Tionde söndagen efter trefaldighet
Text: Joh 15:1-9
"Jesus säger: " Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er .."
I detta ord ligger en enhet med livet självt. Genom tron kan vi ana att vi är delaktiga
av detta som är Guds liv, tanken på detta liv präglar Jesu liknelse.
I trädet lever grenarna, skilda från trädet kan de inte leva. Förblivandet är livets
förutsättning, förblivandet hos honom, som inte bara har utan är livet.
När Jesus talar om trädet talar han om frukten. Och det är ju på grenarna frukten
sitter. Deras uppgift är att bära frukten. Men frukten kommer inte från grenarna,
de bär den bara, Frukten kommer från hela trädet och ett gott träd bär alltid god frukt.
Det är för fruktens skull som grenarna ansas och beskärs. Vad är det för frukt som
förväntas? Paulus kallar den för Andens frukter: Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet,
godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Det är vårt liv frukterna beskriver.
Bön
Herre Jesus Kristus -
I dig är nuet framtid,
i dig är vi framtidens folk.
Du för oss in i en ny dimension,
där kärleken och sanningen
redan har segrat,
där visionen om enhet och helhet
alltmer tar gestalt
där din kyrka fullkomnas
till ett synligt kärlekens tecken för alla folk.
Låt din närvaro i oss och ibland oss
ge oss trons klarsyn, kärlekens inriktning
och hoppets uthållighet.
Ur böner från S:t Davidsgården
Psalm 721
Trädet och grenen och frukten hör samman.
Kristus är ett med sitt folk på vår jord.
Grenarna dör om de skiljs ifrån stammen.
Jesus ger näring och kraft i sitt ord.
Vinträd och fruktträd är bara till glädje
när de ger druvor och frukter och bär.
Ägaren själv söker frukter på träden:
vårdar och vattnar, beser och beskär.
Herre, förbarma dig! Rensa och rena!
Du är vår Herre och vet vem vi är!
Låt oss få växa till levande grenar,
rika på druvor och frukter och bär.
Glädje - det är att få växa tillsammans
leva i dig, och hos dig få förbli:
Vi som är grenarna - du som är stammen!
Du ger oss näring och grönska och liv.
Glädje - det är att du själv oss förenar,
låter oss växa med uppgiften här.
Då kan vi mogna som levande grenar,
rika på druvor och frukter och bär.
Text: Jan Arvid Hellström
onsdag 1 augusti 2018
lördag 28 juli 2018
Förvalta det pund ...
Nionde söndagen efter trefaldighet
Bön
Herre - tack för att du för mig in i stillhet och tystnad i din närhet.
Du har omsorg om mig och vill föra mig allt djupare in i din kärlek.
Du vill i stillheten och gemenskapen med dig säga mig att du älskar
mig mer jag kan förstå. Därför vill jag ge initiativet åt dig.
I din närvaro får mitt liv sin mening, sin förklaring.
I din närvaro blir jag rustad för varje kärlekens gärning.
Du vill i gemenskapen med dig ge mig kärlekens fantasi
och lyhördhet och visa mig, vilka uppgifter, som är mina.
Hjälp mig därför att förbli i dig, så att din kärlek och ditt ljus,
kan genomströmma hela min varelse.
Tack för att jag får utvecklas och formas av dig.
Tack för att din vilja med mig alltid är kärlek.
Ur böner från S:t Davidsgården
Psalm 596:1,3
Du gav mig, o Herre, en teg av din jord,
som jag min egen får kalla.
Du gav mig ett värv och ett bröd för mitt bord.
Här lever jag trygg på ditt mäktiga ord,
hur tider än växla och svalla.
Här redes mitt bo, här njuter jag ro
och får i din hand mig befalla.
Så lär mig ock Herre, att dig till behag
förvalta det pund mig blev givet,
att fylla med frimodig gärning min dag,
att hjälpa och värna om den som är svag,
att älska, ty däri är livet.
Och giv mig till sist ett namn, Herre Krist,
som är i din livsbok inskrivet.
Text: Carl- Reinhold Sundell
Bön
Herre - tack för att du för mig in i stillhet och tystnad i din närhet.
Du har omsorg om mig och vill föra mig allt djupare in i din kärlek.
