O Jesus Krist, som människa blev...

Psalm 33

O Jesus Krist, som människa blev att liv åt världen giva.
Det var din kärlek som dig drev. Vårt hopp du ville bliva.
Du såg vår synd och stora nöd. Oss förestod en evig död.
Helvetet låg där öppet.

Då måste du förbarma dig och vara vid vår sida.
När Satans makt oss drog till sig, du ville för oss strida.
Du kom till oss i världen ned och vann åt oss en evig fred
genom din död och pina.

Du sade till oss: Kom i tro. Du oss med Gud försonar.
Ty du är både mild och god och vill oss alla skona.
Tror vi på dig och vad du sagt, så finns här i världen ingen makt
som oss från dig kan skilja.

Så är du nu vår broder kär oss till stor fröjd och ära,
och vill oss alltid vara när - vad kan vi mer begära?
Var får vi bättre tröst ifrån? Vår broder är Guds ende son.
Vem kan oss nu fördärva?

Pris vare dig evinnerlig! Det var din nåd som gjorde oss 
till Guds barn och ett med dig, o Kristus, du vår broder.
Så gläds nu alla och envar och prisa Gud för vad han gav.
Han är vår käre Fader.


År 1526 är ett märkesår för kyrkan i Sverige.
Då utkom Nya testamentet på svenska och det första häftet med svenska psalmer.

Bakom båda dessa verk stod Olavus Petri, (1493-1552) smedson från Örebro.
Han studerade i Tyskland och kom i kontakt med Martin Luther och påverkades
av honom. Olavus Petri blev kyrkoherde, pastor primarius i Storkyrkan i Stockholm.

Olavus Petri, "mäster Olof", skrev både egna psalmer och översatte psalmer från tyska.
Det första häftet av psalmer innehöll 47 nummer, varav Olavus Petri författat åtta psalmer.

Det tog några år innan psalmsången helt införlivades i den svenska gudstjänsten.
En av de psalmer som fanns med redan i 1526 års psalmhäfte är nr 33:
"O Jesus Krist, som mänska blev."

Psalmen är starkt kristocentrisk.
En människa blir kristen, rättfärdig, endast genom tron på vad Gud har gjort för människorna - genom att Gud blev människa i Jesus Kristus.
Sola fide är det latinska centralordet: genom tron allena.


Text: Olavus Petri 1526
Berabetad: Ragnar Holte 1986, professor i teologisk etik, Uppsala
Bearbetad: Anders Frostenson 1986
Musik: Strassburg 1525


Bild: Google

Kom, Skaparande, Herre god!

Psalm 50

Kom, Skaparande, Herre god! Besök vårt hjärta, ge oss mod.
Lys upp vårt mörker, hoppet stärk! Du känner oss, vi är ditt verk.

Du själv den Högstes gåva är, och namnet Tröstaren du bär.
Du är den källa från vars djup allt liv, all kärlek strömmar ut.

Låt hårda hjärtan fyllas av en kärlek utan svek och krav.
Du all vår svaghet känner väl. Förnya oss till kropp och själ.

En mångfald gåvor du oss ger. I dem vi klart Guds tecken ser
och genom dem når Faderns ord till alla folkslag på vår jord.

Vår fiende ifrån oss driv och med din frid hos oss förbliv.
Ge ljus, att vi din ledning ser, och hjälp att inget ont oss sker.

Vår Fader vi lovsjunger här, och Sonen som uppstånden är,
och dig, vår Tröstare, vårt ljus, i dag och bortom tidens slut.


Psalmboken är på många sätt en unik bok med några psalmer som är över
tusen år gamla och som fortfarande sjungs. En sådan psalm är nr 50;
"Kom Skaparande, Herre god!"

Psalmen har sitt ursprung i en latinsk pingsthymn.
Författare är Hrabanus Maurus, verksam vid klostret i Fulda, senare biskop i Mainz.

