Bekänn Kristi namn ....

Psalm 88

Räds ej bekänna Kristi namn, om världen än det skyr.
Det är ett fäste och en hamn, när allting annat flyr.

Blygs ej för Kristi ord, ty vet att i det ordet bor
Guds kraft till frid och salighet för var och en som tror.

Vik ej från Kristi kors. det är för världen dårskap blott,
men Herrens trogna finner där en oförgänglig lott.

Bevara som din högsta skatt vad Kristi kärlek gav.
I livets dag, i dödens natt han är ditt ljus, din stav.

                               ...

Inledningen av psalmen är karaktäristisk för den tid när den skrevs.
1908-1909 började en väckelse bland de kyrkliga studenterna i Uppsala,
och en ungkyrkorörelse tog form.
Studenterna gav sig ut på "korståg" i landet och mottogs överallt med glädje
och ny inspiration av kyrkans präster.

Det här är den historiska bakgrund mot vilken Erik Natanael Söderberg år 1911
skrev sin psalm "Räds ej bekänna Kristi namn".
Söderberg blev fil dr i Uppsala och arbetade bl a med 1911 års psalmboksförslag
och utgav 1916 boken "Den kristna psalmen".


Text: Erik Natanael Söderberg 1911, fil dr, redaktör, författare, Uppsala
Musik:William Croft 1708, organist och tonsättare, London


Bild: Google

Hur ljuvt det är att komma

Psalm 80

Hur ljuvt det är att komma
till Herrens tempelgård,
där trogna själar blommar
som liljor i hans vård.
Man ser hur skära kalkar
för Gud där öppna står,
och himmelsk dagg dem svalkar,
att liv och kraft de får,
och himmelsk dagg dem svalkar,
att liv och kraft de får.

Hur kärt i Andens enhet
att dem tillsammans se
i trohet och i renhet
åt Herren offer ge.
När de Guds lov upphöjer
på denna fridens ort,
vem är väl då som dröjer
och stannar vid dess port?

Träd in att se och smaka
hur ljuvlig Herren är,
att bedja och att vaka
med hans utvalda där.
Där ute lever flärden
så glädjelös ooch tom;
ack, ringa fröjd ger världen
emot Guds rikedom.

Ej vill jag vandra fjärran
till mörker bort från dag.
Mitt ljus, det är av Herrean,
min sol uppsöker jag.
Inför hans anlet klara
vill i hans hus jag bo.
Där är mig gott att vara,
där har mitt hjärta ro.

               ...

Johan Ludvig Runeberg är märklig som psalmdiktare.
När han inbjöds att medverka i den finländska psalmbokskommittén 1853 hade han inte
skrivit några psalmer. Men han var redan då något av nationalskald i Finland.
När ett psalmboksförslag presenterades fyra år senare hade Runeberg skrivit över sextio psalmer.

Denna psalm om gudstjänsten, har ibland kallats den kristna gudstjänstens höga visa,
"Hur ljuvt det är att komma till Herrens tempelgård".

Det har sagts att denna psalm och framför allt den första versen är karakteristisk för Runebergs gudstro och livsuppfattning.
Världen är för honom en enda underbar trädgård.
Den är alltigenom Guds värld.


Text: Johan Ludvig Runeberg 1857, lektor i Borgå, Finlands nationalskald
Musik: Isidor Dannström 1881, sångpedagog och tonsättare, Stockholm


Bild: Google

O Jesus Krist, dig till oss vänd ...

Psalm 78

O Jesus Krist, dig till oss vänd, din helge Ande till oss sänd,
vårt lov och våra böner hör och själv på livets väg oss för.

Låt våra läppar prisa dig, din nåd i oss låt visa sig.
Ja, stärk vår tro, upplys vår själ din sannings ord att lära väl.

Med änglarna vi sjunger här: Gud helig, helig, helig är.
I hoppet sjunger vi med dem vår sång hos dig i himmelen.

O Fader, Son och Ande bliv hos oss med kärlek, ljus och liv.
Dig, heliga Treenighet, ske pris och lov i evighet.

                                           ...

Vem som skrivit psalmen vet man inte. Originalet är tyskt.
Psalmen har översatts av Johannes Gezelius. Han föddes i Dorpat
och var son till Johannes Gezelius d ä. Både far och son var biskopar i Åbo stift.
På grund av ryssarnas ockupation av stiftet bosatte sig Gezelius d y i Stockholm
och skötte stiftets arbete därifrån.
Psalmen har bearbetats för 1986 års psalmbok av Per Olof Nisser.


Text: Okänd tysk författare 1648
Översättning: Johannes Gezelius 1695
Bearbetning: Per Olof Nisser 1983, domprost i Linköping
Musik: Gochsheim 1628

Bild: Google

Kristus, du som stiger till de trogna ner ...

Psalm 76

Gud vår lösta tunga
dig sitt offer bär;
trefalt helig sjunga
vi med änglars här.
Full är himlen vorden
av din härlighet.
Med serafer alla
vi ditt namn åkalla
och i stoftet falla.

Kristus, du som stiger
till de trogna ner
och till frälsning viger
varje själ som ber,
du som bjöd oss spisa
fritt av livets bröd,
dig vi ödmjukt prisa
för din bittra död.
Värdes själv oss rena
och ditt folk förena,
Jesus, du allena.

När du kommer åter
till din stora dom
och inför dig låter
kalla ond och from,
värdes då oss föra
till din nattvardssal
och oss saliggöra
bland de frälstas tal.
Dig, vår Herre kära,
må vi evigt bära
tack och lov och ära.

           ...