Du vill i stillheten och gemenskapen med dig säga mig att du älskar
mig mer jag kan förstå. Därför vill jag ge initiativet åt dig.
I din närvaro får mitt liv sin mening, sin förklaring.
I din närvaro blir jag rustad för varje kärlekens gärning.
Du vill i gemenskapen med dig ge mig kärlekens fantasi
och lyhördhet och visa mig, vilka uppgifter, som är mina.
Hjälp mig därför att förbli i dig, så att din kärlek och ditt ljus,
kan genomströmma hela min varelse.
Tack för att jag får utvecklas och formas av dig.
Tack för att din vilja med mig alltid är kärlek.
Ur böner från S:t Davidsgården
Psalm 596:1,3
Du gav mig, o Herre, en teg av din jord,
som jag min egen får kalla.
Du gav mig ett värv och ett bröd för mitt bord.
Här lever jag trygg på ditt mäktiga ord,
hur tider än växla och svalla.
Här redes mitt bo, här njuter jag ro
och får i din hand mig befalla.
Så lär mig ock Herre, att dig till behag
förvalta det pund mig blev givet,
att fylla med frimodig gärning min dag,
att hjälpa och värna om den som är svag,
att älska, ty däri är livet.
Och giv mig till sist ett namn, Herre Krist,
som är i din livsbok inskrivet.
Text: Carl- Reinhold Sundell
torsdag 26 juli 2018
Ett varningsrop...
Nionde söndagen efter trefaldighet
Text: "Ta nu ifrån honom talenten och ge åt mannen med de tio talenterna.
Var och en som har, han skall få och det i överflöd, men den som inte har,
från honom skall tas också det han har". Matt 25:28-29
En tjänare grävde ner vad han fått att förvalta. Men somligt kan inte bevaras
på det sättet. Livet självt kan man inte gräva ner.
"Den som inte har från honom skall tas också det han har". Därför att det är ju
bara hans eget, de egna gärningarna och den egna rättfärdigheten, som bestod
i att han var god och fullkomlig i sig själv och inte i behov av Guds nåd.
Hans egen kraft, som han förlitade sig på, ska också tas ifrån honom när den
utvärtes människan förgås. Den som ingenting har därför att han inte tog emot
något av evighetsvärde skall bli av med det som han menar sig ha.
Vi förstår att det är viktigt med en klar och tydlig förkunnelse om Jesus i våra
kyrkor. Ett angeläget förvaltarskap. Den som grävt ner Guds evangelium om nåd,
förlåtelse och försoning behöver gräva upp det och ta det till sitt hjärta.
Bön
Herre, jag kommer inför dig med bön
om att bli förnyad av din kärlek.
Du vet, hur mycket av själviska motiv det finns
i mitt sätt att vara i vardagen.
Men du, Herre, kan omskapa mitt hjärta från grunden,
och lära mig att se med dina ögon på mina medmänniskor.
Du kan ge mig kärlekens kunskap.
Därför överlämnar jag mig helt åt dig
och ber om hjälp att leva efter din vilja.
Ur böner från S:t Davidsgården
Psalm 590
Som källor utan vatten och moln som drivs omkring
är de som av sin frihet blott vid sig själva binds
och överför till andra sin egen fångenskap
en ödslighet ur händer som tog men aldrig gav.
Guds ord bär icke bojor, men lyfter bördan av
och kallar oss att bo i hans stora skapardag,
att råda över tingen som Herrens tecken bär
och höra hur i tillit de svarar: " Vi är här".
Vår frihet är i Kristus som för oss alla dött.
I hans försoningsgärning en värld är återlöst.
Den som hans röst vill följa är inte bunden mer,
kan gå dit han oss sänder och ge som han oss ger.
Text: Anders Frostenson
Text: "Ta nu ifrån honom talenten och ge åt mannen med de tio talenterna.
Var och en som har, han skall få och det i överflöd, men den som inte har,
från honom skall tas också det han har". Matt 25:28-29
En tjänare grävde ner vad han fått att förvalta. Men somligt kan inte bevaras
på det sättet. Livet självt kan man inte gräva ner.
"Den som inte har från honom skall tas också det han har". Därför att det är ju
bara hans eget, de egna gärningarna och den egna rättfärdigheten, som bestod
i att han var god och fullkomlig i sig själv och inte i behov av Guds nåd.
