Martin Luther
Psalm 32
O gläd dig Guds församling nu, kom, låt oss med varandra
av allt vårt hjärta tacka Gud och sjunga allesamman
om kärleken som han oss gav om frälsning,
ljuvlig, underbar, som kostat Gud så mycket.
I ondskans makt jag fången var och låg vid dödens portar.
Min synd mig tyngde natt och dag.
Jag såg: jag var förlorad. Jag ville ej det goda mer.
Förlamad, maktlös drogs jag ner i ångest och förtvivlan.
Men Gud i sin barmhärtighet mig såg i mitt elände.
Min plåga till hans plåga blev, min nöd som sin han kände.
Han tänkte: Den jag älskar mest
och den som du behöver bäst vill jag åt dig nu giva.
Han sade till sin ende son: Nu vill jag mig förbarma.
Så skynda dit, min käre son, med räddning åt den arme
och honom fräls ur synd och nöd och plåna ut den bittra död,
låt honom med dig leva.
Guds Son var lydig mot sin Far, kom till mig här på jorden.
En jungfrus sköte honom bar och han blev här min broder.
När i sin hand mitt liv han tar har Satan ingen makt mer kvar,
kan mig ej längre skada.
Han sade: Håll dig nu till mig, stå tätt invid min sida,
mitt liv och allt jag ger för dig, jag själv vill för dig strida.
Ty jag är din och du är min. Jag är hos dig, och ingenting
oss från varann kan skilja.
För din skull jag på korset dog. Av fienden jag fälldes.
För din skull utgöts där mitt blod, så tro att dig det gällde.
Jag skuldlös dina synder bar och i min död du livet har.
Så har du blivit salig.
Jag till min Far i himlen går och lämnar detta livet,
är med dig alla dar ändå. Min Ande jag dig giver,
som tröstar dig och låter dig allt bättre lära känna mig,
och i all sanning leder.
Vad jag bland er har lärt och gjort det skall du också lära,
så växer sig Guds rike stort, det älskat blir och ärat.
Låt mänskobud ej skymma bort
det evangelium du fått, den största skatt du äger.
...
Denna psalm är skriven av Martin Luther.
Den bär stark prägel av Luthers egna upplevelser av syndens makt,
de egna goda gärningarnas värdelöshet inför Gud,
av Guds oförskyllda nåd och av att ha blivt upprättad och rättfärdig
endast genom tro på Gud.
Luthers upplevelse och övertygelse har sin grund i hans läsning av
Romarbrevet kap 7 och 8.
Höga visan har också spelat en roll, den innerliga skildringen av gemenskapen
mellan bruden och brudgummen i den kristna traditionen har tolkats som gemenskapen
mellan Kristus och den kristne och församlingen.
Höga Visan 2:16. "Ty jag är din och du är min."
Psalmen är känd från 1523.
En svensk översättning finns i "Swenske songer och wijsor" 1536.
Den översättningen är mycket fri i förhållande till Luthers original.
Psalmen har varit med i olika psalmböcker fram till och med 1937 års psalmbok.
För 1986 års psalmbok har Anders Frostenson gjort en nyöversättning
direkt från Luthers original, som har bevarat mer av Luthers karaktär i psalmen.
Text: Martin Luther 1523, Olavus Petri 1536, Anders Frostenson 1977, 1986
Musik: Martin Luther 1523
Bild: Google
