Nu stiger solen fram ur östens portar ...

Psalm 493

Nu stiger solen fram ur österns portar,
förgyller bergens rand och sjö och skogar.
Min själ, stå opp, var glad,
i lovsång kläd dig som stiger fri och klar.
Låt jorden ge ett svar på himlens glädje.

Likt sand som hopat sig och ej kan räknas.
likt havens djup, som ej kan ses och mätas,
är Herrens nåd för den som tror och vågar.
Den mening ger och mål. Var morgon den min skål
till brädden rågar.

Jag får i överflöd. Låt sorgen fara!
Min kropp - som blomman spröd - vill Gud bevara.
Hans kärlek är en stark och stilla åder
i allt han gör och ger. Min själ, vad vill du mer?
Låt Gud få råda!


Bibelord:
Kung Hiskia var sjuk och bad: "Herre gör mig frisk, låt mig få leva"!
Gud hörde hans bön.
Då sa Hiskia: "Du skonade mitt liv, du kastade mina synder bakom dig."
Jes. 38: 16-17.

"Min kropp - som blomman spröd - vill Gud bevara.
 Hans kärlek är en stark och stilla åder i allt han gör och ger."

Om vi ser djupt in i livets allvar och verklighet, skall vi upptäcka sanningen
i Hiskias bekännelse. Vi kan uttrycka det så: Att leva på riktigt, det är att leva i tacksamhet.
Den som inte kan känna tacksamhet har inte kommit underfund med de verkliga livsvärdena.

Ett annat tacksägelseämne pekar Hiskia på; Gud har kastat alla synder bakom sin rygg.
Inte för att ha dem samlade och förvarade för att kunna gräva i dem och påminna honom
om vad han gjort, utan för att glömma dem.
Det är ett annat sätt att säga att de är förlåtna.

Gud befriar mig från skulden och låter mig slippa grämelsen över alla mina misstag
och misslyckanden. Jag är fri från mitt förflutna till att leva i glad tacksamhet.

"Likt sand som hopat sig och ej kan räknas,
likt havens djup, som ej kan ses och mätas,
är Herrens nåd för den som tror och vågar.
Den mening ger och mål.
Var morgon den min skål till brädden rågar."


Psalmförfattare: Thomas Kingo 1674, biskop i Odense
Bearbetning: Anders Frostenson 1969
Musik: H. Otto Zink 1801, tysk organist och tonsättare, Hamburg


Bild:Google

Min Gud och Fader käre ...

                    Morgonrodnad


Psalm 491

Min Gud och Fader käre, nu vill jag tacka dig.
Du är mig alltid nära och vakar över mig.
I natt du mig bevarat och mig skyddat väl,
och intet har fått skada ditt barn till kropp och själ.

Jag för den nya dagen i bön blir stilla nu.
I dina händer tag den, och låt den bli, o Gud,
en dag då jag får vandra på vägar du berett,
en dag då jag åt andra kan ge vad du mig gett.

Ge tro på den du sände, på din Son, Jesus Krist,
vår Frälsare, den ende som hela kan vår brist.
Låt mina tankar vila i vad för mig han gjort.
Väck hoppet, låt det ila mot himlens öppna port.

Förnya du mitt hjärta med kärleken från dig,
så att jag dem kan älska som har gjort ont mot mig,
och hjälp mig, Gud, att söka, ej mitt, men det du vill.
Var mänska jag får möta, o Herre, hör dig till.

Ditt ord vill jag bekänna och göra vad du sagt,
ej vika eller rädas för någon världslig makt,
ej genom ord och handling, mig vända bort ifrån
din levande församling och Jesus Krist, din Son.

Lär mig min dag fullända i ditt namn, o Gud, till pris
och tro, vadhelst må hända, att du är god och vis.
Du är min stora glädje, min trygghet all min tid.
När jag skall lämna världen, tag in mig i din frid.


