Psalm 482
Salig du högt benådad, Herrens mor som gömde Ordet.
Sjung med oss den nya sången, av vars under världen skådar
intet, intet, intet.
Ringhet är vad Gud har utvalt, ringhet i ett människohjärta,
och vad är då tidens makter, guldet som de har och vapnen?
Intet, intet, intet.
Tom den rike sänds tillbaka. Salig är envar som hungrar.
Den som törstar, han må taga livets vatten och betala intet, intet, intet.
Abraham fick se i fjärran all välsignelses fullbordan.
Nu är himmelriket nära. Vad är omöjligt för Herren? Intet, intet, intet.
Släkte efter släkte öser, salighet ur detta under, källan som brast
fram i öknen. De som finner den behöver intet, intet, intet.
Och när sista dagen slocknar, sjunger kyrkan med Maria
in Guds lov i aftonsången. Vad skall skilja oss från honom?
Intet, intet, intet.
Såsom vattnet fyller havet och ett barn sin moders väsen,
skall den sången fylla alltet med Guds nåd och ge den namnet:
Jesus, Jesus, Jesus.
"Marias lovsång" har inspirerat Olov Hartman till denna psalm.
Maria sade:
" Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
Stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem
som fruktar honom varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har
övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor och rika skickar han tomhänta bort -
Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder:
Att förbarma sig över Abraham och hans barn. till evig tid."
Luk 1: 46-55
Text: Olov Hartman 1964
Musik: Torsten Sörenson 1964, tonsättare, musikpedagog och kyrkomusiker, Göteborg
Bild: Google
