Jag har ofta frågor, Herre ...

  Jag står ofta vid ett vägskäl


Psalm 218

Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar.
Jag står ofta vid ett vägskäl, och jag tvekar vid mitt val.
Många gånger är jag ensam, mina frågor saknar ord.
Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar.

Tänk om du är den som väntar just i tvivlets ensamhet,
inte bara på min fråga, men som väntar just på mig.
Tänk om du känt samma oro, samma tveksamhet som jag.
Tänk om du är den som väntar just i tvivlets ensamhet.

Det är nog, o Gud, att veta att jag lever i din hand.
Kanske frågorna blir lösta, kanske får de inget svar.
Det som ger mitt liv en mening är att du, Gud, vill mitt väl.
Det är nog, o Gud, att veta att jag lever i din hand.


Psalmförfattaren Tore Littmarck har berättat att han på ett konfirmandläger 1972
lät konfirmanderna skriva ner några frågor som de ville ha svar på under lägret.
En flicka sade då vid genomgången av frågorna:
"Tore, hur skall det här gå? Det finns ju bara frågor och inga svar".

Det här gav Littmarck inspiration till att samma kväll skriva psalm 218.
"Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar".
De stora mänskliga frågorna om tillvarons "vadan och varthän", om meningen med
livet och med lidandet i världen följer människan genom hela livet.

Den kristna människans lösning på frågorna är ofta det som Littmarck kommer
fram till i sin psalm. "Det är nog, o Gud, att veta att jag lever i din hand".

Text: Tore Littmarck 1972, kyrkoherde i Gamla Uppsala, författare och kompositör
Musik: Tore Littmarck 1972


Bild: Google
                             

De heliga i landet ...

...vid glömskans hav av nåd

Psalm 484

De heliga i landet,
de lever i ett ljus
som genomlyser dem.
De går från djup till djup
och de ropar:
Kyrieleis.  (Herre förbarma dig)

De heliga i landet,
de lever vid ett hav,
vid glömskans hav av nåd
och våra skulders grav.
och de ropar:
Halleluja.

De heliga i landet,
de lever i en natt
vars mörker heter Gud,
och längtan håller vakt,
och de ropar:
Kyrieleis.

De heliga i landet,
de lever av vart ord
som utgår av Guds mun
om fred på denna jord,
och de ropar:
Kom, Herre, kom.

De heliga i landet
ger ut sitt liv för det
som världen trampar ner
och för rättfärdighet,
och de ropar:
Kom, Herre, kom.

De heliga i landet,
de går från kraft till kraft
och träder fram för Gud
till sist med segerkrans,
och de ropar:
Halleluja.

Du helighetens källa,
o Far, o ljus av ljus,
o Ande som ger liv,
allt lova dig, o Gud,
och vi ropar:
Halleluja.

V 1 ...de lever i ett ljus
Jesus sade: "Jag är världens ljus den som följer mig skall inte vandra i mörkret
utan ha livets ljus".  Joh 8:12.
"Må Gud ge ert inre öga ljus, så att ni kan se det hopp han har kallat oss till".  Ef 1:18

V 2 ...vid glömskans hav av nåd
"Gud, du vill helst visa nåd. Du förbarmar dig över oss, du kastar alla våra synder
i havets djup".  Mika 7:19

V 3 ...de lever i en natt
"Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte fått övervunnit det". Joh 1:5

V 4 ...de lever av vart ord
Gud säger:" Så är det med ordet som kommer från min mun: det vänder inte
tillbaka utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag".  Jes 55:11
     ...om fred på denna jord
"Gud sände budskapet om fred genom Jesus Kristus".  Apg 10:36

V 5 ...ger ut sitt liv för rättfärdighet
"Rättfärdigheten kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger
åt dem som tror".  Fil 3:9

V 6 ...de går från kraft till kraft
"Gud ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. De som litar på Herren
får ny kraft".  Jes 40:29, 31

V 7 ...du helighetens källa, ljus av ljus
"Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus".  Psalt 36:10
Jesus sade: "Den som dricker av det vatten jag ger blir en källa i honom,
med ett flöde som ger evigt liv".  Joh 4:14


Psalmförfattare: Olov Hartman 1977
Musik: Erland von Koch 1979, professor, tonsättare, Stockholm


Bild:Google

För alla helgon, som i kamp för tron

       ... från mörker till ljus


Psalm 171

För alla helgon, som i kamp för tron
stått fast mot världen och nått himlaron,
till dig, o Jesus, höjes lovets ton.
Halleluja! Halleluja!

Du var i världen deras fasta hus.
Din röst dem ledde fram i stridens brus,
och genom ödsligt mörker sken ditt ljus.
Halleluja! Halleluja!

Vi kämpa må med troget, tappert mod
som förr en gång din helga skara god,
tills den bekrönt i segerns boning stod.
Halleluja! Halleluja!