Veni creator Spiritus är de latinska inledningsorden till psalmen.
Luther översatte psalmen till tyska, och han följde troget den latinska texten.

Olavus Petri översatte psalmen till svenska och den texten sjöngs fram till
1819 års psalmbok.

Johan Olof Wallin bearbetade psalmen ingående, och hans version har sjungits
fram till 1986.

Anders Frostenson har bearbetat psalmen för 1986 års psalmbok, och han har närmat
sig Luthers version.

I Sverige har man sjungit den på en svensk melodi. 1986 övergavs den svenska
melodin och psalmen sjungs nu på den medeltida gregorianska melodin.


Text: Martin Luther 1524, efter Veni creator spiritus 800-talet
Översättning: Olavus Petri 1536
Bearbetning: Johan Olof Wallin 1819
Bearbetning: Anders Frostenson 1978, 1986
Musik: Medeltida hymn, Erfurt 1524


Bild: Google

O gläd dig, Guds församling ...

      Martin Luther


Psalm 32

O gläd dig Guds församling nu, kom, låt oss med varandra
av allt vårt hjärta tacka Gud och sjunga allesamman
om kärleken som han oss gav om frälsning,
ljuvlig, underbar, som kostat Gud så mycket.

I ondskans makt jag fången var och låg vid dödens portar.
Min synd mig tyngde natt och dag.
Jag såg: jag var förlorad. Jag ville ej det goda mer.
Förlamad, maktlös drogs jag ner i ångest och förtvivlan.

Men Gud i sin barmhärtighet mig såg i mitt elände.
Min plåga till hans plåga blev, min nöd som sin han kände.
Han tänkte: Den jag älskar mest
och den som du behöver bäst vill jag åt dig nu giva.

Han sade till sin ende son: Nu vill jag mig förbarma.
Så skynda dit, min käre son, med räddning åt den arme
och honom fräls ur synd och nöd och plåna ut den bittra död,
låt honom med dig leva.

Guds Son var lydig mot sin Far, kom till mig här på jorden.
En jungfrus sköte honom bar och han blev här min broder.
När i sin hand mitt liv han tar har Satan ingen makt mer kvar,
kan mig ej längre skada.

Han sade: Håll dig nu till mig, stå tätt invid min sida,
mitt liv och allt jag ger för dig, jag själv vill för dig strida.
Ty jag är din och du är min. Jag är hos dig, och ingenting
oss från varann kan skilja.

För din skull jag på korset dog. Av fienden jag fälldes.
För din skull utgöts där mitt blod, så tro att dig det gällde.
Jag skuldlös dina synder bar och i min död du livet har.
Så har du blivit salig.

Jag till min Far i himlen går och lämnar detta livet,
är med dig alla dar ändå. Min Ande jag dig giver,
som tröstar dig och låter dig allt bättre lära känna mig,
och i all sanning leder.

Vad jag bland er har lärt och gjort det skall du också lära,
så växer sig Guds rike stort, det älskat blir och ärat.
Låt mänskobud ej skymma bort
det evangelium du fått, den största skatt du äger.

...

Denna psalm är skriven av Martin Luther.
Den bär stark prägel av Luthers egna upplevelser av syndens makt,
de egna goda gärningarnas värdelöshet inför Gud,
av Guds oförskyllda nåd och av att ha blivt upprättad och rättfärdig
endast genom tro på Gud.

Luthers upplevelse och övertygelse har sin grund i hans läsning av
Romarbrevet kap 7 och 8.
Höga visan har också spelat en roll, den innerliga skildringen av gemenskapen
mellan bruden och brudgummen i den kristna traditionen har tolkats som gemenskapen
mellan Kristus och den kristne och församlingen.
Höga Visan 2:16. "Ty jag är din och du är min."


Psalmen är känd från 1523.
En svensk översättning finns i "Swenske songer och wijsor" 1536.
Den översättningen är mycket fri i förhållande till Luthers original.

Psalmen har varit med i olika psalmböcker fram till och med 1937 års psalmbok.