Text: Johann Kolros 1535, tysk pastor, Basel
Bearbetning: Anders Frostenson 1977
Musik: Strassburg 1539


Bild: Google

O Gud, det är en hjärtans tröst

Psalm 403

O Gud, det är en hjärtans tröst att i ditt hus få komma,
där vi får glädjas av din röst med alla dina fromma.
Hur väl det i ditt tempel går, hur helgedomen härligt står,
det är stor lust att skåda.     

Här i ditt hus en enda dag långt mer för oss kan bliva
än allt det nöje och behag som världen har att giva.
Hos dig fullkomlig glädje är uti din boning, Herre kär,
där du dig uppenbarar.

Vi beder dig så innerligt att du vår själ förunnar,
att alltid stärkt och mättad bli där man ditt ord förkunnar,
och låt oss här en skymt få se av dig och av din härlighet
till fröjd förutan ände.

Giv oss, o Gud, din Ande god, som på din väg oss leder,
upplyser, styrker håg och mod och så vår själ bereder
att vi ditt ord kan rätt förstå och oss därefter ställa så
att ditt namn alltid helgas.

Vi prisar dig, o Fader kär, vi dig, o Jesus, ärar,
och dig, Guds Ande, du som ger oss tröst och är oss nära.
som det i varje tid har skett, nu sker och i all evighet.
Vi sjunger därtill: Amen.


Text: Laurentius Jonae Gestritius 1619
Bearbetad: Jesper Svedberg 1694
Bearbetad: Anders Frostenson 1978


Bild: Google

Gud vare lovad ...

Psalm 400

Gud vare lovad! Han som i sin godhet
mättar oss vid nattvardsbordet.
Brödet är Kristi kropp och vinet blodet.
Låt det komma oss till godo.
Herre, förbarma dig.
Med den kropp din mor Maria bar,
med den kropp du utgav för envar
och ditt heliga blod hjälp oss,
Gud, ge oss nytt mod.
Herre, förbarma dig.

Kroppen på korset, som för oss blev pinad,
död, uppstånden, ger oss livet.
Gud kunde inget större för oss göra.
Herre, öppna våra ögon.
Herre, förbarma dig.
Gränslös, Gud, den kärlek som dig drev.
På ditt kors en värld försonad blev.
All vår skuld är betald.
Gud vår Fader, vi hans barn.
Herre, förbarma dig.

Du oss välsignar, all din nåd du ger oss.
Lär oss, Gud, att dela med oss.
Hjälp att vår nattvard inte blir förgäves,
men förnyar våra hjärtan.
Herre, förbarma dig.
Tag ej bort din Ande, låt den bo
mitt ibland oss, skapa enhet, tro.
Låt din kyrka bli
genomströmmad av ditt liv.
Herre, förbarma dig.


Text: Martin Luther 1524
Bearbetad: Anders Frostenson 1976
Musik: Tysk medeltida, Wittenberg 1524


Bild: Google

O Fader vår, barmhärtig, god ...

Psalm 372

O Fader vår, barmhärtig, god
som oss till dig vill kalla
och rena oss med Kristi blod,
som frälsning ger åt alla.
Låt komma, Gud, till oss ditt ord,
det heliga och klara,
som himmel skapade och jord.
Låt det vårt ledljus vara
och ingen vilse fara.

Men alla ropa vi till dig,
som alltid hör och ser oss,
ty ingen tar ditt ord till sig,
om du din nåd ej ger oss.
Så tänk därpå, o Fader vår;
en ovän bland oss vandrar.
Han ogräs i din åker sår.
Han gott med ont förblandar.
Så sänd till oss din Ande.

O Gud och mänska, Jesus Krist,
som synden på dig tagit,
du känner bäst vår stora brist.
Du en av oss har varit.
O Jesus, du vår broder är,
du Hjälparen oss sänder,
som oss Guds väg och sanning lär,
att vi, när ont oss händer,
från dig ej bort oss vänder.

O du Guds helge Ande, kom,
slit sönder ondskans snara,
Ge Ordet i vårt hjärta rum,
låt det hos oss få vara,
så att vi renade, i tro
får tacka Gud tillsamman,
och så att Jesu Kristi ord
oss leder allesamman
till himlens glädje. Amen.