O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans Andes fläkt.
Halleluja! Halleluja!

Blir dagen tung och själens möda lång,
tyst, hör! I fjärran tonar segersång,
och tro och vilja stärkes än en gång.
Halleluja! Halleluja!


Denna psalm handlar om helgonen, de som kämpat den goda kampen
och nu "nått himlaron". De står som ett hopp och ett föredöme för oss
som fortfarande lever vårt liv här på jorden.

Författare till psalmen är en av den engelska kyrkans främsta psalmdiktare,
William How. Han var domprost i London och biskop i Wakefield.
Psalmen publicerades 1864 i "Hymns for the Saints Day".
Nathan Söderblom översatte psalmen till svenska 1911.
Söderblom var teologie professor i Leipzig, därefter i Uppsala och blev sedan ärkebiskop.
Han var också ledamot av Svenska akademien. 1930 erhöll han Nobels fredspris.

Musik: R. Vaughan Williams 1906


Bild: Google

Den stora vita skaran där ...

Psalm 170

Den stora vita skaran där
lik tusen berg som snöskrud bär,
med skog omkring och palmers ring,
säg vilka dessa är.
Det är den stora skara
som ur mycken nöd och plåga kom.
Och Lammets blod dem rena gjort
för himlens helgedom.
Där firar de sin kyrkogång
med oupphörlig jubelsång i valv av ljus
hos Herren Gud bland alla änglars sång.

Här levde de i djupt förakt,
men se dem där i deras prakt
för tronen stå med kronor på
i himmelsk glans och makt.
De ofta haft det tungt och svårt
och deras kinder höljts i gråt.
Gud mötte dem. Strax de kom hem
han varje tår tog bort.
Lövhyddefest de firar nu
i himmelen hos Herren Gud, och Lammet själv
vid livets älv är både värd och gäst.

Så gläds, ja gläd er tusenfalt,
ni som har mist och vunnit allt.
Ni som i tro bestod ert prov,
blev jordens ljus och salt.
Ni kände till en hemlighet
som änglar men ej världen vet:
att den som sår med sorg och gråt
en jubelskörd får se.
Så sjung, slå takt med palmers blad,
ty detta är vår glädjedag. Dig vare pris
till evig tid, Guds Lamm! Halleluja!


Psalmen är skriven av 1700-talets främste psalmdiktare i Danmark, Hans Adolf Broson.
Han var prästson från Randerup och efter prästexamen blev han en tid informator på
södra Jylland. Där kom han i kontakt med den pietistiska väckelsen, som sedan kom att
prägla hans personliga fromhet.

I 1986-års psalmbok är Brorson representerad med två psalmer, nr 170 och 199.
Allhelgonapsalmen "Den store hwide flok" publicerades efter hans död.
Inspiration till sin psalm har han från texter i Bibeln, framför allt från Uppb kap 7.
"Sedan såg jag och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar
och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med
palmkvistar i sina händer".

Han anknyter också till den judiska högtid som kallas lövhyddohögtiden, omnämnd
bl a i 3 Mos 23:33-44. Den firades under hösten och pågick i åtta dagar.
Det är en glad skördefest. Då byggde man lövhyddor som man kunde bo i under
festdagarna. Brorson liknar det eviga livet hos Gud vid en lövhyddofest.
Judarna firade lövhyddohögtiden till minne av ökenvandringen från Egypten till Kanaans
land, då de sov i lövhyddor.
På samma sätt firas en fest i himlen hos Herren Gud av dem som slutat livets ökenvandring:
"Lövhyddefest de firar nu..."

Text: Hans Adolph Broson, 1765, biskop i Ribe, Danmark
Översättning : Emanuel Linderholm, professor i kyrkohistoria, Uppsala
Nyöversättning: Anders Frostenson 1983
Musik: Norsk folkmelodi från Heddal


Bild:Google

I himmelen, i himmelen ...

Psalm 169

I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor,
hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor!
Där ansikte mot ansikte jag evigt, evigt
Gud får se, se Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren!
Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken.
Den sol, som aldrig nedergår och evigt oförmörkad står,
är Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen, vad sälla utan tal!
Av änglarna och helgonen vad glans i ärans sal!
Min själ skall bliva dessa lik, av evighetens skatter rik,
hos Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen man inga tårar ser.
Ej döden, ej förgängelsen där skola härja mer.
Där skänkes fröjd och härlighet och frid och oförgänglighet
av Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen en sällhet du berett,
som intet öra hörde än och intet öga sett,
ej njuten av ett dödligt bröst, ej sjungen av en dödlig röst,
o Herre Sebaot.

I himmelen, i himmelen själv alla väsens Far
med Sonen och Hugsvalaren en evig boning har.
Ett trefalt helig sjunges där, då himlaskaran offer bär
för Herren Sebaot.

