Bereden väg för Herran ...

Psalm 103

Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp!
Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste.
Väsignad vare han som kom i Herrens namn.

Guds folk, för dig han träder, en evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro sanna, nu ropa: Hosianna!
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Gör dina portar vida för Herrens härlighet.
Se, folken kring dig bida att nå din salighet.
Kring jordens länder alla skall denna lovsång skalla:
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt;
dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider och segrar, när han lider.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

O folk, från Herren viket i syndig lust och flärd,
giv akt, det helga riket ej är av denna värld,
ej av dess vise funnet, ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Den tron, som han bestiger, är i hans Faders hus.
Det välde han inviger är kärlek blott och ljus.
Hans lov av späda munnar blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.


Bereden väg för Herran är ofta inledningspsalmen vid högmässan första söndagen i Advent.
Frans Mikael Franzén har skrivit psalmen. Den publicerades första gången i det häfte med
provpsalmer som han gav ut tillsammans med Johan Olof Wallin 1812.
Psalmen utsattes för kritik och omarbetades av Franzén 1817 och då kom omkvädet att stå i
imperfekt "som kom i Herrens namn".
Psalmen har nu sex verser mot tidigare sju i 1937 års psalmbok. Den sista versen ansågs
inte längre vara adekvat: "Jerusalem är öde, dess tempel fallit ner".
Den versen har alltså fått utgå.

Text: Frans Mikael Franzén 1812, 1817
Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi 1693


Personligen vill jag önska dig som läser min blogg
Ett gott nytt kyrkoår, i Jesu namn.


Bild: Google

Kring detta bord församlas mänskligheten ...

Kring detta bord församlas mänskligheten
med hoppet vänt mot honom som skall komma.
Ett hotat hopp som längtan håller uppe.
En enda värld.

I detta bröd är tecknet för vår framtid.
Det delas ut, det räcker åt oss alla.
Ett brutet bröd som mättar andens hunger.
En enda värld.

Mot vinets djup sig speglar jordens bilder.
I Kristi blod försoningen är möjlig.
Hans smärtas kalk är glädjens dunkla åder.
En enda värld.

På detta bord möts himmelen och jorden.
Guds Andes liv och mödans, mullens frukter.
Befriat folk kan föregripa freden.
En enda värld.


Psalmförfattaren, biskop em Jonas Jonsson, skriver:
Att fira mässa är att leva framåtvänd.
Det är att vänta på Kristus som kommer mänskligheten till mötes med ljus, rättfärdighet och fred.

Herrens måltid ger försmak av Guds stora fest. Mässan är ett tecken.
Brödet delas och räcker åt alla. Så skulle mat delas i världen och räcka åt alla.
Kristi försoning är ett tecken för fred mellan människor och folkslag.
Brödet och vinet representerar hela skapelsen. Vi bär den till Gud med tacksägelse och bön.

Mänsklighetens samhörighet med Gud och med allt levande blir tydlig i mässan.
Den som håller världen samman får ansikte när jord och himmel stämmer möte.

Sven-Erik Bäck har gett oss musik till många psalmer. Sommaren 1985 deltog han
i Rättviksveckan om "Musiken - ett instrument".
Tillsammans skrev vi en mässa, som firades i Enhetens kapell.
Offertoriepsalmen var denna psalm.

Text: Jonas Jonsson
Musik: Sven-Erik Bäck


Bild: Google

Trots att mörkret tätnar växer hoppet ...

 Trots att mörkret tätnar växer
                 hoppet

Född till hopp och ansvar för sin frihet,
okränkbar står mänskan inför livet.
Men hon tampas, tystas, torteras
så att orättvisan kan förmeras.
Trots att mörkret tätnar växer hoppet.
Tusen händer håller natten borta.

Övergreppen ökar mot de svaga,
ingen räknar längre hungerns dagar.
Våldets makter skymmer folkets morgon,
blodet ropar mot oss ifrån torgen.
Trots att mörkret tätnar växer hoppet.
Tusen händer håller natten borta.

Gud, vår Gud, som gråtit jordens tårar,
ditt är löftet som i tro vi vårdar.
Medan tiden kommer oss till mötes
havande med Kristus, viker döden.
Trots att mörkret tätnar växer hoppet.
Tusen händer håller natten borta.


