Psalm 40
Anders Frostenson berättar om ett besök i Killebergs missionshus i Loshults socken
vid en nyårsbön 1929. Något tidigare hade han haft en gudsupplevelse och nu sökte han
sig denna nyårsafton till det lilla missionshuset.
Det enda som riktigt etsade sig in i hans sinne var att där såg han en av de fattigaste i socknen.
Den unge studenten och den fattiga kvinnan lyssnade till samma predikan, sjöng samma sånger.
De fick kraft av samma budskap. Så återvände denna kvinna till sina villkor och
studenten till sina studier i Lund.
1936, sju år senare, skrev Anders F psalmen:
"Kristus vandrar bland oss än, syndares och sorgsnas vän,
stannar där en mänskoröst ber om läkedom och tröst".
Inspirationen till den texten går tillbaka till nyårsbönen i det lilla missionshuset i
norra Skåne 1929.
Psalmen
Kristus vandrar bland oss än, syndares och sorgnas vän,
stannar där en mänskoröst ber om läkedom och tröst.
Den som beder innerlig: Davids son, förbarma dig!
och sin nöd till Jesus bär, skall förnimma vem han är.
Onda makters överman, Frälsaren som vill och kan
lösa oss ur dödens band med sin kärleks starka hand.
Kristus skänker oss en tro full av segerkraft och ro.
Vad vi fåfängt kämpat mot lägges maktlöst för vår fot.
Av Guds kärlek pånyttfött, liv får hjärtat som var dött.
Öppen himmel strålar klar över själ som ängslad var.
Kristus lever. Där han går blommar evighetens vår,
jublande förnimmer vi: Undrens tid är ej förbi.
Text: Anders Frostenson 1936
Musik: Herrnhut ca 1740
Bild: Google
