| "... som fröet vilar djupt i jord" |
Psalm 310
O Gud, du mig ej överger
när jag i mörkret sänkes ner.
Den kristna kyrkan har i alla tider förkunnat tron på de dödas uppståndelse.
Denna tro bekänner vi i tredje trosartikeln: "uppstånden från de döda ..."
Och frågan hur uppståndelsen är möjlig är lika gammal. Man har ju alltid vetat vad som händer
med människans kropp efter döden.
Aposteln Paulus försöker reda ut den här frågan i 1 Kor 15:35 och följande:
"Nu undrar någon: Hur uppstår de döda? Hurudan kropp har de när de kommer?
Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör. Och när du sår, är det
inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö.
Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin gestalt...
Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt."
Dessa tankar tar Anders Frostenson fasta på i sin psalm:
"O Gud, du mig ej överger
när jag i mörkret sänkes ner.
Då möter jag ditt under.
Som fröet vilar djupt i jord
jag vilar i det skaparord där sekler är sekunder."
Gud tar inte livet ifrån oss - han förändrar det bara.
När vår jordiska kropp bryts ner, bereds för oss ett hem i himlen. Vi har vår Frälsare,
vår bäste vän, i det okända landet framför oss.
Han vet, vilken hjälp vi behöver både under överresan och vid ankomsten.
Han som givit sitt liv för vår frälsning skall inte svika oss, då vi på ett särskilt sätt behöver
ljus och vägledning.
När Jesus talade om himlen, använde han begreppet "hem".
Och han har sagt, att han har gått före för att bereda plats för oss. Joh 14:2-3.
I oändlig kärlek bereds vår nya boning.
Med kärleksfull varsamhet flyttas vi över till nya livsvillkor.
Psalmen
O Gud, du mig ej överger
när jag i mörkret sänkes ner.
Då möter jag ditt under.
Som fröet vilar djupt i jord
jag vilar i det skaparord där sekler är sekunder.
Vid tomhetens och intets gräns
en röst mig når, den är en väns;
du kommit hem, den säger.
Och såren läks och sången föds,
vad djupast i mitt liv jag sökt och längtat till jag äger.
Ur stoft och aska skall på nytt
vårt liv stå opp. Guds stad blir byggd
när allting återskapas, den kärlekens och glädjens stad
där varje dag är börjans dag och ingen död skall vara.
Text; Anders Frostenson 1962, 1982
Musik: Nathan Söderblom 1916
Bild: Google