Biskop emeritus Jonas Jonsson berättar om sångens tillkomst:

"Den 4 juni 1989 krossade den kinesiska folkarmén studenternas demonstration
för demokrati och frihet på den Himmelska Fridens torg i Peking.
Bilden av en student ensam framför en kolonn av stridsvagnar etsade sig fast
i världens minne.

Under en månad hade vi sett det otroliga. Med diciplinerat icke-våld höll
ungdomar världens största nation i sin hand. Så stark kan en dröm vara,
så obetvinglig en längtan. Medan mörkret väntade, tätnade hoppet.
Tusen händer höll natten på avstånd. Många hjärtan delade samma bävan.
Men när gryningen kom slog ondskan till.
Människor som älskade livet så mycket att de kunde dö för det,
människor som bara ville leva med värdighet krossades.

Jag talade vid en solidaritetsgudstjänst i Engelbrektskyrkan i Stockholm.
Kinesiska studenter, som i förtvivlan samlats utanför kinesiska ambassaden
alldeles bakom kyrkan, var med. Poeten Li Li läste en dikt han skrivit medan
allt detta pågisk hemma i Kina. "Gräset fortsätter att växa, friheten gror trots allt".

Kort efteråt skrev jag en sång om mänskliga rättigheter för Svenska kyrkans mission.
I mina tankar var jag på Tien An Men, där jag strövat så många varma sommarkvällar
i ett myller av förhoppningsfulla unga människor innan det ohyggliga hände".


Text: Jonas Jonsson
Musik: Per Harling


Bild: Google

Ren som ljuset, frisk som källan ...

Biskop emeritus Jonas Jonsson skriver:

"Alla derssa rena mornar då dagen ännu är som ett oskrivet blad!
Vi ska fylla dagen med arbete och tankar, sånger och kärlek.
Barns skratt och gamlas blickar, samhörighet som inte behöver ord
och samtal till glädje, skall fylla dagen.
Vi tar emot den med öppna händer.

Men varje kväll vet vi att vår dag också fylldes av smärta och bitterhet,
tanklöshet, sår och kyla. Det goda som vi ville, förmådde vi inte.
Det onda vi inte ville, det bara blev.

Därför är det gott att veta att Guds nåd är var morgon ny.
Det är gott att veta att vi, när kvällen kommer, får återlämna dagen
åt Guds barmhärtighet. Vi får sluta dagen så som vi började den, i renhet.
För Jesu Kristi skull.

Vår tid står i dina händer, heter det.
Varje morgon är en gåva ur den Tidlöses förråd av tid.
Varje dag är vårt ansvar. Men varje natt är barmhärtighetens famn".


Dessa hans tankar ledde till denna sång:

Ren som ljuset, frisk som källan
breder dagen ut sig för oss,
öppnar sig mot vad som kommer,
dricker tidens flöde.

Herren ger den, dag att leva,
rymd för kärlek, tankar, drömmar,
händers verk och ord som delas,
livet skapar tiden.

Kväll skall komma: som en klädnad
vecklas dag då åter samman,
överlåtes inneslutes
i barmhärtigheten.

Som den gavs oss, hel och helgad
låt oss ge tillbaka dagen,
fast vi vandrat i dess timmar,
lämnat spår i ljuset.

Gud treenig, livets ursprung,
universums mål och mänskans,
delar dagens villkor med oss,
evig här i tiden.


Text: Jonas Jonsson
Musik: Calle-Wille Ericsson


Bild: Google

Där Guds Ande är, är frihet ...

Inte av världen kan friheten näras,
inte av ting, endast av Ande.
Öva er barn, att leva i Anden,
lämna er roll, klä er i frihet!

Himmel på jorden, här får vi leva,
älska och ge, burna av glädje.
Öva er barn, att leva i Anden,
våga idag smaka Guds framtid!

Såren kan läkas, maskerna faller,
mänska av Gud avspeglar Kristus.
Öva er barn, att leva i Anden,
himlen är här, evig i tiden!

Refr.
Där Guds Ande är,
är frihet.
Där Guds Ande är,
är frihet.


Jonas Jonsson berättar om sången:

Sjön Siljan blir blåare när sommaren börjar krympa. I augusti vill dagarna hålla fast ljuset
om kvällen och livet blossar upp igen. Sensommaren 1978 kom några hundra ungdomar
till dramafestival på Stiftsgården i Rättvik. Ett tält var kyrka.
Vi läste vad Paulus skrivit i 2 Kor 3:17-18:
         "Herren, det är Anden
         och där Herrens ande är, där är frihet.
         Och alla vi som utan slöja för ansiktet
         skådar Herrens härlighet
         förvandlas till en och samma avbild;
         vi förhärligas av denna härlighet
         som kommer från Herren, Anden.

