Psalm 72
Du sanna vinträd, Jesu kär,
som dina trogna liv beskär
och livet näring giver,
giv mig, du ädla, friska stam
att jag ur dig må växa fram
och att i dig jag bliver.
Som grenen vissnar utan saft,
är dig förutan ingen kraft;
förutan dig är själen död
och bidar dom och evig nöd.
O Jesu Krist, bevara mig,
bevara mig, att jag förbliva må i dig.
O Fader, sanne vingårdsman,
som trädets grenar rensa kan,
att de må rikligt bära,
du göre mig från lustar ren,
att jag må bli en ädel gren,
min vårdare till ära.
Du hålle mig i ans och tukt,
att jag må giva mera frukt
och sist uti ditt rike
bär en frukt som oförgänglig är.
O Jesu Krist, förläna liv utav ditt liv
och evig nåd och hägnad giv.
...
Biskop Johan Alfred Eklund har hämtat motivet till denna psalm
i Johannesevangeliet kap 15, de första verserna:
"Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren.
Var gren i mig som inte bär frukt skär han bort och varje gren
som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt.
Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig
och jag i honom bär han rik frukt."
Text: Johan Alfred Eklund 1911, biskop i Karlstad, psalmförfattare
Musik: Strassburg 1577
Bild: Google
