Psalm 372
O Fader vår, barmhärtig, god
som oss till dig vill kalla
och rena oss med Kristi blod,
som frälsning ger åt alla.
Låt komma, Gud, till oss ditt ord,
det heliga och klara,
som himmel skapade och jord.
Låt det vårt ledljus vara
och ingen vilse fara.
Men alla ropa vi till dig,
som alltid hör och ser oss,
ty ingen tar ditt ord till sig,
om du din nåd ej ger oss.
Så tänk därpå, o Fader vår;
en ovän bland oss vandrar.
Han ogräs i din åker sår.
Han gott med ont förblandar.
Så sänd till oss din Ande.
O Gud och mänska, Jesus Krist,
som synden på dig tagit,
du känner bäst vår stora brist.
Du en av oss har varit.
O Jesus, du vår broder är,
du Hjälparen oss sänder,
som oss Guds väg och sanning lär,
att vi, när ont oss händer,
från dig ej bort oss vänder.
O du Guds helge Ande, kom,
slit sönder ondskans snara,
Ge Ordet i vårt hjärta rum,
låt det hos oss få vara,
så att vi renade, i tro
får tacka Gud tillsamman,
och så att Jesu Kristi ord
oss leder allesamman
till himlens glädje. Amen.
Bibelord: "Vi litar inte till vår egen rättfärdighet när vi kommer inför dig
med våra böner, utan till din stora barmhärtighet." Daniels bok 9:18.
Detta bibelord säger tre viktiga saker om bönen:
Bönens rätta ton är ödmjukhet. Bara det att vi får bedja är nåd,
".. ty ingen tar ditt ord till sig, om du din nåd ej ger oss."
Bönens grund är: Guds stora barmhärtighet, inte våra rättfärdiga gärningar.
Jag har ingenting att fordra av Gud. Hör han, är det nåd och inte förtjänst.
Guds barmhärtighet är den öppna famnen mot den bedjande.
" O Fader vår, barmhärtig god, som oss till dig vill kalla."
Platsen för våra böner är: Inför Gud, till honom får vi komma med våra böner.
Och inför Gud ligger nu alla våra böner.
" Men alla ropa vi till dig, som alltid hör och ser oss."
Text: Olavus Petri 1526,
Bearbetning: Anders Frostenson 1983
Musik: Medeltida, Magdeburg 1524
Bild: Google
