Inför Bönsöndagen
Text: Jesus sa:"Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger:
Käre vän, låna mig tre bröd. En god vän som är på resa har kommit hem till mig,
och jag har ingenting att bjuda på. Då kanske han därinne säger: Lämna mig i fred.
Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och
ge dig något. Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för
vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger
honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så ska ni finna.
Bulta, så skall dörren öppnas." Luk 11:5-9
Liknelsen vill säga: Så ska vi vara i vår bön. Angelägna, uthålliga och inte ge upp.
Frimodigt veta att det är en vän vi söker upp. Vi ber och fortsätter att be även om
svaret dröjer. Det är poängen i liknelsen.
Den här vännen hade inget eget att ge åt nattens hungrige vandringsman. Nöd och
hjälplöshet är ofta utgångspunkt för vår bön.
Förbönen är en gemenskapsbön, den förenar oss med varandra. Mannen som envist
bankade på dörren om natten är frimodig: han ber för en annan, som är hungrig.
Förbönen är viktig för kristenheten. I förbönen håller vi ut tillsammans med varandra,
vi är ständigt inför Gud. Vi har all anledning att vara frimodiga och uthålliga i vår bön!
Bön
Gud, vår tillflykt och vår starkhet,
tack för bönens gåva och möjlighet.
Hör vår bön, svara oss i din kärlek,
handla med oss efter din vilja.
Låt vår bön bli en kamp för det goda
och en vila i dig. I Jesu namn. Amen
Dagens bön
Psalm 528
Hör oss Gud, du själv har bett oss: vi skall bedja med varann,
för varandra och för alla som ej vägen till dig fann.
De som dig i dag behöver, fast de själva det ej vet,
låt vår förbön till dem bereda väg för din barmhärtighet.
När vi knäpper våra händer tar vi i vår förbön med
dem som varje dag oss tjänar genom sin händers verk.
De som hävdar sig och hotar, de som blott förtvivlan har,
låt vår förbön vara hos dem, mänskligt varm som Jesus var.
Två och tre som möts inför dig kan få kraft att göra mer
än de många som ej lyssnar, ej blir stilla eller ber.
Genom kyrkans tysta förbön, buren fram i tålig tro,
andas världen, rörs mot enhet, läks dess djupa sår ihop.
Text: Michael Hewlett