O Fader, Son och Ande, dig ske evigt lov och pris.
Ack, öppna ock en gång för mig din himmels paradis.
Ja, när jag fast i trone står, jag av din hand min krona får,
o Herre Sebaot.


Psalmen är skriven 1620 av prosten Laurentius Laurinus, rektor i Söderköping och
kyrkoherde och prost i Häradshammar. Så långt man vet skrev han psalmen med
anledning av sin hustrus död.

Psalmen bearbetades inför 1819 års psalmbok av Johan Åström. Han var kyrkoherde
i Tuna och Stavby församlingar. Johan Olof Wallin anlitade honom gärna och ofta
som medarbetare i psalmboksarbetet.

Psalmen kan sjungas på flera olika melodier. De två mest sjungna står som alternativa
melodier i psalmboken. Skattungemelodin 169 b har blivit känd och omtyckt inte minst
genom att den förekommer i Himlaspelet, i Leksand.

Bild: Google

Din frid skall aldrig vika ...

Psalm 173

Din frid skall aldrig vika, din godhet skall bestå.
När stormen slår emot oss hos dig finns kraft att få.
I ensamhetens timmar, i sorgens mörka stund
förblir du hos oss, Herre, varje lång och svår sekund.

Var ännu vid min sida när stormen stillar av.
Följ med oss när vi vandrar till våra käras grav.
Giv att vi aldrig mister den glädje du oss skänkt
men bär i tacksamt minne allt gott de gjort och tänkt.

När vi har gått ur tiden vårt namn, vårt verk blir glömt,
men Herre, i ditt hjärta är det för evigt gömt.
Det liv som här försvinner tar du i gott förvar.
Vår själ kan tryggt vi lämna åt dig, vår Gud och Far.


Kyrkan har sedan tidig medeltid gjort klar skillnad i sin gudstjänsttradition mellan
firandet av helgonen och minnet av de döda.
Alla helgons dag och Alla själars dag är två gudstjänstdagar som följer omedelbart
på varandra i början av november. Alla själars dag har sitt ursprung i fornkyrkans sed
att hålla förbön för alla avlidna, som saknar anhöriga och därför inte har någon som kan
be för dem.
Så småningom uppkom behovet av att fira en gemensam dag i kyrkan, då man specellt
tänker på sina avlidna. Behovet av en speciell gravsmyckningshelg har ju, som vi
alla vet, under de senaste årtionden känts mycket starkt för många människor.

Det finns i 1986-års psalmbok en psalm för Alla själars dag, till de hädangångnas minne.
och det är denna psalm "Din frid skall aldrig vika, din godhet skall bestå".


Svein Ellingsen norsk präst och författare, skrev psalmen 1971.
Sju år senare översattes den till svenska av Britt G Hallqvist.
Melodi från 1500-talet.


Bild:Google

De skall gå till den heliga staden ...

Psalm 172

De skall gå till den heliga staden,
de skall samlas i himlen en gång.
De skall häpna gå in genom porten
till en okänd värld till ett annat liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.

De skall minnas den grönskande jorden
och de somrar som blommade där.
De skall glömma det onda och svåra
i en gammal värld,
i ett svunnet liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.

De skall möta de trofasta vänner
som de miste på jorden en gång.
De skall leka med änglar och helgon
i Guds paradis.
De skall dansa där.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.

De skall möta den levande Herren,
de skall se honom sådan han är
och förvandlas i ljus till hans likhet.
Deras hopp han var,
deras liv han är.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.


Psalmförfattare har ofta någon biblisk text som ger dem inspiration.
Britt G Hallqvist, som skrivit psalmen "De skall gå till den heliga staden"
har haft saligprisningarna i Jesu bergspredikan i tankarna.
"Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Saliga de ödmjuka
de skall ärva landet".  Hela psalmen bygger på orden "De skall..."

När kyrkomötet behandlade psalmen med tanke på 1986-års psalmbok så ville man byta ut
"de" mot ett "vi". Man vände sig till Britt G Hallqvist och bad att få göra detta.
Hon motsatte sig den ändringen med motiveringen att det skulle utestänga många från att
kunna sjunga psalmen. Domen är Guds och många människor har en ödmjuk försiktig
hållning i sin tro. Dessutom säger Britt G, så låter "vi" så kristet självbelåtet.
Med den förklaringen var kyrkomötets representanter nöjda.

Britt G Hallqvists psalm har tre verser. Oscar Ahlén, kyrkoherde i Kvillinge i
Östergötland har skrivit en fjärde vers.
Egil Hovland som tonsatt så många av Britt G Hallqvists psalmer har också satt melodin
till denna. Det är också på hans initiativ som ordet "sjunga" i slutet av varje vers upprepas
för att få en stegring i texten.

Text: Britt G Hallqvist 1976,  vers 4; Oscar Ahlén 1984
Musik: Egil Hovland 1976, organist och tonsättare, Fredriksstad Norge


Bild: Google