Kristus är världens ljus ...

Psalm 37

Kristus är världens ljus, han och ingen annan
född i vårt mörker, född att bli vår broder.
Har vi sett honom har vi sett vår Fader. Ära vare Gud.

Kristus är världens fred, han och ingen annan.
Tillhör vi honom älskar vi vår broder.
Han oss förenar nu i Gud, vår Fader. Ära vare Gud.

Kristus är världens liv, han och ingen annan.
sviken för pengar, dödad här, vår broder.
Han som oss frälsar lever nu hos Fadern. Ära vare Gud.

Gud vill vi prisa högt, Gud och ingen annan.
Gud vill vi prisa, Fader, Son Och Ande.
Gud vill vi prisa, Gud fördold ibland oss. Ära vare Gud.

                                    ...

Det är intressant att jämföra psalmens verser radvis
"Kristus är världens ljus, världens fred, världens liv"
och se hur det följs upp i varje vers.
Jesus har själv kallat sig världens ljus och sagt att han ger världen liv.
Och på flera ställen i Nya testamentet säger Jesus: "Min frid ger jag er".

Våra svenska ord frid och fred motsvaras av ett enda ord i Bibelns två grundspråk.
Översättarna har som regel valt ordet frid. Detta ord leder tanken till ett inre tillstånd.
Fred är är ett mera konkret ord för en yttre verklighet.

När man läser äldre psalmer och jämför med nya så kan man tydligt märka att ordet frid
är vanligare i de äldre och ordet fred i de nyskrivna.
Britt G Hallqvist har valt ordet fred i sin översättning.
Engelskans peace betyder i svensk översättning både frid och fred.


Text: Frederick Pratt Green 1968, engelsk metodistpastor och psalmdiktare
Översättning: Britt G Hallqvist 1970
Musik: Paris 1681


Bild: Google

Framtiden och hoppet ...

"som fågeln vid ljusans dag sig gläder ... "

Psalm 325

I hoppet sig min frälsta själ förnöjer,
i tron jag till ett evigt väl mig höjer;
ty jag betänker
att dödens länker
har Kristus brutit och mig livet skänker.

Med honom salighetens stig jag funnit,
och himlaarvet han åt mig har vunnit.
När jag insomnar,
han mig omfamnar,
och på hans armar jag i himlen hamnar.

Som fågeln vid ljusan dag sig gläder,
så glad i ljusets rike jag inträder.
Vid änglasången
och harpoklangen
jag skådar evighetens dag uppgången.

Och högre, klarare än gull, än solen
min själ skall skina ärofull för stolen.
Den gode Guden
iklär mig skruden,
som själv han lovat åt den kära bruden.

En evig, oförgänglig fröjd det bliver,
som fridens Gud i himlens höjd mig giver,
där Jesu vänner
med palm i händer
lovsjunga Lammet, som de sina känner.

Ack, att jag dit ur sorg och strid må komma,
där Gud församlar i sin frid de fromma!
Min Jesus vände
snart mitt elände
i fröjd och salighet förutan ände.

Beredd håll mig, o Jesus Krist, att vänta
din ljuva ankomst, när du sist vill hämta
ur tåredalen,
från jordekvalen
din brud till dig i ljusa fröjdesalen.

                      ...

Psalmen är av okänt ursprung. Den är tidigast känd från ett skillingtryck 1639.
Psalmen, som från början hade femton verser, har sin bibliska inspiration från Psalt 45,
som handlar om "Konungen och hans brud", och även från Höga Visan med dess dikter
om bruden och brudgummen.

Den svenska översättningen gjordes av Olaus Forsselius och denna översättning med de
femton verserna togs in i 1695-års psalmbok.

I 1819-års psalmbok trycktes den i en av Johan Olof Wallin bearbetad och förkortad
version med sju verser.
Det är den versionen som nu finns i 1986 års psalmbok.

Text: Okänd
Översättning: Olaus Forsselius 1668, rektor i Göteborg
Bearbetad: Johan Olof Wallin 1819


Bild: Google

Så skön går morgonstjärnan fram ...

