Tredje söndagen i fastan
Jesus gick in i kampen mot det onda. I sin uppståndelse visade han sig vara den starkare.
Det var yttersta beviset på hans makt. Med den makten kan han ännu hela sår, stilla smärtor och skapa nya människor av dem som trodde att hoppet var ute.
Därför prisar han dem saliga som tar vara på Guds ord.
Ordet som är Guds kampmedel i frestelser, det levande ordet som är Kristus själv, det synliga ordet i nådens medel och det läkande i förlåtelsen.
Så fredar den starke sitt hus, inte från angrepp men från erövring.
Från Paulus hämtar vi orden:
"Låt dig inte besegras av det onda,
utan besegra det onda med det goda." Rom 12:21
Bön
O Gud, du som ser att vår egen kraft
inte räcker mot synd och ondska,
hjälp oss att leva fasta i tron
på vår Frälsare Jesus Kristus
och bli bevarade från allt ont till
kropp, själ och ande.
Psalm 238
Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder, som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder och skyddar mig alltfort.
Han låter mina fötter ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar, välsignar och mitt kall.
Allt ont han från mig vänder och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar, min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar för dem med honom stå.
Text: Jakob Arrhenius 1694
Denna psalm har karaktären av lovsång och bärs av ljus och stark förtröstan på Guds ledning och beskydd i allt. Detta är tydligt redan i psalmens ingress.
Gud som världens skapare, bönhör och sviker aldrig psalmens JAG utan tvärtom "alltid" och "alltfort" är Gud där.
Ingenting ligger utanför den nådens välsignande och beskyddande svär som Gud skapar kring oss människor.
