Psalm 133
Himlen är så härligt blå,
underbar att titta på,
många tusen stjärnor blinkar,
och de säger när de vinkar:
Kom till oss och hälsa på!
Det var jul och det var natt,
himlens stjärnor lyste matt,
men med ens så fick man blunda,
en av dem var annorlunda,
glänste som en stjärnesol.
När den stjärnan trygg och ljus
lyste över markens hus
sade de i Österns rike
att en konung utan like
skulle födas på vår jord.
Det blev tre som följdes åt
för att följa stjärnans stråt,
var och en var nödd och tvungen,
tyckte han, att finna kungen
som var född just nu i natt!
Lyckliga gick alla tre
in i stallet för att se.
Där fanns ingen kung att finna,
men de såg en fattig kvinna
med sitt lilla barn i knät.
Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, deras vän.
Vi kan följa samma stjärna.
Om vi gör det glatt och gärna
ska vi också hitta hem.
Stjärnan som är mild och ljus
tar oss till hans eget hus.
Stjärnan är hans ord som lyser
klarast när vi går och fryser,
stjärnan gör det lätt att gå.
Denna trettondedagspsalm är en av den danske psalmförfattaren Grundtvigs allra första
psalmer bland de omkring 1500 som han har skrivit.
Redan i denna psalm kan man se den inriktning som skulle komma att känneteckna
Grundtvig i hans psalmdiktning. "Evangeliet är konkret med alla sina liknelser och berättelser.
Varför skulle inte psalmen då vara på samma sätt?" Så resonerade Grundtvig.
Psalmen är ett bra exempel på hans målsättning som psalmförfattare.
Text: Nicolaj Frederik Severin Grundtvig 1810
Bearbetning: Sven Christer Swahn 1978, fil dr, litteraturvetare och författare, Limhamn
Musik: Jakob Gerhard 1840, norsk-dansk tonsättare, Köpenhamn
Bild: Google
