Jag står ofta vid ett vägskäl
Psalm 218
Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar.
Jag står ofta vid ett vägskäl, och jag tvekar vid mitt val.
Många gånger är jag ensam, mina frågor saknar ord.
Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar.
Tänk om du är den som väntar just i tvivlets ensamhet,
inte bara på min fråga, men som väntar just på mig.
Tänk om du känt samma oro, samma tveksamhet som jag.
Tänk om du är den som väntar just i tvivlets ensamhet.
Det är nog, o Gud, att veta att jag lever i din hand.
Kanske frågorna blir lösta, kanske får de inget svar.
Det som ger mitt liv en mening är att du, Gud, vill mitt väl.
Det är nog, o Gud, att veta att jag lever i din hand.
Psalmförfattaren Tore Littmarck har berättat att han på ett konfirmandläger 1972
lät konfirmanderna skriva ner några frågor som de ville ha svar på under lägret.
En flicka sade då vid genomgången av frågorna:
"Tore, hur skall det här gå? Det finns ju bara frågor och inga svar".
Det här gav Littmarck inspiration till att samma kväll skriva psalm 218.
"Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar".
De stora mänskliga frågorna om tillvarons "vadan och varthän", om meningen med
livet och med lidandet i världen följer människan genom hela livet.
Den kristna människans lösning på frågorna är ofta det som Littmarck kommer
fram till i sin psalm. "Det är nog, o Gud, att veta att jag lever i din hand".
Text: Tore Littmarck 1972, kyrkoherde i Gamla Uppsala, författare och kompositör
Musik: Tore Littmarck 1972
Bild: Google
