Psalm 482
Salig du högt benådad, Herrens mor som gömde Ordet.
Sjung med oss den nya sången, av vars under världen skådar
intet, intet, intet.
Ringhet är vad Gud har utvalt, ringhet i ett mänskohjärta,
och vad är då tidens makter, guldet som de har och vapen?
Intet, intet, intet.
Tom den rike sänds tillbaka. Salig är envar som hungrar.
Den som törstar, han må taga livets vatten och betala
intet, intet, intet.
Abraham fick se i fjärran all välsignelses fullbordan.
Nu är himmelriket nära. Vad är omöjligt för Herren?
Intet, intet, intet.
Släkte efter släkte öser salighet ur detta under,
källan som brast fram i öknen. De som finner den behöver
intet, intet, intet.
Och när sista dagen slocknar, sjunger kyrkan med Maria
än Guds lov i aftonsången. Vad skall skilja oss från honom?
Intet, intet, intet.
Såsom vatten fyller havet och ett barn sin moders väsen,
skall den sången fylla alltet med Guds nåd och ge den namnet:
Jesus, Jesus, Jesus.
...
Text: Olov Hartman 1964, präst och författare
Musik: Torsten Sörenson 1964, tonsättare och kyrkomusiker, Göteborg
Bild: Google
