Guds ord till oss ...

Psalm 81

Herre, samla oss nu alla
kring ditt dyra nådens ord.
Likt ett vårregn låt det falla
på vårt hjärtas torra jord.
Värdes oss din Ande sända
och din eld ibland oss tända,
mätta ljuvligt de elända,
Herre, vid ditt rika bord,
mätta ljuvligt de elända,
Herre, vid ditt rika bord.

Lär oss troget taga vara
på det ord oss givet är.
Led oss i ditt ljus, det klara,
på den väg som till dig bär.
Gör vårt hjärta för dig stilla,
låt ej otron oss förvilla,
Herre, låt oss ej förspilla
nådestunden du beskär,
Herre, låt oss ej förspilla
nådestunden du beskär.

Må vi akta på den tiden
då du söker oss, o Gud.
Snart är nådens dag förliden,
och vi får ej flera bud.
O, så hjälp oss nu att höra
vad vår själ kan saliggöra,
upplåt du vårt hjärtas öra
och förnim vårt böneljud,
upplåt du vårt hjärtas öra
och förnim vårt böneljud.


Psalmen har bönekaraktär. Den handlar om stillhet inför Guds ord och villighet
att ta till sig och leva efter det. Psalmen är innerlig både till text och melodi.
Den trycktes första gången i Oscar Ahnfelts "Andeliga Sånger", del 10, år 1872.


Text: Lina Sandell 1872
Musik: William Batchelder Bradbury 1861, amerikansk kyrkomusiker

Bild: Google

Lina Sandell och några av hennes psalmer

   

Lina Sandell, gift Berg är Sveriges mest kända författare av kristen sång.
I några bloggar framöver tänker jag skriva några kommentarer till de 15 av hennes psalmer som införts i 1986 års psalmbok.
Lina Sandell föddes i Fröderyd i Småland. Fadern var prosten Jonas Sandell.
Han drunknade under en sjöresa på Vättern 1858. Den upplevelsen satte djupa spår hos den
då 26-åriga Lina som var med på resan. Två år senare avled hennes mor Fredrika Sandell.

Lina Sandell bröt då upp från Småland och flyttade till Stockholm, där hon hade fått anställning
på Evangeliska Fosterlandsstiftelsens bokförlag.
Hon arbetade bl a med tidningarna "Budbäraren" och "Stadsmissionären".
Lina utgav också barntidningen "Barnens vän" och andra skrifter för söndagsskolan.

Lina Sandell har skrivit 230 sånger och psalmer.

Psalmen 45 har ofta använts som "barnpsalm" och blivit älskad trots svårbegripliga ord.


Psalm 45

Jesus för världen givit sitt liv
öppnade ögon Herre mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han  på korset dör och för mig.

O vilken kärlek underbar sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

Tag mig då, Herre, upp till ditt barn,
lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.


Text: Lina Sandell-Berg 1889
Musik: Fredrik August Ekström 1860, organist och lärare i Gunnilbo, Västmanland


Bild: Google

Se Jesus är ett tröstrikt namn ...



Dig vare pris för Livets ord

 

 

 

 

 

 

Psalm 42

Se, Jesus är ett tröstrikt namn och i all nöd vår säkra hamn.

Vi genom Jesus får Guds nåd och finner på det bästa råd.

Guds ende Son, o Jesus huld, förlåt oss all vår synd och skuld.

Vår nöd du ser och hjälpa kan, du som är både Gud och man.

Av dig är all rättfärdighet, av dig all frid och salighet.

Den som till dig har satt sin tröst, han blir ifrån allt ont förlöst.

Dig vare pris för livets ord, för dopets bad och nådens bord!

Din frid oss här i tiden giv och efter döden evigt liv.

Denna psalm är från början en bön i en tysk andaktsbok av Basilius Förtsch med titeln

"Andliga vattenkällor". 

Bönens verser hade från början sex rader, där de två sista i varje vers var ett lovprisande

av det lilla Jesusbarnet. Bönen hade därför en utpräglad julkaraktär.

Vid översättningen till svenska togs de två sista raderna bort, och därmed försvann också

karaktären av julpsalm.

I 1819-års psalmbok infördes i psalmens sista vers dop- och nattvardsmotiven.

