Psalm 310
O Gud, du mig ej överger
när jag i mörkret sänkes ner.
Då möter jag ditt under. Som fröet vilar djupt i jord
jag vilar i det skaparord där sekler är sekunder.
Vid tomhetens och intets gräns
en röst mig når, det är en väns;
du kommit hem, den säger. Och såren läks och sången föds,
vad djupast i mitt liv jag sökt och längtat till jag äger.
Ur stoft och aska skall på nytt
vårt liv stå opp. Guds stad blir byggd
när allting återskapas, den kärlekens och glädjens stad
där varje dag är börjans dag och ingen död skall vara.
...
Text: Anders Frostenson 1962, 1982
Musik: Natan Söderblom 1916, ärkebiskop
Bibelord: "Nu undrar någon: Hur uppstår de döda?
Hurudan kropp har de när de kommer?
Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör.
Och när du sår, är det inte den blivande växten, du sår utan
ett naket sädeskorn eller något annat frö.
Men Gud ger det den gestalt han har bestämt och varje frö
får sin gestalt ... Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt".
1 Kor:15:35-38
Bild: Google
