Bibelns sanningar innehåller det som Gud har beslutat för att möjliggöra och genomföra vår räddning. Tron hävdar med envis tillit, att tillvaron inte är slumpartad. Människan är inte utslängd i en ekande tomhet. Det finns en intention.
Gud är inte lik den ointresserade som ser med en flyktig blick på våra mer eller mindre misslyckade liv och tittar bort. Han ser, bekräftar och leder den människa som söker honom.
Sedd bekräftad och upprättad, det är ett mönster som passar in vid varje människas möte med Gud. Mitt i vår jordiska historia handlar hela tiden Gud. Det är framför allt d e t Bibeln berättar om. Och genom denna berättelse om Guds handlande får jag veta något som jag inte kan få veta på annat sätt, men som jag behöver veta för min räddning/frälsning.
Gud vill, att vi ska bli räddade och komma till insikt om sanningen. Det här med räddningen är inte bara en möjlighet från Guds sida. Det är hans djupaste önskan. Han vill att vi ska inse sanningen, inte bara om oss själva utan om honom och hans kärlek till hela världen.
Gud talar till oss om sitt handlande. I detta handlande är Jesus centralgestalten. Om honom först och sist är det som Bibeln berättar, och utan det bibliska budskapet skulle jag inte lärt känna honom.
Jesus säger:"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv." Joh 3:16.
Det verkligt spännande är hur Bibeln ser på mig. Detta otroliga att här finns det vittnesbörd om att jag räknas, att det finns förväntningar på mig, att NÅGON bryr sig om, att han "som fanns före bergen
och molnen, före havet och vindarna", som Per Lagerkvist skriver, inte har glömt mig, att jag får tro att jag är älskad. När jag inser detta fylls jag av lyssnandets glädje.
Gud,
din vilja med mig och alla människor är förunderlig.
Du har många vägar för oss
och ser varje enskild människas villkor.
Hjälp mig att ta emot den räddning du vill för mig
och att vara öppen för ditt ords glädjerika sanning.