Psalmen har med några mindre förändringar införts i 1986 års psalmbok.

 

Förtsch var präst i Tyskland.

Text: Basilius Förtssch 1609,

Översättning: Håkan Ausius 1641

Bearbetning: Jakob Boethius 1694, okänd 1819

Musik: Strassburg 1545

Bild: Google

Himlen är så härligt blå ...

Psalm 133

Himlen är så härligt blå,
underbar att titta på,
många tusen stjärnor blinkar,
och de säger när de vinkar:
Kom till oss och hälsa på!

Det var jul och det var natt,
himlens stjärnor lyste matt,
men med ens så fick man blunda,
en av dem var annorlunda,
glänste som en stjärnesol.

När den stjärnan trygg och ljus
lyste över markens hus
sade de i Österns rike
att en konung utan like
skulle födas på vår jord.

Det blev tre som följdes åt
för att följa stjärnans stråt,
var och en var nödd och tvungen,
tyckte han, att finna kungen
som var född just nu i natt!

Lyckliga gick alla tre
in i stallet för att se.
Där fanns ingen kung att finna,
men de såg en fattig kvinna
med sitt lilla barn i knät.

Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, deras vän.
Vi kan följa samma stjärna.
Om vi gör det glatt och gärna
ska vi också hitta hem.

Stjärnan som är mild och ljus
tar oss till hans eget hus.
Stjärnan är hans ord som lyser
klarast när vi går och fryser,
stjärnan gör det lätt att gå.


Denna trettondedagspsalm är en av den danske psalmförfattaren Grundtvigs allra första
psalmer bland de omkring 1500 som han har skrivit.
Redan i denna psalm kan man se den inriktning som skulle komma att känneteckna
Grundtvig i hans psalmdiktning. "Evangeliet är konkret med alla sina liknelser och berättelser.
Varför skulle inte psalmen då vara på samma sätt?" Så resonerade Grundtvig.
Psalmen är ett bra exempel på hans målsättning som psalmförfattare.


Text: Nicolaj Frederik Severin Grundtvig 1810
Bearbetning: Sven Christer Swahn 1978, fil dr, litteraturvetare och författare, Limhamn
Musik: Jakob Gerhard 1840, norsk-dansk tonsättare, Köpenhamn


Bild: Google

Nu segrar alla trognas hopp ...

Psalm 132

Nu segrar alla trognas hopp: vid änglars lovsång
rinner opp en salig morgonstjärna
Den stannar över Herrens hus,
och folken skola i dess ljus församla sig så gärna.
Stort ljus, klart ljus nedergjutes, natten slutes,
dagen börjas att kring hela världen spörjas.

I nåd och sanning bland oss bor den dolde Guden,
mild och stor, en Frälsare för alla.
Vi skåda nu  hans härlighet som ende Sonens härlighet
och till hans fötter falla. Hav tröst, mitt bröst:
gläds att Ordet kött är vordet, Gud förklarad
och hans kärlek uppenbarad.

O gläds, min själ, och sjung hans pris,
som öppnat dig det paradis vars port din synd tillslutit.
O gläds att Gud förbarmar sig och huld förnya vill med dig
förbundet, som du brutit. Ära vare Gud i höjden!
Friden, fröjden, helig vilje sig från jorden aldrig skilje.


Författare till psalmen är Samuel Hedborn, född i ett fattigt soldattorp i Heda, Östergötland.
Genom att många av bygdens folk ställde upp för att ge ekonomiskt stöd kunde han studera.
Efter studier i Linköping och Uppsala prästvigdes Hedborn 1809. Han tjänstgjorde som präst
ett år och begärde sedan tjänstledighet på grund av sjukdom.
Under denna tid började han skriva psalmer.
Han har själv sagt om denna tid: "Mitt hjärta har velat tacka livets Herre, som förlänat mig
flera dagar än jag förmodade, och min tunga har velat uttala hans lov".

Psalmen är verkligen en lovsång: "O gläds min själ, och sjung hans pris, som öppnat dig
det paradis..."

Hedborn har också publicerat ett stort antal dikter, av vilka hans vaggvisa " Ute blåser
sommarvind" är den mest kända.

Hedborn blev frisk från sin sjukdom och fortsatte sin prästtjänst, från 1820 som kyrkoherde i
Askeryds och Bredestads församlingar i Östergötland.


