Läroboksförfattare

Britt G Hallqvist kunde lyssna till barn och identifiera sig med deras tankar.
I barnens värld kan allting tänkas ske. Fantasin har inga gränser för dem. Och inte heller för författarinnan Britt G. "Kanske beror det på en viss inneboende barnslighet", säger hon.
Man skulle också kunna tala om hennes förmåga att lyssna till barnen och identifiera sig med deras tankar. Hennes skapande fantasi och handlaget med ord och rim var också betydelsefullt för att barnen skulle förstå det hon skrev.

Med tanke på hennes framgång som barnboksförfattare blir man inte förvånad över att hon mycket tidigt blev anlitad som läroboksförfattare. Hon har en stor produktion skolböcker bakom sig och en betydande del av hennes författarskap har ägnats åt skolan. Många lärare som använt hennes böcker har funnit dem vara bland det bästa som erbjöds. Att böckerna var eftertraktade kan man förstå eftersom förläggarna ständigt gav henne nya beställningar, och upplagorna kom att stiga.

Britt G var själv ute och tjänstgjorde som lärare, vikarierade vid olika tillfällen och i skiftande skolmiljöer, vilket gav henne värdefulla erfarenheter till att skriva läroböcker. Henns första insats i produktionen skolböcker var en enkel och lättfattlig bok om ordkunskap. Det är en ordbok, delvis på rim för barn i 7-10-årsåldern, där de skulle lära sig att slå upp orden som i en alfabetisk uppställd ordbok och sedan läsa vad orden betyder.

Innehållet är samlat kring en familj på Krusbärsvägen 8 i en småstad, och familjemedlemmarna, katt  och hund uppträder hela tiden i texten. Orden förklaras genom att sättas in i en för alla känd situation eller också med synonymer. Till exempel när hon ska förklara ordet hänga så skriver hon:
"Apan hänger i sin svans
 på en gren och gungar,
 Visslar Gubben Noak för
 krokodilens ungar".

Om något barn vill veta vad som menas med rim och slår upp ordet, så ges detta exempel:
"Noa byggde sig en båt
 därför slapp han att bli våt".

Rim och ramsor brukar tilltala barn och det finns det mycket av i den lärobok för "småskolan" som Britt G sammanställde under namnet "Versboken". Där finns folkvisor och barnverser, skämtrim och gåtor. Där finns spåramsor som barn använder när de plockar prästkragarnas blomblad för att få veta var de ska bo eller vad de ska äta. Bland verserna finns dikter och några bibelvisor t ex "Lammet och herden", som senare återkom i Kyrkovisor för barn. Det finns också ett Bibliskt ABC i boken.

Adam kommer först av alla
Babels torn var dömt att falla.

Cederträ till tempelbygge
sände Hiram hem från hygge.

Daniel var inte feg
ner till lejonen han steg.

Esau åt soppa röd
när hans broder Jakob bjöd.

Filiste´ var Goliat, jätten,
stridsklädd steg han fram på slätten.

Hanen gol, så gällt det lät,
då gick Petrus ut och grät.

Israel och Juda länder,
föll i fiendens händer.

Kain var en åkerman,
plog och hacka hade han.

O s v

Intressanta berättelser

Britt G Hallqvist hade en speciell gåva att skriva vers,
men hon har också skrivit berättelseböcker för barn och ungdom på prosa.
Två böcker skrev Britt G speciellt för handikappade: "Tre på resa" och "Tre på egen hand".

Inspirationen till att skriva dessa boktitlar fick hon av en norsk kvinna Tordis Örjasaeter som var specialist på frågor om handikappade barn. Britt G har skrivit på ett enkelt sätt om praktiska och enkla ting för barn som är på institutioner och som vet så lite om världen utanför, som t ex att resa, och att bo på hotell etc.

Böckerna visade sig intressera också barn utan handikapp, böckerna blev allmänt lästa och utlånade på biblioteken. En orsak är att de är skrivna på ett mycket enkelt språk. Berättelsen " Tre på resa" handlar om Ann 13 år, som tillsammans med sin bror Jan 11 år och tant Eva bilar i Spanien. De skaffar pass, köper kartor, bilar söderut, passerar tullen. De kommer fram till Spanien, blir bekanta med spanska barn, besöker en slottsruin och njuter av solen och värmen.

