Psalm 494
Morgonrodnaden skall väcka
mig till lovsång med sin glans.
Mina händer vill jag sträcka
upp mot Herren. Allt är hans.
Ja, med hjärta och med tunga
till hans ära vill jag sjunga.
Till hans tron den lovsång når
som från mina läppar går.
Samma sol, vars gyllne strimma
över Edens lunder brann,
för vars strålar nattens dimma
från en nyfödd jord försvann,
se, den lika härligt brinner,
lika mild den oss påminner
att med samma nåd och makt
Herren på sitt verk ger akt.
Hoppfull vill i dag jag möta
allt vad han mig förelagt,
troget mina plikter sköta,
lita till vad han har sagt.
Glad som fågeln skall jag prisa
honom som sin nåd vill visa,
trygg i Herrens skugga bo,
när jag går till nattens ro.
I mitt liv för sista gången
solen skall en dag gå ner.
Blicken slocknar, tyst är sången,
inga röster når mig mer.
Då skall öga, tunga, öra
bättre skåda, sjunga, höra
Herrens nåd och härlighet
i en salig evighet
Text: Johan Olof Wallin 1814, pastor primarius, Stockholm
Bearbetad: Anders Frostenson 1980
Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 tysk organist, Celle
Bild: Google