Psalm 319

Så skön går morgonstjärnan fram
och bådar, klar och lyckosam, den stora dagens möte,
då själen, över jorden höjd få svinga sig med helig fröjd
till Himlafaderns sköte.
Tiden, striden snart skall slutas, friden njutas,
hoppet vinna, tro och kärlek målet hinna.

Jag skyndar till den staden fort,
det nya Salem, på vars port min bön så länge klappat.
Jag vet att du som har mig kär
bevarat väl de dina här, och ingen du borttappat.
Jesus Kristus, tålig var du, korset bar du
för att frälsa oss till frihet, liv och hälsa.

Och varsamt lossas jordens band.
Jag vet att vid din trogna hand jag i din glädje hamnar
där vännen återfår sin vän,
och David, from och glad, igen sin Jonatan omfamnar.
Modern, brodern där ej gråter. Makar åter
möts och finner kärlek som för evigt brinner.

Ej mer med blicken skum och svag
jag söka skall Guds anletsdrag i världens dunkla spegel,
men Herrens klarhet ohöljd se
bland dem som blivit tecknade med Herren Guds insegel.
Salig hör jag sången tona, bär min krona,
ser det höga som här doldes för mitt öga.

Min sällhetsdag, jag väntar dig,
jag är beredd, jag kläder mig i vita högtidsdräkten.
Kom, Jesus! "Ja, jag kommer snart,"
så svarar du, då hör jag klart din röst i morgonväkten.
Ära, ära vare Herran! Bort i fjärran
viker världen. Till min Faders hem går färden.

                                ...

Ett genomgående drag i Johan Olof Wallins psalmdiktning är motsättningen mellan
denna världen och den kommande.
I hans egen person fanns ett tungsinne, en känsla av detta livets intighet, som blir
tydlig i hans diktning. Det ledde också till en längtan hos honom till det eviga livet.
Många av hans psalmer slutar i denna längtan.
"Så skön går morgonstjärnan fram och bådar, klar och lyckosam den stora dagens möte".


Text: Johan Olof Wallin 1816
Musik: Philipp Nicolai 1599, präst och tonsättare, Hamburg


Bild: Google

Jesus gör mig så till sinnes ...

Psalm 274

Jesus, gör mig så till sinnes såsom du till sinnes var.
I all nöd mig för till minnes hur ditt kors du tåligt bar.
Och om människor hatar mig, hjälp mig att jag liknar dig,
av allt hjärta dem förlåter, söker deras vänskap åter.

Jesus, låt ditt liv på jorden alltid för mitt öga stå,
att i handling och i orden dig jag efterlikna må.
Du som villigt gjorde allt vad din Fader dig befallt,
hjälp mig så min levnad föra att jag helt må dig tillhöra.

Jesus, lär mig så i nöden som i glädjen tro på Gud,
så i livet som i döden med förtröstan be till Gud,
med hans vilja vara nöjd, i hans ord ha all min fröjd
och intill min levnads ända söka att hans verk fullända.

Jesus, i din Faders vilja låt din Ande leda mig,
så att världen ej kan skilja håg och hjärta ifrån dig.
Se, jag villig är, men svag, Jesus, i din vård mig tag,
du som, mäktig i de svaga, bäst kan hjälpa och ledsaga.

                               ...

"Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus".  Fil 2:5.
Det är utifrån detta bibelord som psalmförfattaren  Johan  Hjertén fått inspiration
till de två första verserna i psalmen. Johan Olof Wallin har gjort en bearbetning
av verserna och skrivit vers tre och fyra. Hjertén var också medarbetare till Wallin i
hans arbete med en ny psalmbok.
Anders Frostenson har gjort en språklig modernisering av psalmen för 1986-års psalmbok.


Text: vers 1-2 Johan Hjertén 1816, Hjertén var Kyrkoherde i Hällstad,
         vers 3-4 Johan Olof Wallin 1816
Musik: Genéve 1551


Bild: Google

Befall i Herrens händer ...

Psalm 247

Befall i Herrens händer din möda och din väg,
och hur sig världen vänder, hans ord i hjärtat äg.
Ty intet ord är givet som Herrens ord, så visst.
Det visar väg till livet, det för dig hem till sist.

