Psalm 531
Varför gick vi bort att söka dig som alltid hos oss var?
Ljuset såg vi, men vi såg ej dig som ljusets klädnad bar,
visste ej att i vårt mörker allra närmast oss du var.
Speglingar vi såg och följde, sökte dig i deras glans,
hörde ej ditt svar som före våra rop och frågor fanns,
såg ej nyckeln som vid tröskeln låg och väntade vår hand.
I vårt stängda hus du sökt oss. Ingen visste du var där.
Men när brödet bryts och delas vet vi plötsligt vem du är.
Inte du, men vi, var borta. Du är alltid bland oss här.
Anders Frostenson ger i psalmen uttryck för glädjen och tryggheten i den kristna tron.
Det sker genom Bibelns egna berättelser med koncentration på Jesu egen person.
I denna psalm anknyter Frostenson till berättelserna i Joh 10 och Luk 24.
"På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar
av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem:
Frid åt er alla. Sedan visade han dem sina händer och sin sida.
Lärjungarna blev glada när de såg Herren." Joh 20:19-20.
Två lärjungar på väg till Emmaus:
"Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem.
Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. De var nästan framme vid
byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade:
Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut. Då följde han med in och
stannade hos dem.
När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav
åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom". Luk 24:13-16, 28-31.
Till eftertanke för oss!
I vårt stängda hus du sökt oss. Ingen visste du var där.
Inte du, men vi, var borta. Du är alltid bland oss här.
Text: Anders Frostenson 1964
Musik: Wales 1700-talet
Bild Google
