Psalm 183
Som sådden förnimmer Guds välbehag
i fattig och stenig mull,
så prisa din Gud, du min kropp, i dag
för vägens och bördornas skull.
För kraften och viljan, för stegets svikt,
för klara och stränga bud,
för jordisk gärning och jordisk plikt
jag tackar dig, himlarnas Gud.
Den kommer så stilla, din vilodag,
med frid och med helig ro.
Ditt krav är så stort och min kraft så svag.
Så lär mig, o Herre, att tro,
att helga mitt verk åt din kärleks sak
och glömma mitt eget liv.
Den bördas tyngd som gör ryggen rak,
du skördarnas Herre, mig giv.
O, led mig med enkla och trygga ord
var dag i ditt rike in,
och lär mig att minnas att denna jord,
och inte blott himlen, är din,
att här skall det prövas, som värde fått,
allt efter din stränghets lag;
men mät mig, Gud, med din mildhets mått
en gång på uppståndelsens dag.
...
Psalmens författare är Bengt E Nyström, läroverksadjunkt på Södermalm i Stockholm.
Hans huvudämne var matematik.
Nyström debuterade 1907 som författare med samlingen Vilsna vindar.
Sitt lyriska genombrott fick han 1929 med diktsamlingen Jordens oro.
Om psalmens tillkomst berättas att hymnologen Emil Liedgren, som var medlem
av psalmbokskommittén inför 1937-års psalmbok, sammanträffade med Nyström
på en konferens i Sigtuna 1935. Liedgren inspirerade då Nyström att skriva en psalm
om vardagens möda. Nyström bejakade tanken.
Och där på Sigtuna skrev han psalmen en lördagskväll, och det blev därför naturligt
för honom att inte bara skriva om vardagens möda och ansvar utan också om
vilodagens ro och stillhet.
Text: Bengt E Nyström 1936, lärare och författare i Stockholm
Musik: Svensk 1697
Bild: Google