En annan intressant berättelsebok är "Äldst i klassen".  Den bygger på en märklig händelse.
69-åriga Emma Strid, har fått tillstånd att "börja skolan", i fjärde klassen i Prylbo folkskola. Hon hade nämligen inte fått tillfälle att gå i skolan så mycket när hon var barn. Hon möttes av stor misstro, särskilt bland pojkarna i klassen, men när hon visar sig vara skicklig i långboll blev hon snart accepterad och uppskattad.
Man kan fråga sig hur Britt G fann uppslag till sina berättelser. Hon berättar: "Det var en dag när Martin, vår pojke, gick i någon av småklasserna, som följande hände; när en av eleverna sparkade boll på skolgården for bollen ut på vägen där det kom en äldre tant. Till deras förvåning lyfte hon på sina långa kjolar och sparkade bollen tillbaka."
Denna händelse gav uppslaget till boktiteln "Äldst i klassen."
Kanske ligger det en pedagogisk avsikt gömd i berättelsen. Unga läsare kanske tänker att äldre människor kan vara roliga, de har ju också varit barn, och att olika generationer skulle kunna vara tillsammans mer än vad man brukar vara. En gemenskap utan generationsgränser.

Ytterligare en bok som skulle ge stimulans åt många läshungriga barn var: "Den okända kamraten" som delvis är en självbiografi.
Huvudpersonen är en elvaårig flicka, som kommer till en privatskola i Dalarna. Britt G upplevde detsamma under sin uppväxt. Anna, som flickan heter, kommer från Visby. Hon berättar om valnötterna, kanoten, flickorna ger ut en tidning och skriver berättelser på vers. Anna själv tänker bli författare. Boken handlar om läxor, hemligheter, vänskap och konflikter. Flickorna bråkar med pojkarna och när de blir för bråkiga drar flickorna sig tillbaka till ett hemligt gömställe, som kallas "psalmgarderoben", den har fått det namnet därför att där kan man sitta och sjunga psalmer utan att bli hånad. Flickorna har också en hemlig förening med löften och regler, det är till exempel förbjudet att använda svärord - "men det är skillnad på att svära och citera".

Britt G Hallqvists författarskap rymmer så mycket - fantasin, barnasinnet, ordkonsten och lekfullheten.

Ordfyndighet

Författarinnan Britt G Hallqvists ordfyndighet och humor uttrycks mycket tydligt i hennes skrivande. Under studietiden i Lund tillhörde Britt Värmlands nation. I nationen blev hon flitigt anlitad som krönikör och poet. Annie Löfstedt, som var redaktör för Natur och Kulturs antologi med barnlitteratur, uppmärksammade Britts potential och erbjöd henne att översätta utländska barndikter och sagor. Senare blev hon kontaktad av Ragnar Josphsson, som då hade blivit chef för Dramaten och han bad henne översätta en engelsk teaterpjäs, ett drama på vers.

Under studieåren i Lund mötte Britt sitt livs kärlek Sten Hallqvist och i slutet av 30-talet ingick de äktenskap. Sten Hallqvist läste litteraturhistoria och blev fil kand 1933, han fortsatte med att läsa teologi och blev teol kand några år senare. Han prästvigdes 1940 i Skara Domkyrka och fick sin första tjänst i hemstiftet med placering i Västra Tunhems pastorat. Åren där kom att betyda mycket för dem båda och gav dem erfarenheter av bygden och människorna, av kyrkoliv och församlingsarbete.

Debut som barnboksförfattare.
1950 utkom "Rappens på Blåsopp" en barnbok som Britt G skrivit på vers och som blev mycket uppskattad. Svenska Dagbladet tilldelade henne pris för årets bästa barnbok, vilket var en stor utmärkelse.

