Psalm 493
Nu stiger solen fram ur österns portar,
förgyller bergens rand och sjö och skogar.
Min själ, stå opp, var glad,
i lovsång kläd dig som stiger fri och klar.
Låt jorden ge ett svar på himlens glädje.
Likt sand som hopat sig och ej kan räknas.
likt havens djup, som ej kan ses och mätas,
är Herrens nåd för den som tror och vågar.
Den mening ger och mål. Var morgon den min skål
till brädden rågar.
Jag får i överflöd. Låt sorgen fara!
Min kropp - som blomman spröd - vill Gud bevara.
Hans kärlek är en stark och stilla åder
i allt han gör och ger. Min själ, vad vill du mer?
Låt Gud få råda!
Bibelord:
Kung Hiskia var sjuk och bad: "Herre gör mig frisk, låt mig få leva"!
Gud hörde hans bön.
Då sa Hiskia: "Du skonade mitt liv, du kastade mina synder bakom dig."
Jes. 38: 16-17.
"Min kropp - som blomman spröd - vill Gud bevara.
Hans kärlek är en stark och stilla åder i allt han gör och ger."
Om vi ser djupt in i livets allvar och verklighet, skall vi upptäcka sanningen
i Hiskias bekännelse. Vi kan uttrycka det så: Att leva på riktigt, det är att leva i tacksamhet.
Den som inte kan känna tacksamhet har inte kommit underfund med de verkliga livsvärdena.
Ett annat tacksägelseämne pekar Hiskia på; Gud har kastat alla synder bakom sin rygg.
Inte för att ha dem samlade och förvarade för att kunna gräva i dem och påminna honom
om vad han gjort, utan för att glömma dem.
Det är ett annat sätt att säga att de är förlåtna.
Gud befriar mig från skulden och låter mig slippa grämelsen över alla mina misstag
och misslyckanden. Jag är fri från mitt förflutna till att leva i glad tacksamhet.
"Likt sand som hopat sig och ej kan räknas,
likt havens djup, som ej kan ses och mätas,
är Herrens nåd för den som tror och vågar.
Den mening ger och mål.
Var morgon den min skål till brädden rågar."
Psalmförfattare: Thomas Kingo 1674, biskop i Odense
Bearbetning: Anders Frostenson 1969
Musik: H. Otto Zink 1801, tysk organist och tonsättare, Hamburg
Bild:Google
