Psalm 533
En syndig man låg sänkt i syndens dvala,
då hörde han Guds röst i själen tala,
ja, Guds ord kom: " Nu är är det tid att vakna".
Och redan brann på bergens tinnar dagen.
Den sjöng Guds lov i bäckarna och träden,
men ingen sång blev hörd i mänskohjärtat,
där var det natt, dess värld var skuld och ängslan.
Då kom Guds ord och sade: "Bed till Herren".
Det finns en natt i själva morgonljuset.
O mänskonatt, som ropar ut ur djupen
om nåd för den som all Guds nåd förbrutit,
om läkedom för den till döden sjuke.
Då lyser fram, i själen som i ordet,
en strimma ljus, en blidhet över jorden.
Så föregår en morgonstjärna solen,
den stjärnan är Maria, Herrens moder.
Hör himlens röst om glädje för allt folket!
Att Krist är född blir sant på nytt var morgon.
Hur segerrik är inte soluppgången,
ty allt blir nytt. Det gamla är förgånget.
Och han som stum mött dagens födslotimma
brast ut i sång, han kunde inte tiga,
ty dagens sol var syndares Messias.
Stå upp, var ljus! Du är av nåd befriad.
Bakom varje psalm finns en människa. Det gäller både ord och musik.
Någon har mot bakgrunden av egna upplevelser skrivit en text, gestaltat en melodi.
I och med att psalmen fått plats i en av kyrkans böcker är den också ett uttryck för
den kristna rörelsen som sådan, en röst åt evangeliet.
"Så sjunger kyrkan", säger Luther om psalmbokens psalmer.
Vår tid är individualistisk. Inte minst när vi söker ett svar på de stora livsfrågorna
sätter vi värde på en personlig framtoning. Samtidigt kan man just nu märka en
längtan efter "fundamenten". Vad säger Bibeln? Vad står kyrkan för?
Med sin förening av vittnesbörd och förkunnelse, troslära och troserfarenhet kommer
psalmerna denna förväntan till mötes.
"Och han som stum mött dagens födslotimma
brast ut i sång, han kunde inte tiga,
ty dagens sol var syndares Messias.
Stå upp, var ljus! Du är av nåd befriad.
O, vilket fantastiskt budskap!
Text: Olov Hartman 1978, efter Laurentius Petri 1572
Musik: Wolfgang Dachstein 1525, organist och tonsättare i Strassburg
Bild: Google
