Skärtorsdagen
"Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud,
bröt det och sade: Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till
minne av mig. Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade:
Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker
av den, gör det till minne av mig." 1 Kor 11:23-25
Vid måltiden tog Jesus bröd och vin och gav åt sina lärjungar. Så skulle kyrkan göra i
fortsättningen sa han när han räckte det till sina vänner. Än i dag firar vi nattvarden i
gemenskap med Jesus och med varandra. Nattvarden är inte en handling till minne av
något som en gång var, utan på något sätt blir det som hände då närvarande nu.
Orden, de innehållsmättade och kraftfulla, som Jesus uttalade när han tog vinbägaren
och brödet, förklarade vad han menade.
Nattvarden är ett av kyrkans sakrament, en helig handling som Jesus själv har gett oss.
I grunden är nattvarden en glädjemåltid. Även om formerna i kyrkan oftast är stillsamma
finns det en ton av glädje genom handlingarna och gemenskapen.
Själva brödet är en liknelse för gemenskapens närhet. Sädeskornen var för sig ensamma,
har sammansmält till en enhet i brödet. Detta är i grunden ett mysterium som den som
vill får ta emot. Vi får räcka fram våra händer och ta emot Guds gåvor. Att ta emot brödet
och vinet blir för oss en handling av överlåtelse till Gud.
Bön
O Gud, du som gav oss nattvarden
som en kärlekens måltid
till åminnelse av din Sons offer,
låt oss finna liv och kraft i detta mysterium,
så att vi rätt förkunnar din Sons död
till dess att han kommer. Amen
Psalm 398
Brödet är ett, brutet för alla, skörd av åkrarnas jord.
Herren är en, given åt alla här vid nattvardens bord.
Vi reser ett tecken, rättvisans tecken, måltid delad med alla.
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas, tid då murar skall falla.
Kalken är en, delad av alla, vin till glädje och sång.
Herren är en, frälsning för alla vanns på korset en gång.
Vi reser ett tecken, rättvisans tecken, måltid delad med alla.
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas, tid då murar skall falla.
Nu är vi ett, Herren är allas, öppnar ögon att se.
Kyrkan är vi, lever i världen, hopp och glädje att ge.
Vi reser ett tecken, rättvisans tecken, måltid delad med alla.
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas, tid då murar skall falla.
Jonas Jonsson 1980
