Psalm 393
Du öppnar, o evige Fader, i Kristus din famn
mot dem som församlas i längtan och bön i ditt namn.
Du gläder och stärker vår själ med förlåtelsens ord,
med drycken som släcker all törst, och med bröd från ditt bord.
Du gör oss till ett med varandra kring altarets rund,
till ett med din Son i din lidande kärleks förbund,
till ett med de trogna, som nu i din härlighet bo,
i samma bekännelse, samma tillbedjan och tro.
En gång alla släkten och folk böjer knä för din tron,
till dig och till Sonen och Anden höjs lovsångens ton.
"Det andliga liv, som föds i dopet, blir stärkt och förökat genom nattvarden,
så att vi växer till i tron och kärleken." (Martin Luther).
I nattvarden möts det osynliga och synliga, himmel och jord, Gud och människa.
Jordiskt bröd och vin förenas med himmelsk Ande.
Tiden stannar, och historien, nuet och framtiden blir ett.
Vid nattvardsbordet symboliserar brödet hela mänskligheten och dess behov av både
materiell och andlig näring. "Ett bröd - en mänsklighet."
Nattvarden är till det yttre en åminnelsemåltid. "Gör det till min åminnelse".
Jesu sista måltid med sina lärjungar upprepas gång på gång i alla tider och
i "jordens alla hörn."
Samtidigt som vi firar nattvarden som en åminnelse av det som en gång hände, ger den
också en fösmak av den himmelska tillvaron, där glädje, fred och kärlek råder mellan
alla människor. Hela den himmelska härskaran firar samma gemenskapsmåltid i den
osynliga världen som vi i den synliga.
Nattvarden är ett mysterium, något som vårt mänskliga förnuft aldrig helt kan fatta.
Det har den kristna kyrkan sagt i alla tider.
Men det är inte med funderingar och spekulationer vi skall se på nattvarden.
Vi får i stället fira den med en bön om att denna måltid, som är Guds stora gåva till oss,
skall bli oss till just den välsignelse som Herren Jesus har avsett.
"Du gläder och styrker vår själ med förlåtelsens ord."
I nattvarden ges syndernas förlåtelse. Genom brödet och vinet strömmar denna förlåtelse
in i oss.
Nattvarden ger också en förening, en gemenskap med andra människor.
"Du gör oss till ett med varandra kring altarets rund."
Psalmförfattare: Anders Frostenson 1936
Musik: Oskar Lindberg 1937, tonsättare, organist, Stockholm
Bild: Google
