Ordfyndighet

Författarinnan Britt G Hallqvists ordfyndighet och humor uttrycks mycket tydligt i hennes skrivande. Under studietiden i Lund tillhörde Britt Värmlands nation. I nationen blev hon flitigt anlitad som krönikör och poet. Annie Löfstedt, som var redaktör för Natur och Kulturs antologi med barnlitteratur, uppmärksammade Britts potential och erbjöd henne att översätta utländska barndikter och sagor. Senare blev hon kontaktad av Ragnar Josphsson, som då hade blivit chef för Dramaten och han bad henne översätta en engelsk teaterpjäs, ett drama på vers.

Under studieåren i Lund mötte Britt sitt livs kärlek Sten Hallqvist och i slutet av 30-talet ingick de äktenskap. Sten Hallqvist läste litteraturhistoria och blev fil kand 1933, han fortsatte med att läsa teologi och blev teol kand några år senare. Han prästvigdes 1940 i Skara Domkyrka och fick sin första tjänst i hemstiftet med placering i Västra Tunhems pastorat. Åren där kom att betyda mycket för dem båda och gav dem erfarenheter av bygden och människorna, av kyrkoliv och församlingsarbete.

Debut som barnboksförfattare.
1950 utkom "Rappens på Blåsopp" en barnbok som Britt G skrivit på vers och som blev mycket uppskattad. Svenska Dagbladet tilldelade henne pris för årets bästa barnbok, vilket var en stor utmärkelse.

Hon hade skrivit en del tidigare och även gjort översättningar men nu framträdde hon med sin första egna bok på det område där hon skulle bli en framgångsrik barnboksförfattare. I denna bok visade Britt G upp sin egen stil - det lätta och lediga språket och med en inlevelse i barnens föreställningsvärld.  Ett exempel ur boken:
"Vid Tusentösagatan
i huset nummer fem
där bor de glada Rappens barn.
Vem känner inte dem?"

Boken om Rappens var i stort format, med illustrationer av Helga Henschen, Britts kusin. Hon skulle i fortsättningen rita bilder till många andra av hennes böcker.

Britt G berättar: "När jag skrev den boken hade jag inspiration nära till hands, nämligen de egna barnen, som då var små och fulla av lustigheter. Åttaårspojken sa om en polis som bott i samma hus som vi och som han beundrade: Farbror Rand är mycket redigare än pappa, för han har både skruvstäd och motorcykelstövlar. Det gav uppslag till pappa Emil i Rappens".

Hon har gett ut många versböcker för barn, översättningar och egen produktion. I en tidningsartikel skrev hon att vers var för henne det naturliga uttryckssättet.
"Att skriva prosa ter sig mödosammare - som att traska till fots - medan vers är flykt. Inte att sitta instängd i ett flygplan, där mina långa ben  domnar, men att sväva fritt, på egen hand, så som jag gjorde det i en ständigt återkommande barndomsdröm."

Glädjen är genomgående i hennes verser för barn. Det finns en varm känsla av humor, och samtidigt får man ofta något att tänka på. Ett exempel är dikten om hur det är "På en perrong":

"Somliga har någon
som vinkar när de far
och sedan börjar vänta
i många långa dar.

Somliga har någon
som möter dem igen
som står där på perrongen
och kramar om sin vän.

Somliga har ingen
de kommer och de far
och längtar efter någon
- den vän de inte har."