"Vem har sett vinden?"

Britt G Hallqvist har översatt en liten dikt av Christina Rosetti och kommenterat den.

Vem har sett vinden?
Varken du eller vi.
Men där löven, där löven darra,
där går vinden förbi.

Vem har sett vinden?
Vem har sett honom, säg?
Ingen alls. Men där björkar böjas,
där har vinden sin väg.

Britt G skriver:
Den dikten kan kanske hjälpa barn - vuxna också - att förstå att visssa ting kan man varken se eller ta på, och ändå finns de där, och man kan spåra deras verkan i världen och i sitt eget inre. Det är som det står i Johannesevangeliet: "Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden." Joh 3:8.

- Ande och vind är samma ord - ruach, pneuma, spiritus. Man påminns om det sammanhanget när man talar om inspiration. Andens vind, andeinblåsning kan det översättas. Ingen har sett vinden, men löven darrar och träden sätts i rörelse - det är vinden, det är den osynliga andedräkten. Så är det också med inspirationen till att skriva - var kommer den ifrån ?

Vad betydde inspirationen rent konkret för Britt G ?
- Vissa tider kan det hända att inspirationen kommer som en överaskande ingivelse. Det kan komma flygande en idé, ett uttryck, en dikt, plötsligt som en vind. Men oftast förmedlas inspirationen av något annat. Det kan vara god musik som påverkar mig. Det kan vara ett bibelord som lyser till. Det kan vara yttre händelser och erfarenheter.

- Många idéer har jag fått från barn, kanske de flesta. Det har alltid varit så att jag lyssnat till barn och lärt av barn. Det kan vara ett yttrande, en lek, något föremål som de tycker om. Barn kan ibland säga djupsinnigheter som förvånar de vuxna. Det beror på att de ofta har en stark känslighet för det där hemlighetsfulla som finns bakom det vanliga. De kan upptäcka och förundra sig över det som vuxna finner självklart.

Det är det förunderliga att vinden drar genom trädens kronor, så att de börjar leva och röra sig - så är det när orden blir levande och ger ifrån sig mera än vad de till att börja med såg ut att innehålla. Det är poesins hemlighet - och religionens.