Tankar omkring texter skrivna av olika författare samt egna texter, tankar och upplevelser.
söndag 4 januari 2015
En stjärna gick på himlen fram ...
Psalm 130
En stjärna gick på himlen fram, på himlen fram,
för Österns vice undersam. Halleluja! Halleluja!
Då fylldes de av glädje stor, av glädje stor.
Till Betlehem de genast for. Halleluja! Halleluja!
De visste nu att Konungen, att Konungen,
var kommen hit från himmelen. Halleluja! Halleluja!
Den gåva de åt Jesus gav, åt Jesus gav,
guld, rökelse och myrra var. Halleluja! Halleluja!
Vi också nu vårt offer ger, vårt offer ger,
åt honom som till oss kom ner. Halleluja! Halleluja!
Vi tackar dig, o Gud, vår Far, o Gud vår Far,
som Jesus Krist, din Son, oss gav. Halleluja! Halleluja!
Pris vare Guds barmhärtighet, barmhärtighet,
i dag,och i all evighet. Halleluja! Halleluja!
Denna psalm är från början en latinsk julsång från 1300-talet.
Den översattes redan under medeltiden till flera folkspråk och sjöngs ofta växelvis
mellan kör och församling.
Johan Olof Wallin bearbetade den för 1819-års psalmbok.
Anders Frostenson har i sin bearbetning av psalmen lyft fram tanken på att de
vise männen från Österns länder bar fram gåvor till Jesus i Betlehem, och att vi
också bör vara villiga att offra. Trettondedag jul är den stora offerdagen för Svenska
kyrkans internationella arbete.
Text: Latinsk julsång 1300-talet,
Översättning: Laurentius Jonas Gestritius 1619, Anders Frostenson 1977
Musik: Medeltida julvisa 1553
Bild: Google