Psalm 206
Herre, jag vill bida
stilla vid din port,
tills min själ din blida
fadersblick försport.
Trött på allt mitt eget
ödmjukt här jag står.
Hjälp mig sista steget,
du som allt förmår.
Intet kan jag taga,
som ej du mig ger.
Jag förmår ej draga
himlen till mig ner.
Därför vill jag bida,
Herre, vid din port,
icke fåfängt strida,
som jag fordom gjort.
Månne Gud förkastar
någon enda själ
som till honom hastar?
Nej, jag vet det väl:
om än världen rämnar,
Herrens nåd står kvar.
Trygg är den som lämnar
sig i hans förvar.
Det är gott att bida,
Herre, vid din port,
himlar öppnas vida,
här är helig ort.
Här min själ förnimmer
glädjens nya ton,
och jag ser ett skimmer
från en snövit tron.
...
Hans Emanuel Öberg har skrivit psalmen.
Öberg var kyrkoherde i Själevads församling nära Örnsköldsvik.
Han har själv berättat att han som ung kände en oförmåga att leva i sin kristna tro.
Ett ord från Gamla testamentet kom då honom till hjälp och tröst.
Ordet står i Klagovisorna 3:25-26
"Herren är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren".
De orden blev så betydelsefulla för Öberg att han predikade över den texten
i samband med sin prästvigning.
Text: Hans Emanuel Öberg 1935, 1936
Musik: Oskar Lindberg 1937, professor, tonsättare, organist, Stockholm
Bild: Google