I tre verser ger  psalmens författare Samuel Gabrielsson den
gudomliga frälsningshistorien.
Det börjar i vers 1 med den himmelska härligheten inspirerad
av skildringen i Jes 6, där det berättas om hur profeten Jesaja
i en syn ser in i himmelen.
I ver 2 skildras hur Gud blir människa i Jesus Kristus för att
rädda oss människor.
Vers 3 handlar om den yttersta domen och den eviga saligheten,
i himlens stora nattvardssal.


Text: Samuel Gabrielsson 1929, kyrkoherde och prost i Rättvik
Musik: Olof Lindström 1937, organist, Forssa, Södermanland


Bild:Google

När vi delar det bröd ...

Psalm 75

När vi delar det bröd som han oss ger,
när vi delar det bröd som han oss ger,
då förnyas vårt liv av den kärlek som aldrig dör.
O Jesus, du är hos oss.

När vi dricker det vin som han oss ger,
när vi dricker det vin som han oss ger,
då förnyas vårt liv av den kärlek som aldrig dör.
O Jesus, du är hos oss.

När vi lovsjunger dig och när vi ber,
när vi lovsjunger dig och när vi ber,
då förnyas vårt liv av den kärlek som aldrig dör.
O Jesus, du är hos oss.


Om vi ser på svenskt nattvardsfirande över en längre period kan vi konstatera
att det skett en stor förändring. Förr präglades nattvardsfirandet av ett tungt allvar.
Nattvardsgästerna klädde sig i mörka kläder.

Förr var det långt mellan "nattvardsgudstjänsterna" (högmässa) i kyrkan. I dag är det högmässa
i många kyrkor varje söndag. Det firas också enkla, korta mässor varje vecka i många kyrkor.

Det tunga allvaret har bytts i glädje och lovsång. Förr sjöng man allvarsmättade psalmer
och lyssnade till stilla orgelmusik i moll under nattvarden.
I dag sjunger man ofta lovsånger och denna psalm är ett exempel på detta.
Psalmen är en negro spiritual. Lars Åke Lundberg har översatt den.


Text: Negro spiritual,
Översättning: Lars Åke Lundberg 1972, kyrkoherde i Kungsholms förs. Stockholm
Musik: Negro spritual


Bild: Google

Du sanna vinträd, Jesus kär ...

Psalm 72

Du sanna vinträd, Jesu kär,
som dina trogna liv beskär
och livet näring giver,
giv mig, du ädla, friska stam
att jag ur dig må växa fram
och att i dig jag bliver.
Som grenen vissnar utan saft,
är dig förutan ingen kraft;
förutan dig är själen död
och bidar dom och evig nöd.
O Jesu Krist, bevara mig,
bevara mig, att jag förbliva må i dig.

O Fader, sanne vingårdsman,
som trädets grenar rensa kan,
att de må rikligt bära,
du göre mig från lustar ren,
att jag må bli en ädel gren,
min vårdare till ära.
Du hålle mig i ans och tukt,
att jag må giva mera frukt
och sist uti ditt rike
bär en frukt som oförgänglig är.
O Jesu Krist, förläna liv utav ditt liv
och evig nåd och hägnad giv.

                   ...

Biskop Johan Alfred Eklund har hämtat motivet till denna psalm
i Johannesevangeliet kap 15, de första verserna:
"Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren.
 Var gren i mig som inte bär frukt skär han bort och varje gren
 som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt.
 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig
 och jag i honom bär han rik frukt."


Text: Johan Alfred Eklund 1911, biskop i Karlstad, psalmförfattare
Musik: Strassburg 1577


Bild: Google

O Jesus, än de dina ...

Psalm 70

O Jesus, än de dina du vill omkring dig se
och av din bittra pina en salig frukt dem ge.
Dem i in i döden älskar du
och i din Faders rike vill möta dem ännu.

Dock vill du än på jorden bland oss ock stiga ner.
För oss ett offer vorden dig själv åt oss du ger
och säger, evigt mild och god:
"Tag, det är min lekamen, och tag, det är mitt blod."

Dig, Jesus, än vi höra i dessa dyra ord.
Oss alla vill du göra till dina vid ditt bord;
oss alla, då du brödet tog,
du slöt intill ditt hjärta som för oss alla slog.

Det hjärtat, som i nöden den armes tillflykt var,
som bad för oss i döden och våra synder bar,
det hjärtat än med frid och tröst,
med salighet från höjden här nalkas trogna bröst.

Du kommer, kärleksrike, ännu i Herrens namn
och för oss i ditt rike emot en Faders famn,
en Faders, som förlåta vill
de barn du återlöste och som dig höra till.

Dig vilja vi tillhöra, o Jesus, till vår död
och Herrens vilja göra i medgång som i nöd.
Då blir du när oss alla dar
intill vår levnads ände, som själv du lovat har.

                               ...

Frans Mikael Franzén har skrivit denna nattvardspsalm.
Han har själv berättat vad han ville uttrycka med psalmen, nämligen
"att enkelt och troget framställa själva handlingen inte bara som något
som har skett (på Jesu tid) utan något som ständigt på nytt sker för att
förstärka intrycket av instiftelseorden".

När Jesus stod inför sitt lidande och död, samlade han sina lärjungar till en avskedsmåltid.
Han tog ett bröd, bröt det och sade: "Detta är min kropp",
och sedan tog han bägaren med vinet och sade: "Detta är mitt blod".
Dessa ord sägs alltjämt vid varje firande av nattvarden.
Några exempel ur psalmens text belyser detta:
"O Jesus, än de dina du vill omkring dig se".
"Dock vill du än på jorden bland oss ock stiga ned...
och säger.. Tag, det är min lekamen, och tag, det är mitt blod".
"Dig, Jesus, än vi höra i dessa dyra ord".


Text: Frans Mikael Franzén 1812, 1817, finländsk präst, professor, biskop i Härnösand
Musik: Tysk folkvisa 1569


Bild: Google