För 1986 års psalmbok har Anders Frostenson gjort en nyöversättning
direkt från Luthers original, som har bevarat mer av Luthers karaktär i psalmen.


Text: Martin Luther 1523, Olavus Petri 1536, Anders Frostenson 1977, 1986
Musik: Martin Luther 1523


Bild: Google

Låt oss glada och i tro ...

Psalm 31

Låt oss glada och i tro tacka Gud, ty han är god.
Hans barmhärtighet och nåd genom alla släkten går.

Han är den som med sitt ord skapat himmel, hav och jord.
Hans barmhärtighet och nåd genom alla släkten går.

Han oss kallat och valt ut till att bli hans sändebud.
Hans barmhärtighet och nåd genom alla släkten går.

Han oss hjälper när han ser att vi inte orkar mer.
Hans barmhärtighet och nåd genom alla släkten går.

Därför av allt hjärta nu vi tillsammans tackar Gud.
Hans barmhärtighet och nåd genom alla släkten går.


Denna psalm är av engelskt ursprung.
Den engelska reformationen på 1500-talet innebar att England delades
i flera olika samfund:
den anglikanska kyrkan som blev statskyrka,
den presbyterianska, som härstammade från den schweiziske reformatorn Johan Calvin,
och kongregationalisterna, som hävdade att varje enskild församling skulle vara sjävständig.

Kongregationalisterna krävde religiös tolerans.
Englands store skald John Milton (1608-1674) vanns för deras toleranskrav och
han hävdade att det låg i protestantismens väsen att vara tolerant mot andra samfund,
och påstod att den stat är mest kristlig, som visar den största toleransen.

Anders Frostenson har skrivit psalmen:
 "Låt oss glada och i tro tacka Gud, ty han är god" efter ett original av den engelske
författaren John Milton.

Psalmen saknar varje form av konfessionella särdrag.
Här kan alla känna sig inneslutna i lovsången.


Text: Anders Frostenson 1978 efter John Milton 1623, 1645
Musik: John Antes ca 1790, urmakare och musiker, England

Bild: Google

Tänk, när en gång ...

Psalm 320

Tänk, när en gång det töcken har försvunnit,
som över detta livet breder sig,
när evighetens sköna dag upprunnit
och himmelskt soljus flödar på min stig.

Tänk, när en gång vart varför blir besvarat,
var gåta löst, som här jag grubblat på,
när allting blir av Herren själv förklarat,
tänk, när jag Herrens väg skall fullt förstå.

Tänk, när en gång är stillad varje smärta,
vart sår är läkt, var längtan nått sin hamn,
när varje tår avtorkats vid Guds hjärta
och varje snyftning tystnat i hans famn.

Tänk, när en gång med obeslöjat öga
jag honom ser som här jag trodde på
och där inför hans majestät det höga
få böja knä och sjunga högt hans lov.

Tänk, när en gång jag utan synd skall vara,
var tanke ren, var gärning utan brist,
när jag ej ängslas mer för någon fara
och varje frestelse sin kraft har mist.

Tänk, när en gång i himlens gyllne salar
jag med den vän som jag på jorden fann
om evighetens nya liv får tala
och om det liv som likt en dröm försvann.

O ljuva tanke, sjung du i mitt hjärta
var gång mig vägen tyckes lång och svår.
Den tröst jag får tar bort var bitter smärta.
Då kan jag le och stilla blir min gråt.


Tron på ett liv efter detta och tanken på att allt då skall nå sin fullkomning
och få sin förklaring, lever ofta stark i folkdjupet.
Psalmen "Tänk, när en gång det töcken har försvunnit, som över detta livet breder sig,"
fångar in detta synsätt på ett träffande sätt.
Här finns alla förhoppningarna på framtiden efter döden, med "Tänk, när en gång..."
som inleder se sex första verserna.

Psalmen är skriven av Wilhelm Andreas Wexels (1797-1866).
Han föddes i Köpenhamn, men studerade teologi i Oslo.
Där blev han sedan präst i Vor Ferelsers kirke, där han verkade till sin död.

