| "som fågeln vid ljusans dag sig gläder ... " |
Psalm 325
I hoppet sig min frälsta själ förnöjer,
i tron jag till ett evigt väl mig höjer;
ty jag betänker
att dödens länker
har Kristus brutit och mig livet skänker.
Med honom salighetens stig jag funnit,
och himlaarvet han åt mig har vunnit.
När jag insomnar,
han mig omfamnar,
och på hans armar jag i himlen hamnar.
Som fågeln vid ljusan dag sig gläder,
så glad i ljusets rike jag inträder.
Vid änglasången
och harpoklangen
jag skådar evighetens dag uppgången.
Och högre, klarare än gull, än solen
min själ skall skina ärofull för stolen.
Den gode Guden
iklär mig skruden,
som själv han lovat åt den kära bruden.
En evig, oförgänglig fröjd det bliver,
som fridens Gud i himlens höjd mig giver,
där Jesu vänner
med palm i händer
lovsjunga Lammet, som de sina känner.
Ack, att jag dit ur sorg och strid må komma,
där Gud församlar i sin frid de fromma!
Min Jesus vände
snart mitt elände
i fröjd och salighet förutan ände.
Beredd håll mig, o Jesus Krist, att vänta
din ljuva ankomst, när du sist vill hämta
ur tåredalen,
från jordekvalen
din brud till dig i ljusa fröjdesalen.
...
Psalmen är av okänt ursprung. Den är tidigast känd från ett skillingtryck 1639.
Psalmen, som från början hade femton verser, har sin bibliska inspiration från Psalt 45,
som handlar om "Konungen och hans brud", och även från Höga Visan med dess dikter
om bruden och brudgummen.
Den svenska översättningen gjordes av Olaus Forsselius och denna översättning med de
femton verserna togs in i 1695-års psalmbok.
I 1819-års psalmbok trycktes den i en av Johan Olof Wallin bearbetad och förkortad
version med sju verser.
Det är den versionen som nu finns i 1986 års psalmbok.
Text: Okänd
Översättning: Olaus Forsselius 1668, rektor i Göteborg
Bearbetad: Johan Olof Wallin 1819
Bild: Google