Hans egen kraft, som han förlitade sig på, ska också tas ifrån honom när den
utvärtes människan förgås. Den som ingenting har därför att han inte tog emot
något av evighetsvärde skall bli av med det som han menar sig ha.
Vi förstår att det är viktigt med en klar och tydlig förkunnelse om Jesus i våra
kyrkor. Ett angeläget förvaltarskap. Den som grävt ner Guds evangelium om nåd,
förlåtelse och försoning behöver gräva upp det och ta det till sitt hjärta.
Bön
Herre, jag kommer inför dig med bön
om att bli förnyad av din kärlek.
Du vet, hur mycket av själviska motiv det finns
i mitt sätt att vara i vardagen.
Men du, Herre, kan omskapa mitt hjärta från grunden,
och lära mig att se med dina ögon på mina medmänniskor.
Du kan ge mig kärlekens kunskap.
Därför överlämnar jag mig helt åt dig
och ber om hjälp att leva efter din vilja.
Ur böner från S:t Davidsgården
Psalm 590
Som källor utan vatten och moln som drivs omkring
är de som av sin frihet blott vid sig själva binds
och överför till andra sin egen fångenskap
en ödslighet ur händer som tog men aldrig gav.
Guds ord bär icke bojor, men lyfter bördan av
och kallar oss att bo i hans stora skapardag,
att råda över tingen som Herrens tecken bär
och höra hur i tillit de svarar: " Vi är här".
Vår frihet är i Kristus som för oss alla dött.
I hans försoningsgärning en värld är återlöst.
Den som hans röst vill följa är inte bunden mer,
kan gå dit han oss sänder och ge som han oss ger.
Text: Anders Frostenson
tisdag 24 juli 2018
Vi är förvaltare ...
Inför nionde söndagen efter trefaldighet
Text: Matt 25:14-30
Det är inte så att vi skapar vår egen tillvaro och klarar oss själva.
Det räcker att sitta en stund i solskenet och tänka för att fatta att vi är helt beroende.
Livets källa glöder framför våra ögon. Vi ser mot solen ett bländande ögonblick, en
enda sekund. Vi förstår. Solens strålenergi är orsaken till att jorden är beboelig, att
det finns liv.
Livet är inte något vi förfogar över. Det är något som strömmar mot oss och som vi
får ta emot som gåva. Det är förståndigt att vila i insikten, att livet inte främst är vår
prestation utan en gåva.
Vårt förvaltarskap omfattar livet som helhet dess jordiska och andliga sida. Skapelsen,
vårt jordiska liv, med de rika gåvor vi fått. Guds ord och Guds nåd - allt är indraget
i vårt förvaltarskap. Förvaltarskapet talar om ett stort ansvar. Vi har ansvar inför Gud,
våra medmänniskor och oss själva. Alla våra medmänniskor och deras kunskaper är
också Guds goda gåvor till oss liksom vi själva och allt det som vi kan och förmår.
Vi är kallade att samverka och bidra med våra olika talanger och möjligheter för allas
bästa. Egoismens yttersta konsekvens blir därför tydlig när medmänniskorna blir
instrument för den egna tillfredsställelsen, driften och viljan. Medmänniskan blir en sak,
ett ting man kan utnyttja för eget syfte. Vi kan förfuska vårt förvaltarskap genom ett liv
i själviskhet, vilket leder till upplevelsen av livets meningslöshet.
Dagens bön
Barmhärtige Gud,
du som anförtror ditt rike åt svaga människor,
ge oss nåd att vilja det du vill
och älska dig över allt på jorden,
så att vi tjänar dig av hela vårt hjärta.
Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.
Amen
Psalm 291
Sänd av himlens sol en strimma,
Herre, över mödans dag.
Skänk åt varje dagsverkstimma
kraften av ditt välbehag.
Fyll vårt hjärta med den tro
varur trogen tjänst kan gro.
Hjälp oss att vadhelst vi verka
tjäna dig, men ock varann,
att tillsammans enigt stärka
det som bäst oss gagna kan.
Ge oss mod till ädel strid
i en hård och söndrad tid.
Detta skall vår lösen vara:
ej på eget bästa se.
I din kärlek oss bevara,
kraft till tjänst blott den kan ge.
