Livets bröd

Midfastosöndagen

Brödundret

Text: Joh 6:35
Detta under visar vem Jesus är. Så var det vid Galileiska sjön. Alla såg det inte.
Många nöjde sig bara med att bli mätta. Men några såg vem han var. Handlingen
avslöjade. De som såg det kunde inte glömma det. De kände igen honom.

Känner du igen honom i altarets brödunder? I handlingen finns en innebörd som
han själv förklarar. Han bryter brödet och säger: "Jag är livets bröd."
I själva handlingen finns något mer än vad orden kan uttrycka. Han visar vem han är.
På insidan av det vi ser finns ett skeende. Och i skeendet finns han själv.

Varje gång brödet läggs i min hand sägs orden "För dig". I den stunden är allt bara för mig.
Nattvardens mysterium ger kraft både till vardagens uppgifter och till min livskamp.


Bön

Gud när vi är hungriga
ger du oss mat.
Vi äter och dricker och mår väl.
Men det himmelska brödet
som du ger är än starkare.
Du låter oss äta fritt av livets bröd
och dricka välsignelse.

Med livets bröd ger du
himmelens liv mitt i vår värld.
Vi tar emot, du ger.
Och vi hungrar och törstar
efter himmelens liv,
just här, just nu.

Psalm 73

Vi till ditt altarbord bär fram
som offergåva o Guds Lamm,
vår glädje, våra nederlag,
oss själva, allt vad du oss gav.

Du själv är gåvan Gud oss gav.
Den räcks åt alla utan krav,
och här ett saligt byte sker:
du tar vår skuld, din frid du ger.

Låt ingen stanna utanför,
men gör oss till en kropp, ett bröd,
en längtan genom varje dag,
en bön: kom, Herre Jesus, snart!

Hoppet som ger kraft att kämpa..

Tredje söndagen i fastan

Jesus gick in i kampen mot det onda. I sin uppståndelse visade han sig vara den starkare.
Det var yttersta beviset på hans makt. Med den makten kan han ännu hela sår, stilla smärtor och skapa nya människor av dem som trodde att hoppet var ute.
Därför prisar han dem saliga som tar vara på Guds ord.
Ordet som är Guds kampmedel i frestelser, det levande ordet som är Kristus själv, det synliga ordet i nådens medel och det läkande i förlåtelsen.
Så fredar den starke sitt hus, inte från angrepp men från erövring.

Från Paulus hämtar vi orden:
"Låt dig inte besegras av det onda,
utan besegra det onda med det goda."  Rom 12:21

Bön
O Gud, du som ser att vår egen kraft
inte räcker mot synd och ondska,
hjälp oss att leva fasta i tron
på vår Frälsare Jesus Kristus
och bli bevarade från allt ont till
kropp, själ och ande.


Psalm 238

Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder, som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder och skyddar mig alltfort.

Han låter mina fötter ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar, välsignar och mitt kall.

Allt ont han från mig vänder och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar, min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar för dem med honom stå.

Text: Jakob Arrhenius 1694

Denna psalm har karaktären av lovsång och bärs av ljus och stark förtröstan på Guds ledning och beskydd i allt. Detta är tydligt redan i psalmens ingress.
Gud som världens skapare, bönhör och sviker aldrig psalmens JAG utan tvärtom "alltid" och "alltfort" är Gud där.
Ingenting ligger utanför den nådens välsignande och beskyddande svär som Gud skapar kring oss människor.

Inför andra söndagen i fastan

Tema: Den kämpande tron

Psalm 358
"Han gick in i din kamp på jorden.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Han kände din puls.
Han blev trött liksom du -
och han älskade dig överallt.

Han gick in i din sorg och längtan.
Han tog plats i din egen gestalt.
Han grät med din gråt.
Han blev ledsen som du -
och han älskade dig överallt.

Han gick in i din nöd och smärta.
Han tog plats i din egen gestalt.
Han bar på ditt kors.
Han blev plågad som du -
och han älskade dig överallt.

Han gick in med sitt liv på jorden.
Han tog plats i din egen gestalt.
Hans seger blev din.
Han var frestad som du -
och han älskade dig överallt.

