Psalm 564
Till dig jag ropar, Herre Krist, ditt ansikte jag söker.
Giv mig en tro som fast och viss min bundna själ förlöser.
Jag sätter all min lit till dig som syndare benådar i deras våda.
Må Anden styrka mig och till det bästa råda.
Giv mig ett hopp som än står fast när världen mot mig stormar.
Ej nånsin kommer jag på skam när blott på dig jag hoppas.
Då kan jag skåda hän till dig, då kan jag be och vaka i nöd och fara.
Jag ser mot himmelen, dit du mig lovat taga.
O Gud, som älskar ond och god och sänder oss att tjäna,
giv villighet och tålamod att andras bördor bära.
Hjälp mig att bli till läkedom, ej till betryck och plåga,
lär mig förlåta envar som vill mig ont. Ditt rikes fred må råda.
Låt intet få den makt med mig, om så det livet gällde,
att det kan skilja mig från dig, förtvivlan eller glädje.
Låt intet bli mig kärt som du. Jag vill av allt mitt hjärta dig lära känna.
Min Herre och min Gud, du vet att jag dig älskar.
Här står jag i en andlig strid som ger mig sorg och ängslan,
ty satan unnar ingen frid åt dem som vill dig tjäna.
Så vill jag lita på din nåd, ditt helga namn åkalla för mig och alla.
Låt ej ditt folk förgås, o Gud, som dig förbarmar.
Text: Johannes Agricola 1526/27, Luthersk teolog, Wittenberg
Översättning: 1562
Bearbetad: Johan Olof Wallin 1816, Olov Hartman 1979
Musik: Wittenberg 1529
Bild: Google