Så blir livets mening skön:
kraft till tjänst är tjänstens lön.
Text: Oscar Ahlén
Text: Matt 25:14-30
Det är inte så att vi skapar vår egen tillvaro och klarar oss själva.
Det räcker att sitta en stund i solskenet och tänka för att fatta att vi är helt beroende.
Livets källa glöder framför våra ögon. Vi ser mot solen ett bländande ögonblick, en
enda sekund. Vi förstår. Solens strålenergi är orsaken till att jorden är beboelig, att
det finns liv.
Livet är inte något vi förfogar över. Det är något som strömmar mot oss och som vi
får ta emot som gåva. Det är förståndigt att vila i insikten, att livet inte främst är vår
prestation utan en gåva.
Vårt förvaltarskap omfattar livet som helhet dess jordiska och andliga sida. Skapelsen,
vårt jordiska liv, med de rika gåvor vi fått. Guds ord och Guds nåd - allt är indraget
i vårt förvaltarskap. Förvaltarskapet talar om ett stort ansvar. Vi har ansvar inför Gud,
våra medmänniskor och oss själva. Alla våra medmänniskor och deras kunskaper är
också Guds goda gåvor till oss liksom vi själva och allt det som vi kan och förmår.
Vi är kallade att samverka och bidra med våra olika talanger och möjligheter för allas
bästa. Egoismens yttersta konsekvens blir därför tydlig när medmänniskorna blir
instrument för den egna tillfredsställelsen, driften och viljan. Medmänniskan blir en sak,
ett ting man kan utnyttja för eget syfte. Vi kan förfuska vårt förvaltarskap genom ett liv
i själviskhet, vilket leder till upplevelsen av livets meningslöshet.
Dagens bön
Barmhärtige Gud,
du som anförtror ditt rike åt svaga människor,
ge oss nåd att vilja det du vill
och älska dig över allt på jorden,
så att vi tjänar dig av hela vårt hjärta.
Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.
Amen
Psalm 291
Sänd av himlens sol en strimma,
Herre, över mödans dag.
Skänk åt varje dagsverkstimma
kraften av ditt välbehag.
Fyll vårt hjärta med den tro
varur trogen tjänst kan gro.
Hjälp oss att vadhelst vi verka
tjäna dig, men ock varann,
att tillsammans enigt stärka
det som bäst oss gagna kan.
Ge oss mod till ädel strid
i en hård och söndrad tid.
Detta skall vår lösen vara:
ej på eget bästa se.
I din kärlek oss bevara,
kraft till tjänst blott den kan ge.
Så blir livets mening skön:
kraft till tjänst är tjänstens lön.
Text: Oscar Ahlén
söndag 22 juli 2018
Andligt växande ...
Åttonde söndagen efter trefaldighet
Dagens evangelietext: Matt 7:15-21
Bön
Herre - jag vill i stillheten och i gemenskapen med dig
lyssna till dig och låta mig formas in i din vilja med mig.
Just genom att vila i din närvaro kan jag se och växa in i
de uppgifter du ger mig. Jag vill lämna alla ambitioner att
själv finna vägar och överlämna initiativet åt dig.
Låt mig alltid få vara rotad och grundad i din kärlek
ock där få kraft att bära god frukt.
Låt ditt rike framträda allt klarare i världen och i mitt eget liv.
Tack, Herre, för att jag genom att vila i din närvaro får växa
och formas och fungera i ditt rike, till din ära. Amen
Ur böner från S:t Davidsgården
Psalm 200:4,7
När jag hör trastens klara sång,
när lärkan jublar dagen lång
högt ovan fält och backar,
då kan jag icke tiga still.
Min Gud, så länge jag är till
för livet jag dig tackar.
Liksom ett träd i sol och regn
så låt min själ i Andens hägn
få växa alla dagar,
den sommar som av nåd jag får.
Gud låt mig bära frukt i år,
den frukt som dig behagar.
Text: Paul Gerhardt
Dagens evangelietext: Matt 7:15-21
Bön
Herre - jag vill i stillheten och i gemenskapen med dig
lyssna till dig och låta mig formas in i din vilja med mig.
Just genom att vila i din närvaro kan jag se och växa in i
de uppgifter du ger mig. Jag vill lämna alla ambitioner att
själv finna vägar och överlämna initiativet åt dig.
