Psalm 489
Han kommer, han är nära, vår väntetid är slut.
Må alla facklor tändas, möt brudgummen i ljus.
Bryt upp, kom med på färden till fest i himmelrik,
var med och eldmärk vägen, lyft upp ditt hjärta, brinn.
Nu flammar iverns låga, nu är ej tid för sömn,
och ingen hinner låna vad tanklösheten glömt.
Och alla som är redo drar sjungande åstad.
Snart dröjer blott ett eko hos dem som blivit kvar.
En port som varit öppen långt borta stänges till.
Hur djupt är inte mörkret när himlen gått förbi.
Det gäller ta till vara en stund som ingen vet.
Fördenskull: bed och vaka var dag som Herren ger.
"Han kommer han är nära".
Det vi väntar på är förverkligandet, klarheten, uppenbarelsen av den dimension i tillvaron
som finns men som vi bara anar. Vi vakar och väntar på verkligheten själv. Vi ser fram mot befrielsen och vet att den skall komma, Jesu Kristi återkomst.
Historien skall inte sluta i blindo, inte heller vårt eget liv.
Text: Olov Hartman 1978
Musik: Sven-Erik Bäck 1978, professor, tonsättare, Stockholm
Bild: Google