Hon hade skrivit en del tidigare och även gjort översättningar men nu framträdde hon med sin första egna bok på det område där hon skulle bli en framgångsrik barnboksförfattare. I denna bok visade Britt G upp sin egen stil - det lätta och lediga språket och med en inlevelse i barnens föreställningsvärld.  Ett exempel ur boken:
"Vid Tusentösagatan
i huset nummer fem
där bor de glada Rappens barn.
Vem känner inte dem?"

Boken om Rappens var i stort format, med illustrationer av Helga Henschen, Britts kusin. Hon skulle i fortsättningen rita bilder till många andra av hennes böcker.

Britt G berättar: "När jag skrev den boken hade jag inspiration nära till hands, nämligen de egna barnen, som då var små och fulla av lustigheter. Åttaårspojken sa om en polis som bott i samma hus som vi och som han beundrade: Farbror Rand är mycket redigare än pappa, för han har både skruvstäd och motorcykelstövlar. Det gav uppslag till pappa Emil i Rappens".

Hon har gett ut många versböcker för barn, översättningar och egen produktion. I en tidningsartikel skrev hon att vers var för henne det naturliga uttryckssättet.
"Att skriva prosa ter sig mödosammare - som att traska till fots - medan vers är flykt. Inte att sitta instängd i ett flygplan, där mina långa ben  domnar, men att sväva fritt, på egen hand, så som jag gjorde det i en ständigt återkommande barndomsdröm."

Glädjen är genomgående i hennes verser för barn. Det finns en varm känsla av humor, och samtidigt får man ofta något att tänka på. Ett exempel är dikten om hur det är "På en perrong":

"Somliga har någon
som vinkar när de far
och sedan börjar vänta
i många långa dar.

Somliga har någon
som möter dem igen
som står där på perrongen
och kramar om sin vän.

Somliga har ingen
de kommer och de far
och längtar efter någon
- den vän de inte har."

Barnboksförfattarinnan

Britt Gerda Hallqvist - den kända barnboksförfattarinnan.
Hon kunde skriva för barn, och hon älskades av barn. Många av hennes läsare minns berättelserna om Farbror Fille, Rappens på Blåsopp, bonden Jöns i Hjulabo och Sagoprofessorn. I många hem har man kvar "Min skattkammare" med de roliga rimmen och ramsorna översatta av Britt G Hallqvist.
Och historierna ur Bibelns värld har förmedlats till många barn genom hennes berättelser - om paradisets lustgård, Noaks ark, Betlehem och Jesusbarnet.

Hon var poet och har skrivit vers, roliga rim och allvarliga dikter. Hon var pedagog och har för skolans räkning gjort läseböcker, teaterstycken och antologier.
Britt G Hallqvist var kristen och har författat många psalmer och böner. Och hon har även skrivit artiklar och essäer om barn och poesi, om religion och mycket annat.

Det är en rik kulturinsats hon står för, ett författarskap som rymmer så mycket - fantasier och klokheter, barnasinnet och djupsinnet, ordkonsten, lekfullheten och leendet.

Släkten
Fadern Wilhelm Nyman var lektor i tyska och engelska vid läroverket i Umeå. Han ingick 1910 äktenskap med Dagny Henschen. I Umeå föddes Britt som makarnas tredje barn den 14 februari 1914. I år firar vi hundraårsminnet av hennes födelse. Familjen flyttade till Visby 1917.
Britt hade inga minnen från Umeå, men desto fler från Visby och i flera dikter skriver hon om barndomens lek och glädje.

Hennes far var intellektuell, akademiskt skolad, men släktleden bakom honom omfattar huvudsakligen "enkla olärda människor".  Britts mor Dagny var född Henschen, dotter till professor Salomon Eberhard och hans hustru Gerda född Sandell. Hon var lärare och talade flera språk flytande och skrev vers som publiserades i Uppsalatidningen Fyris. I den släkten finns det många högt uppsatta, lärda och kända personligheter med en hög intellektuell bakgrund.
Mor Dagny läste vid universitetet i Uppsala där hon ägnade sig åt språkstudier och tog fil kand-
examen. Efter utbildningen tjänstgjorde hon som lärare och ägnade sig åt översättningar bl a av romaner och facklitteratur.
Britt G blev liksom sin mor en skicklig översättare och har till svenska överfört verk av de stora diktarna Shakespeare, Goethe, Eliot m fl.