Låt mig alltid få vara rotad och grundad i din kärlek
ock där få kraft att bära god frukt.
Låt ditt rike framträda allt klarare i världen och i mitt eget liv.
Tack, Herre, för att jag genom att vila i din närvaro får växa
och formas och fungera i ditt rike, till din ära. Amen
Ur böner från S:t Davidsgården
Psalm 200:4,7
När jag hör trastens klara sång,
när lärkan jublar dagen lång
högt ovan fält och backar,
då kan jag icke tiga still.
Min Gud, så länge jag är till
för livet jag dig tackar.
Liksom ett träd i sol och regn
så låt min själ i Andens hägn
få växa alla dagar,
den sommar som av nåd jag får.
Gud låt mig bära frukt i år,
den frukt som dig behagar.
Text: Paul Gerhardt
onsdag 18 juli 2018
Säker grund ...
Åttonde söndagen efter trefaldighet
Text:" Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man,
som byggde sitt hus på berggrund". Matt 7:24.
Den som hör Jesu ord och gör efter dem bygger sitt liv på hållfast grund.
Men den som inte gör, d v s lyder är andligen rotlös. Därför håller Jesus samman
höra och göra. Vi ska lyssna till hans ord och lära oss att värdera och prioritera.
Han ger oss mönster för de handlingar som kan bygga våra liv.
Då möts höra och göra i ordet: lyda. Med trons lydnad kan ett liv byggas på säker grund.
Den som vill bygga på fast grund bygger sitt liv på Jesu Kristi verk och inte på sitt eget.
Bön
Gud -
Låt din Ande göra oss lyhörda för din vilja,
förväntansfulla inför dina möjligheter,
uthålliga i tro och hopp,
medan vi väntar på att du uppfyller dina löften.
Föreningen med dig ger oss klarsyn
och förmåga att känna igen dina vägar
och mod och glädje att gå dem.
Amen
Ur Böner från S:t Davidsgården
Psalm 245:6,8
Om också i min högsta strävan, i vad jag än må ta mig för,
jag ser på nytt med sorg och bävan, så många fel i det jag gör,
en tröst i all min skröplighet, jag har i Guds barmhärtighet.
På denna grund jag vill förbliva, i alla mina levnadsår.
Den skall mig stödja, lyfta, liva, så länge hjärtat i mig slår.
Så sjunger jag i evighet: O djup av Guds barmhärtighet!
Text: Johann Andreas Rothe
Text:" Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man,
som byggde sitt hus på berggrund". Matt 7:24.
Den som hör Jesu ord och gör efter dem bygger sitt liv på hållfast grund.
Men den som inte gör, d v s lyder är andligen rotlös. Därför håller Jesus samman
höra och göra. Vi ska lyssna till hans ord och lära oss att värdera och prioritera.
Han ger oss mönster för de handlingar som kan bygga våra liv.
Då möts höra och göra i ordet: lyda. Med trons lydnad kan ett liv byggas på säker grund.
Den som vill bygga på fast grund bygger sitt liv på Jesu Kristi verk och inte på sitt eget.
Bön
Gud -
Låt din Ande göra oss lyhörda för din vilja,
förväntansfulla inför dina möjligheter,
uthålliga i tro och hopp,
medan vi väntar på att du uppfyller dina löften.
Föreningen med dig ger oss klarsyn
och förmåga att känna igen dina vägar
och mod och glädje att gå dem.
Amen
Ur Böner från S:t Davidsgården
Psalm 245:6,8
Om också i min högsta strävan, i vad jag än må ta mig för,
jag ser på nytt med sorg och bävan, så många fel i det jag gör,
en tröst i all min skröplighet, jag har i Guds barmhärtighet.
På denna grund jag vill förbliva, i alla mina levnadsår.
Den skall mig stödja, lyfta, liva, så länge hjärtat i mig slår.
Så sjunger jag i evighet: O djup av Guds barmhärtighet!
Text: Johann Andreas Rothe
måndag 16 juli 2018
Grund som håller ...
