Psalm 311
Jag skall gråtande kasta mig ner
på en kust som jag aldrig har sett.
Jag vet ej var jag är, men jag vet
att en boning åt mig är beredd
vid ett hav, i en stad som finns till,
som fanns till innan städerna fanns,
i ett land som är nytt och före all tid
och där natten har dagarnas glans.
Och jag stryker från pannan min sömn
i en värld som har vaknat just nu,
och hur vintrarna var har jag glömt
i en sommar som aldrig tar slut.
Jag hör skratten från lekande barn
och jag själv är ett barn i Guds famn
och mitt hem är den kärlek som var och som är,
som är och som alltid finns kvar.
...
Text: Anders Frostenson 1970, 1980
Musik: Lennart Jernestrand 1970
Bild: Google