Text: Samuel Johan Hedborn 1811
Bearbetning: Johan Olof Wallin 1819
Musik: Philip Nicolai, präst och tonsättare, Hamburg


Bild: Google

Herren Kristus kommer till vår hjälp och tröst ...

Psalm 131

Stå upp, o Sion, och lovsjung din Frälsare, profet och kung.
Du hans stjärna skådar, stäm upp i helig fröjd din röst.
Se, dess ljus bebådar att världen skall bli återlöst.
Herren Kristus kommer till vår hjälp och tröst.

Hur skön och klar den stjärnan går!
Vi följer hennes ljusa spår, följer med de visa.
Vi vill med våra läppars ljud dig, vår broder, prisa
och ödmjukt lyda dina bud, du som i din kärlek återspeglar Gud.

I nåd, o Herre, tag emot vad vi vill lägga för din fot.
Våra gåvor bliver ej myrra, guld och rökelse.
Vi vårt hjärta giver åt dig, vår Gud, vår Frälsare,
fyll det du med kärlek, tro och helgelse.

Ditt ord skall vara år från år den stjärna i vars ljus vi går.
Låt din helga lära oss leda rätt i all vår tid.
Låt din kraft oss bära igenom livets sorg och strid,
och när döden nalkas, kom till oss med frid.

Lys, helga stjärna, mild och ren, kring jorden sprid Guds klarhets sken.
Alla knän skall böjas i Jesu namn vid nådens tron.
Alla böner höjas till Jesus Krist, Guds ende Son,
alla tungor prisa Gud med jubelton.


Detta är en psalm för Trettondedag jul, eller Epifania som dagen också kallas.
Epifania betyder uppenbarelse. Epifania är julfirandets ursprung i kristenheten.
Det går tillbaka till 100-talet. På 300-talet tog man upp denna uppenbarelsefest
i kyrkan i Västerlandet. Och dagens tema blev då de vise männen från Österlandet.
De hade genom sina gåvor och sin tillbedjan uppenbarat den nyfödde konungens
världsomfattande storhet. 
I psalmen beskrivs stjärnan som leder rätt och de vise männen, här finns tanken på
gåvorna, de vise männens och våra, och världsmissionen.

Johan Olof Wallin har skrivit psalmen. En relativt omfattande språklig revision, har
inte förändrat innehållet. Denna bearbetning har gjorts av Britt G Hallqvist.

Text: Johan Olof Wallin 1819
Bearbetad: Britt G Hallqvist 1980
Musik: Medeltida julvisa 1533


Bild: Google

En stjärna gick på himlen fram ...

      


Psalm 130

En stjärna gick på himlen fram, på himlen fram,
för Österns vice undersam. Halleluja! Halleluja!

Då fylldes de av glädje stor, av glädje stor.
Till Betlehem de genast for. Halleluja! Halleluja!

De visste  nu att Konungen, att Konungen,
var kommen hit från himmelen. Halleluja! Halleluja!

Den gåva de åt Jesus gav, åt Jesus gav,
guld, rökelse och myrra var. Halleluja! Halleluja!

Vi också nu vårt offer ger, vårt offer ger,
åt honom som till oss kom ner. Halleluja! Halleluja!

Vi tackar dig, o Gud, vår Far, o Gud vår Far,
som Jesus Krist, din Son, oss gav. Halleluja! Halleluja!

Pris vare Guds barmhärtighet, barmhärtighet,
i dag,och i all evighet. Halleluja! Halleluja!


Denna psalm är från början en latinsk julsång från 1300-talet.
Den översattes redan under medeltiden till flera folkspråk och sjöngs ofta växelvis
mellan kör och församling.
Johan Olof Wallin bearbetade den för 1819-års psalmbok.
Anders Frostenson har i sin bearbetning av psalmen lyft fram tanken på att de
vise männen från Österns länder bar fram gåvor till Jesus i Betlehem, och att vi
också bör vara villiga att offra. Trettondedag jul är den stora offerdagen för Svenska
kyrkans internationella arbete.


Text: Latinsk julsång 1300-talet,
Översättning: Laurentius Jonas Gestritius 1619, Anders Frostenson 1977
Musik: Medeltida julvisa 1553

Bild: Google