Inför åttonde söndagen efter trefaldighet
Text: Matt 7:22-29
Det finns ett utbud av religioner och livsåskådningar. Nyandliga rörelser
erbjuder inre harmoni, lycka och framgång. I en sådan tid behöver vi "andlig
klarsyn". Förkunnelsen har nu som alltid en tvåfaldig uppgift: att avslöja och
vägleda, avslöja villoläror och halvhjärtad ljum kristendom och vägleda människor
ur mörker, skuld och förtvivlan till Kristus.
Den som vill bygga livets och hjärtats trygghet på sin egen kraft och sina egna
resurser, kan aldrig vara säker, för vem vet när de sviker och tar slut. Och den som
ska lita till sin egen förträfflighet och godhet står sig slätt, när samvetet upptäcker,
att det är klent både med förträffligheten och godheten. Inget hos oss själva är
hållbart nog att bygga på.
Jesus säger att den som hör hans ord och gör efter dem, han är den förståndige,
som bygger på hälleberget, så att hans hus inte ska behöva störta samman,
när slagregnet kommer och vattnet bryter fram som en fors som sköljer bort marken.
Klippgrunden som detta bygge ska uppföras på, är Jesus Kristus själv.
"Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus."
1 Kor 3:11.
Dagens bön
O Gud
du som genom din Ande
upplyser våra hjärtan,
led oss på vår väg genom livet,
så att vi alltid tänker och handlar rätt
och lever efter din vilja.
Genom din Son
Jesus Kristus, vår Herre.
Amen
Psalm 245:1-2,4
Jag nu den säkra grunden vunnit som håller hoppets ankar kvar.
I Jesus Kristus jag den funnit, den lades innan världen var.
Orubblig, trygg den grunden står när himmel och när jord förgår.
Ett hjärta finns som sig förbarmar mer kärleksfullt än vi förstår.
Gud väntar oss med öppna armar, och nåd de ångerfulla får.
En tillflykt i all nöd jag vet, och det är Guds barmhärtighet.
När onda minnen mig anklagar och ingen ro mitt hjärta får,
med allt som hopp och mod försvagar jag till min broder Jesus går,
och i hans ljus jag ser och vet att stor är Guds barmhärtighet.
Text: Johann Andreas Rothe
Text: Matt 7:22-29
Det finns ett utbud av religioner och livsåskådningar. Nyandliga rörelser
erbjuder inre harmoni, lycka och framgång. I en sådan tid behöver vi "andlig
klarsyn". Förkunnelsen har nu som alltid en tvåfaldig uppgift: att avslöja och
vägleda, avslöja villoläror och halvhjärtad ljum kristendom och vägleda människor
ur mörker, skuld och förtvivlan till Kristus.
Den som vill bygga livets och hjärtats trygghet på sin egen kraft och sina egna
resurser, kan aldrig vara säker, för vem vet när de sviker och tar slut. Och den som
ska lita till sin egen förträfflighet och godhet står sig slätt, när samvetet upptäcker,
att det är klent både med förträffligheten och godheten. Inget hos oss själva är
hållbart nog att bygga på.
Jesus säger att den som hör hans ord och gör efter dem, han är den förståndige,
som bygger på hälleberget, så att hans hus inte ska behöva störta samman,
när slagregnet kommer och vattnet bryter fram som en fors som sköljer bort marken.
Klippgrunden som detta bygge ska uppföras på, är Jesus Kristus själv.
"Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus."
1 Kor 3:11.
Dagens bön
O Gud
du som genom din Ande
upplyser våra hjärtan,
led oss på vår väg genom livet,
så att vi alltid tänker och handlar rätt
och lever efter din vilja.
Genom din Son
Jesus Kristus, vår Herre.
Amen
Psalm 245:1-2,4
Jag nu den säkra grunden vunnit som håller hoppets ankar kvar.
I Jesus Kristus jag den funnit, den lades innan världen var.
Orubblig, trygg den grunden står när himmel och när jord förgår.
Ett hjärta finns som sig förbarmar mer kärleksfullt än vi förstår.
Gud väntar oss med öppna armar, och nåd de ångerfulla får.
En tillflykt i all nöd jag vet, och det är Guds barmhärtighet.
När onda minnen mig anklagar och ingen ro mitt hjärta får,
med allt som hopp och mod försvagar jag till min broder Jesus går,
och i hans ljus jag ser och vet att stor är Guds barmhärtighet.
Text: Johann Andreas Rothe
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)