Jag "skrev om" denna text till festivalsång. Per Harling komponerade en lättsjungen melodi.
Det var den första sången vi gjorde tillsammans. Det skulle bli många med åren.
Ungdomarna provsmakade Andens frihet. De sjöng med glädje i det tunna sommarljuset.

Femton år senare sjöng många tusen människor från hela världen sången.
Det var vid Kyrkornas världsråds generalförsamling i Canberra 1991.
Den hade temat "Kom helige Ande, förnya hela skapelsen". Deltagarna tog med sig sången hem.
Så kom det sig att en visa född en eftermiddag vid Siljan sjöngs i katedralen i  Canterbeury
när ärkebiskopen George Carey introniserades en aprildag 1991.


Text: Jonas Jonsson 1978
Musik: Per Harling 1978

Bild: Google

Vänd mot källan dold i djupen ...

Biskop emeritus Jonas Jonsson har skrivit psalmerna 398, 510, 522 och 733,
och översatt nr 705 och 746 i 1986 års psalmbok.
Han har också skrivit ett tjugotal psalmer och sånger som inte finns med i psalmboken.
Jag kommer nu att skriva om några av dem.


Vänd mot källan

Vänd mot källan, dold i djupen,
varje kvinna, varje man
skulle återspegla ljuset,
vara avbild såsom han.

Spegeln spruckit, bilden flagnat,
bortvänd skådar ingen Gud.
Men vårt hjärta minns med saknad
paradisets doft och ljud.

Kristus är Guds sanna avbild,
mänskans tecken och ikon.
Ser vi honom ser vi Fadern,
vet varthän och varifrån.

Han är som vi skulle vara
i Guds kärlek är vi så
livets väg är att förvandlas,
mot hans likhet skall vi gå.

Sonen kommer oss till mötes,
Anden kallar oss vid namn.
När vår kropp förtärs av döden
sluts vi i vår Faders famn.


Författaren berättar om denna sång:
Gud skapade människan till sin avbild, till sin ikon som det heter på grekiska.
Genom oss skulle skapelsen befrias. Genom oss skulle människor se Guds godhet,
kärlek och skönhet. Men ikonen är skadad av synd och flagnad. Man kan knappt
känna igen Guds avbild i människan. Bortvänd kan ingen återspeglaGud.

Den enda oförstörda ikonen är Jesus Kristus.
Han är den sanna människan.
Han är som vi var ämnade att vara. Den som ser honom ser Fadern.

Försonade, förlåtna och renade genom Kristus kan vi växa till i Kristuslikhet.
Att leva i sitt dop är att dag för dag söka Kristus, älska honom och leva nära honom.
En gång skall vi möta honom ansikte mot ansikte. Med glädje skall vi känna igen
honom som är Guds sanna avbild.


Text: Jonas Jonsson
Musik: Per Harling


Bild:Google

En dag skall Herrens skapardrömmar ...

Psalm 746

En dag skall Herrens skapardrömmar möta
den jord som släktens ondska har lagt öde.
Det är på domens dag. Vart knä må böjas!
All ära åt vår Skapare i höjden!

Det ljuder över jorden bitter klagan
när Jesus kommer, full av kraft, tillbaka.
Det är på domens dag. Vart knä må böjas!
Då strålar korset mot oss ifrån höjden!

Ge akt på tidens tecken, Jesus kommer.
Snart skjuter träden blad och det blir sommar.
Då är det Kristi dag. Vart knä må böjas!
Han råder då i djupet och i höjden!

I honom, korsfäst, törnekrönt och hånad
skall världen med sin Skapare försonas.
Han är Guds offerlamm. Vart knä må böjas!
All ära åt vår Fader, Gud i höjden!

Till sist skall Herren ropa i det öde
och döma alla, levande och döda.
Nu är det nådens tid. Vart knä må böjas!
All ära åt vår Frälsare i höjden!

Bibelord:
"Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, för att alla skall
ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern,
som har sänt honom.
Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror honom som hart sänt mig,
han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet."
Joh 5:22-24.

Text: Eyvind Skeie 1970, norsk präst, lärare och författare.
Översättning: Jonas Jonsson 1988
Musik: Egil Hovland 1980, organist och tonsättare, Fredriksstad i Norge


Bild: Google