Jag tror - hjälp min otro

Det är tydligt i Britt G Hallqvist diktning, att hon visar en speciell känsla för de människor som har det svårt, och som behöver mer omtanke och kärlek.
Det gäller inte minst "de som har svårt att tro".

En av hennes psalmer 532 ger på ett utomordentligt fint sätt uttryck för hur en tveksam människa kan känna sig när hon söker sig till kykan.

Jag kom inte hit för att jag tror.
Jag kom hit för att jag behöver dig.

Så börjar psalmen. I fortsättningen ger författarinnan uttryck åt en i psalmer och predikningar sällan behandlad företeelse - att Gud kan nå en människa på andra vägar än genom orden, kanske genom musiken, kanske genom en medmänniskas närhet.

Käre Gud, nu vet du hur det är.
Om jag ej förstår ett enda grand
av din högtid, kom då som musik,
eller sitt i bänken - håll min hand.

Finns denna ordlösa form av religiositet? Är längtan efter tro i själva verket en sorts tro, som somliga kyrkolärare har hävdat? Är det otro om en människa som känner det så vill gå fram till nattvardsbordet? Kan hon få möta Gud på det sättet, bortom orden och tvivlet?
Sista strofen formulerar denna djärva tanke.

Man har sagt att du är livets ord.
Mer än ord jag ber om i min nöd.
Herre Jesus, låt mig nu trots allt
ta emot dig själv i vin och bröd.

Britt G berättar: "Jag skrev texten ursprungligen med tanke på konfirmander, som kan ha svårt för att fatta det läromässiga i kristendomen. Jag menar själv, att tron aldrig är ett färdigt system, som man antar en gång för alla. Ofta är det som med mannen i evangelierna som sa:
"Jag tror, Herre, hjälp min otro".  Mark 9:24.

Jag kom inte hit för att jag tror.
Jag kom hit för att jag behöver dig.
Man har sagt att du är mycket god.
Jag har ingen alls som hjälper mig.

Käre Gud, nu vet du hur det är.
Om jag ej förstår ett enda grand
av din högtid, kom då som musik,
eller sitt i bänken - håll min hand.

Man har sagt att du är livets ord.
Mer än ord jag ber om i min nöd.
Herre Jesus, låt mig nu trots allt
ta emot dig själv i vin och bröd.