Text: Arne H Lindgren
Melodi: Per Harling

Psalmen handlar om inkarnationen och Jesu identifikation med människan,
ett tecken på Guds kärlek.
Den gudsbild som dominerar i Lindgrens författarskap, dramatik, prosa och lyrik,
är gränsöverskridande kärlek och närvaro.
Rösten i psalmen riktar sig till ett du, den enskilda människan:"Han gick in i din kamp."
Genom det direkta tilltalet i psalmen inbjuds den enskilde sångaren eller lyssnaren
till identifikation. Med sitt enkla språk är psalmen lätt att ta till sig.

Bön
Gud, jag kämpar varje dag
med mitt liv.
Ofta vet jag inte vart jag är på väg.
Men jag ber dig, Gud,
glöm mig inte.
Jag vill vara din.

När jag går nedför trappan,
kom med mig
och gå med mig upp igen.
Du känner min längtan,
du vet att jag vill vara med dig
och leva det liv du ger.
Välsigna mig, Gud, välsigna mig.

Jesus säger: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;
jag ska skänka er vila."  Matt 11:28

Tacksamhet

Luk 17:11-19

Jesus botade tio människor som led av en svår sjukdom - "spetälska".
Bara en enda av dem  kom tillbaka och visade sin tacksamhet,
och när denne samarier gav röst åt sin tacksamhet, då steg han in i en ny gemenskap.
Att gå tillbaka med ett tack var att välja Jesus och bli beroende av honom.
Samariern förstod att i det beroendet låg själva friheten.
Han anade att den kraft han hade mött hade mer att ge honom, än kroppens hälsa.
Han ville se mera, få mera, komma närmare.
Därför vände han tillbaka och steg in i en ny närhet till Jesus.

Inför söndagen

DET ENDA NÖDVÄNDIGA

Text: Luk 10:38-42
Jesus tillrättavisar Marta. Inte för det hon gör utan för det hon försummar.
För det mycket nödvändiga försummar hon det enda nödvändiga.
Hon har så mycket att göra för Jesus att hon inte har tid för honom.
För den som vill tjäna Jesus hör det myckna och det enda samman
som utandning och inandning.
Det andliga livets inandning är allt det som vi själva inte kan göra och
som Jesus måste få göra för oss och med oss.
Sedan kommer allt det andra, utandningen, allt det vi själva måste göra.
Inandningen är den nödvändiga förutsättningen för alltsammans.
Vid Jesu fötter, där du och jag får sitta, kan vi som kristna andas in.
Där börjar alltsammans. Det är den goda delen, det enda nödvändiga.

Inför söndagen

Enheten i Kristus

Den enheten finns, den behöver inte skapas.
Den enheten betyder inte en total likriktning.
Den är något annat än den politiska enhet som skapas av
diktatorer och majoriteter med våld och åsiktsförföljelser.
I de kristnas enhet vet vi att likavärdet inte uttrycks genom
det likartade utan genom att erkänna det olikartade.
Det är rikedomen i de kristnas enhet att vi alla med våra
olika gåvor är ett i Kristus.

"Hjärtan, enigt sammanslutna, sök i Herrens hjärta ro.
Lågor, ur Guds väsen flutna, brinn här klart i Kristi tro.
Han är den som oss förenar, solen han, och vi dess glans.
På hans livsträd är vi grenar. Han är vår och vi är hans."
Psalm 58:1

Inför söndagen ....

Dagens bön
Evige Gud, du som uppenbarade din kärlek
och blev människa på jorden, stärk vår tro och öka vårt hopp,
så att vi fylls av din kärlek till den mänsklighet du älskar.
Amen

Teologen Jürgen Moltmann skrev år 1972:
"I en tid då en inre apati drabbar så många människor och
när framtiden ter sig mörk, bör vi återigen visa på hoppets horisont.
Vårt mänskliga hopp, det kristna hoppet och det kosmiska hoppet.
Utan hoppet och dess energi kommer vi inte att kunna lösa vår tids utmaningar.
Hoppet är hjärtats inspiration, trons glädje och kärlekens kraft."

Med dessa ord utmanar han oss som kyrka att fokusera på det viktigaste i vår tid:
klimatet, terrorhoten, fattigdomen och orättvisorna, övergreppen,
familjeupplösningen och ondskan.
Moltmann utmanar oss att fokusera på det avgörande och viktiga -
att Gud är hoppets Gud och att kyrkan förblir hoppets kyrka.
Platsen där hoppet kan överleva i världen.

Dagens Evangelium:
"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er,
det skall ni också göra för dem." Matt 7:12