För lycka, makt och ära i denna värld ej strid.
Låt sorgen dig ej tära för denna korta tid.
Det är till andra strider dig Herren kallat har.
Det är för andra tider han lönen åt dig spar.

Här gäller det att verka för honom som dig sänt
och låta Anden stärka det liv som han har tänt.
Här gäller det att söka först hans rättfärdighet
och sträva att föröka hans rikes härlighet.

Så strid med helig iver mot mörker, synd och brist,
och vet att Kristus giver dig segerns lön till sist.
I glädjen och i nöden håll dig till Herrens bud.
Var trofast intill döden och hoppas allt av Gud.

Tro ej han löftet bryter, tro ej han glömmer dig,
när stormen kring dig ryter och molnen hopar sig.
Han far på vindens vingar, gör molnen till sin vagn
och själva skadan tvingar att tjäna dig till gagn.

Var trofast! Natten dagas, nu purpras österns rand.
Allt mörker skall förjagas utav den Starkes hand
som ur sitt hus Orion och morgonstjärnan för
och nåden över Sion i gryningsdaggen strör.

Alltså Guds hjälp förbida och räds ej människors hot.
Är Herren på din sida, vem kan dig stå emot?
Sin kraft han dem förlänar som vandrar i hans bud.
Allt till det bästa tjänar för dem som älskar Gud.

                               ...

År 1816 trycktes Johan Olof Wallins  "Förslag till en ny psalmbok".
I detta psalmboksförslag fanns för första gången denna psalm med:
"Befall i Herrens händer din möda och din väg".
Den togs in i 1819-års psalmbok och sedan i ofärändrat skick i 1937-års,
och inför 1986-års psalmbok har man med varsam hand gjort vissa i första hand
språkliga bearbetningar. I övrigt är psalmen likadan som när Wallin skrev den 1816.


Text: Johan Olof Wallin 1816
Musik: Strassburg 1539


Bild: Google

Så går en dag än från vår tid ...

Psalm 188

Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner.

Men du förbliver den du var, o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar du tecknat i ditt råd.

Trygg i din vård jag lämnar mig, när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dig, när dagen åter gryr.

Men om det stilla dödens bud i denna natt jag hör,
det är min tröst, att din, o Gud, jag lever och jag dör.

.....

Psalmen förmedlar en känsla av trygghet och fötröstan
inför nattens vila och trygghet och förtröstan i tron.

Personligen minns jag att vår lärare avslutade skoldagen med att hon satte sig vid orgeln
spelade denna psalm och sjöng den med oss elever.


Text: Christoph Friedrich Neander  1766, svensk kyrkoherde i Grenzhof  (nuv Lettland)
Översättning: Johan Olof Wallin 1814
Musik: Adam Krieger 1656, organist i Leipzig


Bild: Google

Pris vare Gud, som låter ...

Psalm 177

Pris vare Gud, som låter oss glada vakna opp
och över jorden åter en dag av nåd gå opp,
en dag, som skall försvinna lik den i går förgick;
o, må vi då besinna dess dyra ögonblick.

O, må vi noga märka vad Gud av oss begär
och med all trohet verka, så länge dagen är,
att icke syndens minne vårt hjärta förebrår
när aftonen är inne, och vi ej mer förmår.

Att gärna åt sin nästa råd, hjälp och glädje ge,
ej blott på eget bästa, men ock på andra se,
ej blott Guds vilja veta, men vandra i hans bud,
det är att kristen heta, det är att tjäna Gud.

Och salig är och bliver, när Herren komma skall,
den tjänaren som giver så akt uppå sitt kall.
Han dela skall den fröjden som intet öga sett,
men Herren uti höjden åt sina barn berett.

Vår kraft, o Gud föröka, att vi med trofasthet
må först ditt rike söka och din rättfärdighet.
Då vill du nådigt skänka allt övrigt åt envar.
O, må vi det betänka i dag och alla dar.


Detta är ännu en morgonpsalm av Johan Olof Wallin.
En psalm att tänka på innan dagens arbete och möten
med människor tar vid.
Så har den säkert också fungerat både i husandakten i hemmen,
och i enskild morgonbön.

Text: Johan Olof Wallin 1812
Musik: Melchior Teschner 1614, tysk kantor i Fraustadt


Bild: Google