Psalm 471
Om Kristus döljes nu för dig,
så är han dock ej borta.
Om mörk och enslig är din stig
och glädjens dagar korta,
han är dig när med ljus och tröst,
det vare vår, det vare höst.
Din sorg han bär,
ty själens herde trofast är.
Om jordisk lycka än förgår,
dock Herren dig ej sviker.
I dag densamme som i går
han aldrig från dig viker.
Hur mörkt Getsemane än är,
se, före dig är Kristus där.
När du ej kan
med honom vaka, vakar han.
Och där han vakar skall till slut
all sorgen får en ända.
Till den stilla håller ut
sin tröst skall Herren sända.
På Golgata var kampen hård,
men nära är den örtagård
där själens vän
uppstånden möter dig igen.
Kom, herde, du som tar dig an
vad sårat är och brutet.
Om varje hjärta stängt jag fann,
ditt hjärta är ej slutet.
Omistlige, som trösten räckt,
bliv hos oss i vår aftonväkt.
Vår sorgetid
skall fly, men ej din ljusa frid.
...
Text: Olof Arbman 1927, kyrkoherde i Jämtland
Musik: Burkhard Waldis 1553, tysk präst, poet och kompositör
Bild: Google
