Femte söndagen i påsktiden
" Vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.
Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan han har älskat oss och sänt
sin son som försoningsoffer för våra synder. Mina kära, om Gud har älskat
oss så, måste vi älska varandra". 1 Joh 4:10-11,16
Bön
Herre Jesus Kristus -
Tack för att jag får ha mitt rotfäste i dig.
Tack för att jag tillsammans med dig
får göra vandringen genom blockeringar
och mönster, som hindrar mig att leva
i en självklar öppenhet och frihet
som Guds älskade barn.
Hjälp mig att ge din kärlek
allt större utrymme i mig,
och stärk min beredvillighet
att stå till din kärleks förfogande.
Tack för att jag får vara hemma
i din omsorg och trofasthet,
och där upptäcka,
att jag får vara barn i din kärlek
och samtidigt din kärleks medarbetare.
Ur böner från S:t Davidsgården
Psalm 28
Så älskade Gud världen all att han gav den sin ende Son,
att var och en som på honom tror skall ha ett evigt liv.
Ty däri består kärleken, ej att vi först har älskat Gud,
men däruti att han älskat oss och sänt till oss sin Son.
Ja, däri har Guds kärlek stor blivit uppenbar för oss,
att till försoning för all vår synd han sände oss sin Son.
Han sände till oss Jesus Krist att på honom vi skulle tro.
Må vi förbli i hans kärleks kraft och han förbli i oss.
Text: B Ehrenborg-Posse