Barndomsupplevelser spelar stor roll för alla människor inte minst för en diktare som Britt G Hallqvist. Mycket av det hon berättar om från sin barndom återkommer i hennes dikter och berättelser, ibland som nästan exakta återgivningar av situationer och minnen. Exempelvis när hon skriver om minnen från Visby:

             När jag var liten
"När jag var liten bodde jag vid havet.
Jag vinkade åt båtar i horisonten
och plockade stenar på stranden.
Ibland bar jag upp tång
som skulle bli gödsel i vår trädgård.
Jag ville vara vild som en pirat
och bo i Rövarkulan i Galgberget.
Men aldrig fick jag segla eller ro.
En gång paddlade jag olovandes i min brors kanot
och välte.
En gång jumpade jag på isflak.
När jag var liten bodde jag vid havet."

Barndomsminnet hämtat ur boken "En bok om Britt G Hallqvist,    av Inge Löfström

Kampen

KAMPEN MOT FRESTAREN.
"Frestaren kommer bara för att vilseleda och göra det onda.
 Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd."   Joh 10:10

Frestaren kommer, ständigt är han på väg för att locka och leda oss vilse. Jesus säger:"Jag har kommit", det betyder att han är hos oss för att leda oss rätt, han överger oss aldrig.
Gud har en fiende. Vi lever i ett oerhört kraftfält, där två krafter vill få oss att välja sida. Gud har en fiende, som vill locka över oss på sin sida och bli motståndare till Gud. Det innebär att vi inte går säkra. Vi vet att vi är svaga och att frestelser är svåra att stå emot.

Frestaren kan tala många språk. Han talar fromhetens språk när det passar. Han tycks alltid vara mån om vårt bästa. Han nekar oss inget. Han unnar oss det som är lättast och mest behagligt. Han är inte alltid som ett rytande lejon.

Frestaren är listig nog att bida sin tid. Det ser vi  när han utsatte Jesus för frestelser. Matt 4:1-11.
I 40 dagar väntade han. Han hade tydligen inte bråttom, hans tålamod är större än vi tror. Som andra strateger vet han att sätta in angreppet i rätt ögonblick. Och han är en mästare i att finna anknytningspunkter och att kamouflera sitt angrepp, så att det ser ofarligt ut.

Vi läser, att när Jesus blev hungrig, trädde frestaren fram och gav rådet att han själv skulle skaffa bröd. Han ville få Jesus att använda sin makt för egen del, och det var tydligen något som inte stämde med Guds vilja.

Jesus kom direkt ut i öknen efter sitt dop. Hans gärning hade börjat. Frestaren vill driva Jesus till olydnad och därmed förändra hans uppdrag, ge det en annan riktning, göra honom till en folkhjälte. i och med det skulle ju hans egentliga kallelse ha gått om intet. Själafienden kan förvränga Guds ord. När han frestar med Guds ord i sin egen tolkning bemöter Jesus honom med Guds ord. Det är så Jesus vinner seger och frestaren lämnar honom.

Vi möter ständigt de ondas makt. Därför är det viktigt att ha kunskap i Guds ord om vi ska kunna ta upp kampen med frestaren. Det är till den kampen vi är kallade. Men om vi misslyckats i kampen mot frestaren och fallit för frestelserna, finns det då någon möjlighet till hjälp och räddning?
Vår Frälsare är väl medveten om hur vi har det. Han ser möjligheten, inte misslyckandet.
"När Jesus såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa."  Matt 9:36
Evangelierna har många gestalter, som kan berätta om Jesu sätt att se möjligheten i misslyckandet och gav dem en framtid och ett hopp.  Han har kommit, han är hos oss för att ge förlåtelse och uppättelse för den som kommer till honom. Och det är ett fantastiskt erbjudande till oss!

Kärlekens väg

"Han gick den svåra vägen".

