbara fröjder oss beredda i hans råd!
Gud som är och var och bliver, Unders under är hans namn.
I sin Son han allt oss giver, sluter oss i fadersfamn.
Kristus, du som fört oss samman i en helig syskonrund,
låt oss i den helga flamman brinna till vår sista stund.
Låt din kärlek ständigt verka i vårt liv och sätta spår,
så att världen klart kan märka: vi är dina, du är vår.
Psalmförfattaren och hans bakgrund.
Under 1600-talet var den protestantiska kristendomstolkningen mycket inriktad på den
rätta läran (ortodoxi). Mot slutet av århundradet kom en reaktion med större betoning på
den personliga fromheten. Så uppstod pietismen (lat pietas = fromhet).
Ur den rörelsen växte en annan fromhetsinriktning fram som kallades hernhutismen.
Grundaren var greve Nicolaus Ludwig von Zinzendorf (1700-1760).
En sida av pietismen blev viktig för honom, det kristna broderskapet. På släktgodset
Bertelsdorf nära Böhmen tog han emot flyktingar som var förföljda för sin tros skull.
Här grundade han en koloni som kallade Herrnhut (Herrens vakt), och här lyckades han
förena olika kristna trosriktningar, och så bildades Brödraförsamlingen.
Kristi försoning var viktig i deras förkunnelse. Zinzendorf präglade det uttryck som
sedan spelat en stor roll i väckelsens historia: "Kom som du är".
Psalmen "Hjärtan, enigt sammanslutna", skrev Zinzendorf 1725 då han sökte ena olika
trosriktningar som sökte sig till Herrnhut.
"Hjärtan enigt sammanslutna, sök i Herrens hjärta ro".
Jesus bad, att vi skulle vara ett - för att världen skall tro: "Jag ber att de skall bli ett och
att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på
att du har sänt mig". Joh 17:21-22
När Bibeln talar om att vi troende är i Kristus, så är detta ett innerligt utrryck för vår
förening med Gud. Den lilla prepositionen "i" betyder personlig gemenskap med Herren.
"Han är den som oss förenar, solen han och vi dess glans".
Vilka kontraster! Gud och mitt liv. Solen och stoftkornet. Ett hav av ren frisk kärlek
- och så denna futtiga och ofta förorenade droppe. Men så handlar Gud.
Speglar sitt liv i sjaskiga skärvor. Flyttar in i de små tingen och använder dem.
Därför kan psalmens sista rader formas till en bön:
"Låt din kärlek ständigt verka i vårt liv och sätta spår,
så att världen klart kan märka: vi är dina, du är vår".
Bild: Google