Bibelord: "Vi litar inte till vår egen rättfärdighet när vi kommer inför dig
                 med våra böner, utan till din stora barmhärtighet."  Daniels bok  9:18.

Detta bibelord säger tre viktiga saker om bönen:
Bönens rätta ton är ödmjukhet. Bara det att vi får bedja är nåd,
".. ty ingen tar ditt ord till sig, om du din nåd ej ger oss."

Bönens grund är: Guds stora barmhärtighet, inte våra rättfärdiga gärningar.
Jag har ingenting att fordra av Gud. Hör han, är det nåd och inte förtjänst.
Guds barmhärtighet är den öppna famnen mot den bedjande.
" O Fader vår, barmhärtig god, som oss till dig vill kalla."

Platsen för våra böner är: Inför Gud, till honom får vi komma med våra böner.
Och inför Gud ligger nu alla våra böner.
" Men alla ropa vi till dig, som alltid hör och ser oss."


Text: Olavus Petri 1526,
Bearbetning: Anders Frostenson 1983
Musik: Medeltida, Magdeburg 1524


Bild: Google

Gud vår starkhet och vårt stöd ...

Psalm 371

Gud vår starkhet och vårt stöd.
Bli stilla hör hans stämma.
Hans hjälp har prövats i all nöd.
Oss inget mer kan skrämma,
om haven än i skälvning kom,
om hela jorden välvdes om
och bergen sjönk i djupen.

Den helgedom all tid består
där man Guds ord förkunnar,
där hjärtat tröst och glädje får
ur nådens djupa brunnar.
Ty Herren själv därinne bor.
Sin frälsningsgärning på vår jord
han nu oss låter skåda.

Med oss är Herren Sebaot.
Oss Jakobs Gud bevarar.
Vi räds ej längre något hot.
Hans hjälp är störst i faran.
O Fader, Son och Ande, bliv
vår fred och låt en ström av liv
och himmelsk glädje flöda.

Text:Sebald Heyden 1537, kantor, Nurnberg
Översättning: Johan Olof Wallin 1818
Bearbetning: Anders Frostenson 1980
Musik: Tysk folkvisa, Wittenberg 1533


Bild: Google

Så stor hans kärlek till oss var ...

Psalm 158

Till himlen Herren Jesus for. Halleluja.
Han nu hos Gud, sin Fader, bor. Halleluja.

På korset med sin bittra död, halleluja,
han hela världen återlöst. Halleluja.

Så stor hans kärlek till oss var. Halleluja.
Att rädda oss sitt liv han gav. Halleluja.

Sin Fader har han blivit lik. Halleluja.
Han konung är i himmelrik. Halleluja.

Till var och en av oss han ser, halleluja,
och hos sin Fader för oss ber. Halleluja.

Varför, ni galileiske män, halleluja,
står ni och ser mot himmelen? Halleluja.

Som Jesus till Guds himmel for, halleluja,
han kommer åter till vår jord. Halleluja.

Och då i makt och härlighet, halleluja,
skall allas ögon honom se. Halleluja.

Dig, heliga Treenighet, halleluja,
ske lov och pris i evighet. Halleluja.


"Till himlen Herren Jesus for .."  har en idémässig tradition som går tillbaka till
Gamla testamentet. Enligt de gamla ceremonierna för nyårsfesten i Jerusalem
skedde konungens årliga symboliska tronbestigning i templet vid den festen.

Konungen var den "smorde", på hebreiska Messias. Vid den ceremonin lästes
Psaltarens 110:e psalm, där det står:
"Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotpall."

Lägg märke till andra trosartikelns ord:
"Uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida".

Psalmen 158 är en illustration till detta:
"Till himlen Herren Jesus for. Han nu hos Gud, sin Fader, bor."

Denna psalm är en latinsk sång från 1500-talet.


Text: Latinsk sång från 1500-talet
Översättning: Anders Frostenson 1977
Musik: Melchior Franck 1627, tysk tonsättare, Coburg


Bild: Google