Bo Setterlind skrev gärna om det som ligger framför, om pilgrimsvandringen till himlen.
Vägen till himlen är tron på Jesus Kristus.
För poeten strålar himlen där framme, Guds paradis väntar för den troende.
Vi anar Mästaren "som ett ljus genom tårar" skriver han i psalm 309.
"Bo Setterlind gick till evigheten hastigt och oväntat men inte som en främling -
också där hade han sitt hemland. Bo har gett ord åt det evighetshopp vi bär inom oss,
hans ord nådde in i oss,"
det var några av de tankar prästen sa vid begravningsgudstjänsten i en Stockholms-kyrka.
Bo Setterlind har skrivit om tryggheten inför döden i några dikter:
Seger
"Att dö är seger inte nederlag.
Det lyser över bergen, natt har blivit dag".
Det är tid för en lång resa
Det är tid för en lång resa.
En färd till ett annat land,
ett land som finns i vårt inre,
osynligt och utan band.
Där är ljuset ett sätt att leva,
ett smycke är mörkret där,
och det största berget man har att bestiga
är att lämna sin egen värld.
Det är tid för en lång resa
- för ett möte med HAN SOM ÄR.
Döden tänkte jag mig så
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
Bild: Google
