| " ... den törst som blott du kan stilla" |
Vår Herre Krist var Sonen
hos Gud i evighet,
den älskade, fördolde
och alltings hemlighet.
Nu är han uppenbarad,
Guds morgonstjärna klarast
av alla rymders ljus.
Han föddes här på jorden,
som skriften säger oss,
blev människa, vår broder,
och bar till sist vårt kors.
Från fängelset och graven
han bröt en väg till Fadern,
till salighet och liv.
Dig vill vi lära känna,
och din uppståndelse,
dess höjd och djup av kärlek,
dess smak av salighet.
Ja, må din Ande vidga
den törst blott du kan stilla,
som skapar oss till dig.
O skaparord, o Kristus,
som uppehåller allt,
den förste och den siste,
allt är dig underlagt.
Så bjud oss återvända
från alla vilsna vägar
till dig, vårt sanna hem.
Oss döda och förnya
i nådens dom och fred,
och må din Ande styra
i kärlek våra steg.
Och var vi än må vandra
bor vi med längtans tankar
i himmelen hos dig.
Psalmen skrevs i början av 1500-talet.
Författaren är Elisabet Kreuziger (1500-1535), född i Böhmen. På grund av
religonsförföljelse tvingades familjen flytta till Wittenberg i Tyskland.
1524 ingick hon äktenskap med Caspar Kreuziger. Han var en lärjunge till Luther
och blev så småningom professor och rektor vid Wittenbergs universitet.
Elisabet Kreuziger avled vid 35 års ålder.
Hon var den evangeliska kyrkans första kvinnliga psalmförfattare.
Hennes psalm översattes tidigt till svenska och trycktes i "Swenske songer eller wijsor",
troligen redan 1526. Psalmen bearbetades sedan inför 1819 års psalmbok och fanns med
också i 1937 års psalmbok.
Psalmen är en nytolkning av Olov Hartman.
Text: Elisabet Kreuziger 1524, nytolkning av Olov Hartman 1978
Musik: Folkmelodi Erfurt 1524
Bild: Google