Så har Britt G Hallqvist skrivit i psalm 442 i psalmboken. Hon berättar om psalmens tema: I början av 40-talet var hennes man präst i närheten av Vänersborg. Familjens son, som var  i femårsåldern,  var ibland på besök hemma hos farmor och farfar som bodde i närheten. Mellan de båda hemmen fanns en genväg som var ganska besvärlig att gå. Och så hände det att pojken började längta hem. Då kunde han säga:"Jag vill gå den svåra vägen hem till pappa".

När Britt G Halllqvist 1975 fick i uppdrag att skriva en passionspsalm för barn kom hon ihåg vad hennes son hade sagt. Vi känner igen orden i psalmens början: "Han gick den svåra vägen
upp till Jerusalem".  Den vägen fick Jesus gå.

Det är lätt att teckna en mörk bild av tiden vi lever i. Det är också lätt att hela tiden bara stirra på det onda och det mörka. Och det är ju så mycket av detta som vi ser, hör och läser i massmedia.
Men vi måste ändå fråga oss, om det inte trots allt finns tecken också på ondskans motsats i vår värld.

Finns det ändå inte rum för kärleken?
Passionstiden betyder lidandets tid och även om vi under den tiden också bör tänka på alla lidande människor i alla delar av världen, är det ändå en gestalt som borde vara i centrum, Jesusgestalten.
Det var han som gick lidandets väg, som för alla tider blivit kallad Via Dolorosa. Därför att han personifierade Guds kärlek, och det är en märklig kärlek, som är den starkaste av alla makter.

En märklig kärlek?  Ja, den föreföll ju totalt bortkastad. En underlig kärlek. Ja, den ville ju inte ha något för egen del, den var bara inställd på att ge. Det finns inte någon bättre beskrivning av Guds kärlek i Kristus än den Paulus ger i 1 Kor.13: "Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den".

Han gick den svåra vägen". O, vilken Kärlek!
Vi läser i 1 Joh 3:16 "Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken". 
I Hans närhet erfar vi hans kärlek, som något högst personligt.

Uppdraget att vara poet

Det diktade ordet och sångens ord var för Hjalmar Gullberg "besläktat" med ORDET
som det står i Joh.1:1 "I begynnelsen var Ordet".

"Från uppdraget kan han skiljas
när sången är färdigdiktad.
Hans ord må närma sig Ordet
som evigt blir outsagt."

Gullberg ser det som ett uppdrag att vara poet, och att förmedla innehållsrika dikter.
. 
"Bara de riktiga orden,
orden med krona och fågelsång
har en skugga som träden.
Svalkande skugga att sluta
ögonen i, medan kronan,
sjunger de riktiga orden".

Många av Hjalmar Gullbergs dikter bär en kristen språkdräkt. Ett par exempel:

Ur Den heliga natten
Herdarna
"Vi kunde inte sova,
så starkt har stjärnan blänkt.
Kring marken hördes dova,
snarkningar av djur,
i vinterlig natur.
Då kom den största gåva
som blev åt jorden skänkt.

Ej spelar herdeluren
klanglös och förströdd.
Dess ton, kring världen buren
med väldigt återkall, förhärligar ett stall.
I halmen, bland kreaturen
är oss en konung född."

Ännu en dikt med kristen antydan:

"Tro ej att någonsin en Gud kan dö.
Han går förbi dig, men din blick är slö.
Han bär ej spira eller purpurskrud
blott av hans verkan känner man en gud.
Den regeln har ej blivit överträdd:
är Gud på jorden, vandrar han förklädd.

Bjuder ett människoöga till stilla kärleksfest
oss kyliga och tröga, som folk är mest,
lägger, som himmelsk läkning för djupa själasår
en vän, fri från beräkning, sin hand i vår,
synes en ljusglans sprida sig kring vår plågobädd
då sittter vid vår sida en Gud förklädd."

Hjalmar Gullbergs tankar om bönen:

"Av våra handlingar är bönen renast.
Vår särart blev skulpterad i dess tystnad.
Se människan! Ty denna gest allenast
är förbehållen oss.
Färdig är först vår bild i knäböjd tystnad."

En ödmjukhet inför Gud som utrustat Hjalmar Gullberg med gåvan att förmedla ett budskap
till oss genom dikten och sången.