Psalm 147
Upp, min tunga, att lovsjunga hjälten som på korsets stam
för oss blödde, led och dödde som ett skuldlöst offerlamm.
Han ur griften, efter Skriften, nu i ära träder fram.
Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.
Han avvände vårt elände för båd tid och evighet.
Han förvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet.
Vi förlossas; ormen krossas, avgrundens och dödens makt
nu är bunden. Från den stunden allt är Sonen underlagt.
Nu är helat vad vi felat och Guds nåd i ljuset bragt.
Gamla, unga må lovsjunga Faderns makt och härlighet
och hembära Sonen ära för så stor barmhärtighet,
prisa Anden, som vid handen leder oss till salighet.
...
Text: Venantius Fortunatus ca 600
Översättning: Sigfrid Aronius Forsius 1608, kyrloherde i Stockholm
Bearbetad: Johan Olof Wallin 1816, ärkebiskop
Musik: Svensk 1693
Bild: Google