Psalmen skrev han i sin systers poesialbum, efter det att hon blivit änka.
När man läser texten kan man ana att den är skriven i en sorgesituation.

Till svenska översattes psalmen av Elin Silén (1875 - 1954).
Hon var adjunkt i Landskrona, Stockholm och Härnösand.

Anders Frostenson har i sin bearbetning knutit texten mycket nära originalversionen.

Text: Wilhelm Andreas Wexels 1845
Översättning: Elin Silén 1920, adjunkt
Bearbetning: Anders Frostenson 1980


Bild:Google

När jag lever har jag dig ...

Psalm 308 

När jag lever har jag dig,
dör jag är du kvar hos mig.
Om jag lever eller dör,
dig, o Herre, jag tillhör.

I din hand mitt liv är lagt,
din min dag och din min natt.
Ont och gott, vad än mig sker,
du, o Gud, en mening ger.

Gud, för dig finns ingen död,
ej för den som dig tillhör.
Gränslös kärlek, salighet
är det liv som du oss ger.


Det finns en trygghet hos Gud i allt som sker.
En kristen människa säger ofta: Gud vill inte allt som sker,
men han kan ge en mening med allt som sker".
Denna djupa insikt finns klart uttryckt i andra versen:
"Ont och gott, vad än mig sker,
du, o Gud, en mening ger."

Första versen rymmer vissheten vi läser om i Paulus ord i Rom 14:8
"Om vi lever, lever vi för Herren,
  om vi dör, dör vi för Herren.
  Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren".


Psalmförfattare: Arno Pötzsch, 1934, 1949, tysk präst i Cuxhaven
Översättning: Anders Frostenson, översatt från tyska 1977
Musik: Johan Fredrik Lagergren 1871, lärare och organist, Ockelbo, Gästrikland

Bild: Google

Ur djupet av mitt hjärta ...

Psalm 299

Ur djupet av mitt hjärta min längtan till dig går,
Jerusalem, Guds stad, mitt hem.
Där ingen nöd och smärta och sorg mig längre når.
Ur djupet av mitt hjärta min längtan till dig går.

Men på de stora vattnen, hur ser jag vägen där
bland grund och rev där jag ej ser
i dimmorna och natten? Jag vet var målet är,
men på de stora vattnen, hur ser jag vägen där?

Så stärk då mina tankar: jag snart till himlen når.
Ge mod och tro i stormens hot,
sköt roder, Gud, och ankar. Jag inget själv förmår.
Så stärk då mina tankar: jag snart till himlen når.


Tre psalmdiktare i Danmark brukar nämnas framför andra som de främsta;
Kingo, Brorson och Grundtvig, de hör hemma i var sitt århundrade:
1600- 1700- och 1800-talet.

Psalmen "Ur djupet av mitt hjärta" är författad av Hans Adolph Brorson.
Hans psalmer har en pietistisk väckelseton. Han kom i kontakt med pietismen,
när han en tid var informator i Lögums kloster på Sydjylland.
Den kontakten blev av avgörande betydelse för Brorson. Han blev präst i Tönder 1729
och 1741 blev han biskop i Ribe stift.

Längtan till himlen är ett vanligt tema i Brorsons psalmdiktning.
På grund av sin karaktär av innerlig väckelsefromhet, introducerades denna, liksom
andra av Brorsons psalmer, i Sverige först i väckelsekretsar.
Clara Ahnfelt (1819-1898) maka till sångaren och trubaduren Oscar Ahnfelt,
översatte psalmen till svenska.

Psalmen har haft mycket stor spridning i Sverige och finns med i samtliga samfunds
psalm- och sångböcker.


Text: Hans Adolph Brorson 1765, biskop i Ribe stift, Danmark
Översättning: Clara Ahnfelt
Bearbetad : Anders Frostenson 1978
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1859


Bild:Google